Inledning Utrustning Ljus & färger Bildkomposition Kamerainställning Övningar Skötsel & säkerhet I datorn

OBSERVERA – den här sidan är inte uppdaterad sedan 2014. Mycket har hänt sedan texten skrevs men grundläggande fakta gäller fortfarande.

Val av utrustning

Det går att välja olika strategier vid val av utrustning beroende på ambitionsnivå. De som dyker mycket kan köpa det bästa de har råd med. Om det är glest mellan dyken och intresset är mindre kan en billig kamera räcka. Utvecklingen är så snabb att när man väl lärt sig grunderna har kamerorna blivit både billigare och bättre. Begagnad utrustning kan också vara ett alternativ. Om kameran endast används under grunda dyk dagtid i tropiska vatten kan det räcka med bara kamera, uv-hus och rödfilter. För all annan fotografering behövs extern blixt, blixtarmar och fokusbelysning. Hur man än gör så blir valet av utrustning en kompromiss mellan egenskaper och ekonomi. En bra utrustning underlättar men det är inte kameran som tar bilden utan fotografen! Istället för att hänga upp sig på vad utrustningen inte klarar kan man göra fantastiska bilder inom dess begränsningar.

"Man kan ta riktigt bra bilder med alla moderna kamerautrustningar. Men oavsett hur duktig du blir som uv-fotograf kan du inte ta alla typer av bilder med alla kamerautrustningar. Om ditt mål är att ta bra bilder, inte bara kort, så lär dig inte bara din kameras alla funktioner utan även dess begränsningar. Sluta att lägga tid på omöjliga motiv utan koncentrera dig på dem som du har en god chans att lyckas med. Då kommer du snart komma upp med massor av kanonfina bilder. Därmed inte sagt att du alltid ska göra det lätt för dig. Det roliga är ju att pressa både sina kunskaper och sin utrustning till det yttersta och därigenom utvecklas inom uv-foto. Om det var lätt så vore det inte kul." Peter Segerdahl

I digitalkameran är filmen ersatt med en bildsensor bestående av ett stort antal ljuskänsliga fotodioder. En fotodiod motsvarar en pixel (bildpunkt). I kompakta digitalkameror är fotodioderna små och har därför liten ljuskänslighet. För att få högre känslighet förstärks den digitala signalen. Ju starkare förstärkning desto mer brus. Trenden har länge varit att tillverkarna klämmer in fler och fler pixlar på små sensorer. Det leder till att en del kompakta kameror bara har acceptabel brusnivå vid lägsta ljuskänslighet.

Ett 24 x 36 mm negativ jämfört med storleken på sensorn i Nikon D3 (grå), Canon EOS 450D (blå) och Canon PowerShot A650 (gul).	En kompakt digitalkamera inställd på högsta ljuskänslighet kan ge mycket brus i bilden. Bilden är starkt förstorad.

Systemkamera

Digitala spegelreflexkameror ger en god bildkvaliteten och stor exponeringstolerans. Sensorerna är betydligt större än i kompakta kameror vilket ger mindre brus och större dynamiskt omfång (förmåga att återge nyanser i de ljusaste och mörkaste delarna av bilden). De har mycket kort fördröjning från avtryck till bild. Man komponerar bilden genom sökaren och kan välja optik efter behov. Live-View (bildskärmssökare) gör att man också kan komponera bilden med hjälp av bildskärmen är vanligt men inte alla kameror har snabb fokusering med bildskärmssökare. Tillsammans med delförstoring av bilden är denna funktion ett mycket användbar alternativ vid till exempel makrofotografering. UV-hus till en digital spegelreflexkamera kostar tyvärr mycket mer än till en kompakt digitalkamera. Undervattensfoto är en nischmarknad så de flesta uv-hus är konstruerade för de populäraste modellerna från Canon och Nikon men det finns också uv-hus för tex Sony, Panasonic och Olympus.

Det kommer allt fler kameror som har sensorer som är lika stora som småbildsfilm (24 x 36 mm). De flesta kameror har dock sensorer som är mindre än småbildsfilm. Bilden projiceras på en mindre yta och beskärs därmed vilket ger en brännviddsförlängning och lite större skärpedjup. Olika kameror har olika stora sensorer och därmed olika förlängningsfaktor. Nikons kameror med APS-C har faktor 1,5, Canons APS-C har faktor 1,6, Panasonic och Olympus kameror har faktor 2. Brännvidden på objektiv anges för användning med småbildsfilm. Ett objektiv med brännvidden 18 mm får genom brännviddsförlängningen på till exempel Nikon D3200 en brännvidd motsvarande 27 mm.

På land fungerar en plan frontport som ett fönster och påverkar inte bilden optiskt. Under vatten gör brytningen mellan luft och vatten att allt ser större och närmare ut. Därför ger en plan port cirka 1,3 gångers brännviddsförlängning. Med autofokus är det inget problem att fokusera men det kan vara svårt att själv bedöma avståndet. En domeport blir en del av optiken både över och under vattenytan och ger ingen förändring av brännvidden. Detta gör det lättare att ta bilder som till hälften är över och till andra hälften under ytan.

För lyckade bilder tagna till hälften över och till andra hälften under ytan krävs en domeport. Bilden tagen med "våt" avtagbar domeport med den kompakta kameran som visas länge ned i texten. Stora Hästevattnet 2007.

Med plant frontglas uppnås bra optiska egenskaper ned till ungefär 35 mm brännvidd. För kortare brännvidd (vidare bildvinkel) krävs en domeport (med välvt glas) för att få bra kantskärpa. Glasets välvning måste vara anpassad till objektivets kortaste brännvidd. Välvningen gör att kameran “ser” en virtuell välvd bild på närmare avstånd än motivet egentligen är. Det gör att linsen måste kunna fokusera nära. Detta kan åstadkommas med en närbildslins som skruvas på objektivet men många vidvinkelobjektiv har redan från början kort närgräns. Den välvda bilden kan också leda till oskapa kanter i bilderna när stora bländaröppningar används (lågt tal). Det beror på att kameran då inte kan fokusera på hela den välvda virtuella bilden. En mindre bländaröppning löser problemet. Kantoskärpa kan också bero på att objektivet inte passar ihop optimalt med domeporten.

Sökarbilden bör vara så stor som möjligt för att underlätta komposition av bilderna. Det är svårt nog ändå att titta i en sökare under vattnet. De kameror som har så kallad fullformats sensor (24 x 36 mm) har störst sökarbild. Men det skiljer också mellan om kameran har ett prisma eller speglar för att föra ljuset till sökaren. I regel har dyrare kameror större sökarbild. Det finns också riktigt bra elektroniska sökare vilket betyder att man tittar på en bildskärm i sökaren. Dessa kameror har också bra bildskärmssökare och den är lättare att använda under vattnet.

Batterierna bör räcka minst två dyk med totalt 200 bilder med blixt i tropiska vatten. Se mer nedan under kompakta kameror och batterier.

Live-View (bildskärmssökare) funktionen skiljer sig mycket mellan olika kameror. Om den finns skall avtryckarfördröjningen vara så kort som möjligt. Den ska också gå att använda för manuell fokusering vid makrofotografering.

Om du vill filma med kameran måste Live-View funktionen vara snabb och optiken kunna zooma mjukt.
Bruset skall vara osynligt vid ISO 50 till 800.

Optiken som väljs bör ha kort närfokusgräns och vara ljusstark (stor största bländaröppning).
Blixtsynktid (x-sync) är den kortaste tid kameran kan synkronisera blixten med slutaren. Systemkameror har ofta 1/150 till 1/250 sekund som kortaste synktid. Ju kortare synktid desto bättre. Elektronisk slutare, utan begränsning av blixtsynktid, likt i en kompakt kamera vore önskvärt men finns inte när detta skrivs. Se mer under bländare och slutare i avsnittet “Kamerainställning”.

Bildskärmen ska vara ljusstark, högupplöst och vara minst 3 tum stor att det ska vara lätt att kontrollera skärpan på tagna bilder. Ju större skärm desto fler pixlar krävs.

Fokusbelysning bör kunna fästas i en tillbehörssko på uv-huset då det underlättar att rikta belysningen rätt.

Kompakt kamera

Den kompakta kamerans fördelar är att den är billig, att bildskärmen kan användas för komposition av bilden, att den har bra skärpedjup och kort närfokusgräns. Det är ganska lätt att ta bra makrobilder (extrema närbilder) men vidvinkelbilder kräver tilläggslinser. Den största nackdelen är mer brus och och mindre dynamiskt omfång än systemkameror.

Avtryckarfördröjning kan skilja mycket mellan olika modeller. Det är autofokusen som tar tid och ljuset spelar stor roll. Därför måste man räkna med att det ofta behövs fokusbelysning utom på dagen i tropiska vatten. Ett sätt att minimera problemet är att först trycka ned avtryckaren halvvägs så att kameran får tid på sig att ställa in skärpan. Då hinner också den interna blixten ladda upp. Sedan väntar man på rätt ögonblick att trycka av.

Batterierna bör räcka minst två dyk med totalt 200 bilder med blixt i tropiska vatten. Batteritid mäts i antal bilder enligt CIPA standard. Räkna med att halvera angivet antal bilder för att få ett realistiskt mått vid uv-foto. När det är kallt i vattnet försämras batteriernas kapacitet vilket ger en halvering till. Så en kamera som enligt CIPA standard ger 400 bilder per batteriladdning klarar runt 100 bilder vid uv-foto i kallt vatten. För att spara på batterierna bör kameran ställas in så att den går i vila snabbt (1 minut brukar vara lagom). Kolla att kameran är lätt att “väcka” ur vila.

Brännvidden för en kompakt kamera bör ligga på på mellan 35 mm till runt 100 mm. Plant frontglas ger bra optiska egenskaper ned till ungefär 35 mm brännvidd men kortare brännvidd gör att bildens kanter blir oskarpa. Mycket zoom må vara intressant ovan ytan men under vatten används den bara för makro. På köpet får man ofta i vidvinkelläge linsfel som gör att bilderna blir mörkare och mindre skarpa i hörnen. Ofta finns det också synlig kromatisk aberrasion (färgbrytningsfel). Digital zoom har man ingen nytta av för det är samma sak som beskärning och förstoring av bilden i datorn.

Upplösningen (antalet pixlar) kameran har saknar idag betydelse. Många pixlar behövs främst för stora förstoringar eller för att kunna beskära bilden. Slutresultatet är också mycket beroende av hur bra kamerans optik är. Även bildbehandlingen i kameran påverkar. Hård kompression lämnar spår efter sig i form av kantiga områden som syns på stora förstoringar. Vid val av kamera bör därför testbilder utvärderas i datorn förstorade till 100 och 200 %. Vid minsta komprimering (störst jpeg-fil) skall inga spår av komprimeringen synas.

Bruset skall vara osynligt vid ISO 50 till 200.

Kamerans automatiska program är gjorda för fotografering ovan ytan och fungerar därför dåligt vid fotografering med blixt under vatten. Halv eller helt automatiska kameror är därför inte lämpade för uv-foto. Manuella inställningar av slutartid och bländare är ett absolut krav för att kunna balansera naturligt ljus med blixtljus.

Exponeringskompensation är användbart när man använder ett automatisk program vid fotografering utan blixt. Det innebär att det går att förskjuta exponeringen önskat antal steg ljusare eller mörkare än automatiken annars valt. Det behövs när det är stora ljuskontraster i motivet eller när man tar bilder mot ljuset (tex siluetten av en dykare mot ytan).

Blixten ska kunna sättas på och stängas av manuellt. De enklaste kamerorna har enbart helt automatisk blixt och bör inte användas för uv-foto. TTL (automatisk blixtexponering) bör även fungera när bländare och slutare ställs manuellt (Canons kompakta digitalkameror klarar tyvärr inte detta). Ljuset under vattnet är ofta ganska konstant vilket gör det enkelt att använda manuell exponering. Det enda som behöver vara automatiskt kan vara blixtexponeringen och fokuseringen (se kamerainställning). Exponeringskompensation för blixten är ett måste vid sådan fotografering.

Blixtsynktid är den kortaste tid kameran kan synkronisera blixten med slutaren. En kompakt kamera har en elektronisk slutare och kan därför synkronisera blixten med vilken slutartid som helst. Se mer under bländare och slutare i avsnittet “Kamerainställning”.

Programmerbara fotograferingslägen innebär att olika inställningar kan sparas i förväg. Det gör att man snabbt kan skifta mellan tex makrofotografering med blixt till normalvinkel med naturligt ljus.
Bildfilerna skall kunna sparas i RAW-format för optimal efterbehandling. Denna möjlighet finns alltid i systemkameror men endast i bättre kompakta kameror.

Manuell vitbalans behövs för att kunna få en neutral färgåtergivning vid fotografering utan blixt. Se mer under avsnittet "Ljus och färger" samt "Kamerainställning".

Bildskärmen ska vara ljusstark, högupplöst och vara minst 3 tum stor att det ska vara lätt att kontrollera skärpan på tagna bilder. Ju större skärm desto fler pixlar krävs.

Filter och tilläggslinser bör kunna fästas på kamerans uv-hus. Det gör att man med en kamerauppsättning kan klara alla sorters bilder på samma dyk.

En tillbehörssko på uv-huset underlättar att fästa och rikta en fokuslampa rätt.

Tilläggsoptik och filter

Vissa uv-hus till främst kompakta kameror kan utrustas med under vattnet avtagbar tilläggsoptik – så kallade våta linser. De bättre linserna är så kallade achromater. De är konstruerade för att kompensera för de brytningsfel som uppstår när ljuset passerar mellan luft glas och vatten. Linserna kan med speciella fästen sättas på blixtarmarna. På så sätt kan man på ett och samma dyk få med sig optik för både extrem vidvinkel och närbilder. Närbildslinserna förstorar något men framför allt förbättrar de närgränsen så att man kan zooma in och ändå fokusera riktigt nära kameran.

Färgfilter gör det möjligt att fotografera utan blixt och ändå återställa en del av färgerna. Se mer om detta i avsnitten Ljus och färger samt Kamerainställning.

Fisheyeoptik har välvt frontglas, vid bildvinkel, kort närgräns och god optisk kvalitet. Fördelen är att man kommer nära men ändå får med väldigt mycket i bilden. Det kan vara svårt att undvika solreflexer i glaset. Man kan zomma in en del för att minska bildvinkeln vid behov. Fisheyeoptik är dyrare än vidvinkel.
Vidvinkeloptik finns från många tillverkare. De har inte riktigt så hög bildkvalitet som ovanstående optik men är lite lättare att hantera. De gör stor skillnad jämfört med bara kamerans vanliga optik.

Makrooptik ger endast en lätt förstoring men framför allt blir närgränsen bättre vilket gör att man kan zomma in och ändå fokusera nära.

Kompakt kamera med blixtarmar, fiberoptiskt styrd blixt, fokuslampa samt under vattnet utbytbar fisheye lins, makrolins och rödfilter. Blixtarmarna har hållare för optiken.

Blixt

Den interna blixten i en kompakt kamera räcker oftast för närbilder på upp till 50 cm avstånd från motivet. Den bör inte sitta för nära linsen och inte vara av den svagaste sorten. En diffusor på uv-huset sprider ljuset bättre och minskar risken för reflexer från partiklar i vattnet men minskar också blixtens styrka.

Extern blixt monterad på en arm en bit bort från kameran minskar problemet med reflexer från partiklar. UV-hus för kompakta kameror saknar oftast kontakt för extern blixt men en blixt kan istället styras med ljussignaler i fiberoptik. En fiberoptisk kabel fästes framför kamerans interna blixt vilken maskas av med självhäftande svart plast eller en plastfilm som tar bort synligt ljus. Det går att styra flera blixtar på detta sätt. Frekvent användning av den interna blixten kan göra det varmt i uv-huset vilket kan leda till kondens. Se avsnittet “Skötsel och säkerhet” för hur detta problem kan undvikas.

TTL betyder “through the lens” och med det menas oftast automatisk blixtstyrning. Digitala kameror tänder en kort förblixt (mätblixt) för att mäta hur mycket ljus som reflekteras tillbaka från motivet, beräknar hur länge huvudblixten ska vara tänd och tänder sedan huvudblixten. Detta sker under några mikrosekunder men ibland hinner mänskliga motiv blinka (men inte fiskar). Däremot kan en fisk hinna vända på sig. Vissa blixtar och kameror använder ibland två förblixtar. En extern blixt måste därför även synkronisera med förblixtarna. Mer om detta finns i avsnittet “Kameran och dess inställningar”.

UV-hus för spegelreflexkameror har kontakter för extern blixt. Olika fabrikat använder olika kontakter så det gäller att tänka sig för innan man väljer kamera och hus. Det finns adaptrar och ombyggnadssatser men det är billigare att välja rätt från början. S6 kontakten anses vara den pålitligaste. Den håller tätt under ett dyk även om skyddslocket lossnat. N5 (Nikonos) har två rörliga stift som kan kärva om den missköts. N5 är inte tät utan kabel eller skyddslock på. Ikelite och Olympus har kontakter som liknar N5 men utan rörliga stift. Det är inte bara kontakten som skall passa. Idag finns det ingen uv-blixt som förstår kamerans blixtprotokoll. Det behövs elektronik för att översätta signalen. Oftast kan sådan elektronik sättas i kamerans uv-hus men den kan också sitta mellan uv-huset och blixten eller i själva blixten. Några uv-hus tillåter att kamerans interna blixt är uppfälld och därmed kan en blixt styras fiberoptiskt. Nackdelen är förstås att kamerans batteri belastas och att uppladdningstiden till nästa blixt blir längre än med en elektriskt ansluten extern blixt.

En separat landblixt i ett uv-hus i plexiglas gör att det inte behövs någon extra elektronik för att kameran och blixten ska kunna kommunciera. Det går att använda korta slutartider trots kamerans normalt långa blixtsynktid. Detta kallas för FP-blixt. För att ansluta två landblixtar behövs dubbla kontakter och någon slags konvertering som tillåter två elektriskt anslutna blixtar. Ett alternativ är att koppla vill ha en andra blixt är att koppla en fiberoptiskt styrd TTL-slav till landblixten som men slaven kan inte återge en FP-blixt.
Äldre blixtar kan användas men bara manuellt utan förblixt. Detta är inte så svårt som det låter då man ju får ständig återkoppling genom att titta på resultatet på kamerans bildskärm. Det är en lyx som fotografering med film inte gav!

Ledtal är ett standardiserat mått på hur starkt en blixt lyser. Ledtalet är den bländare som behövs med motivet på en meters avstånd med kameran ställd på ISO 100 och blixten på full styrka. Ledtalet delat med avståndet i meter ger den bländare som passar. Ledtalet i vatten blir ungefär halverat eftersom vatten absorberar mycket mer ljus än luft. En blixt med ledtal 15 använd under vatten med motivet 2 meter bort kräver en bländare på runt f/3,5 (15/2/2). I USA anges ofta ledtalet i fot. En blixt som har ledtal 30 i fot har ledtal 9 i meter. Ledtalet och beräkningen av bländare är viktigt att förstå om man fotograferar helt manuellt och för att känna till en blixts begränsning.

Utlysningsvinkeln bör någorlunda stämma överens med kamerans minsta brännvidd (hur mycket vidvinkel linsen har). Man måste dock inte alltid lysa upp hela motivet. En blixt som lyser brett får ett lägre ledtal än samma blixt som lyser smalt. En del landblixtar följer automatiskt objektivets inställning. När man zoomat in kan en sådan blixt vara svårare att rikta rätt men fördelen är starkare ljus på den mindre ytan. De flesta UV-blixtar har välvd front för att de inte ska få minskad utlysningsvinkel i vatten. En diffusor ökar utlysningsvinkeln och ger mjukare ljus men minskar också blixtens styrka.

Två blixtar bredvid varandra ger visserligen dubbelt så mycket ljus men dubbel ljusstyrka motsvarar bara ett bländarsteg. I praktiken användes två blixtar för att lätta upp skuggor, få en bredare ljusbild eller för att kunna belysa motivet även från sidan eller uppifrån med intressant resultat.

Uppladdningstiden mellan två blixtar ska vara så kort som möjligt. Det kan ta allt mellan 1 och 6 sekunder. Batterier av typen NiMH eller litium-jon ger kortast uppladdningstid. Vid fiberoptisk styrning av en extern blixt avgör även uppladdningstiden hos kamerans interna blixt hur snabbt den externa blixten kan utlösas igen.

Blixtarmar finns att köpa från en mängd olika tillverkare. Kularmar är stabila och utbyggbara men kan kännas krångliga att ställa in. Armar från olika tillverkare brukar passa ihop men det finns två olika storlekar på kulorna (1 tum respektive 1,25 tum). Flexarmar kan vara ostabila ovan ytan men stabila och mycket enkla att rikta under ytan. En basplatta med handtag på var sida ger stabilitet oavsett vilken typ av arm som kopplas på. Mer om blixtfotografering i praktiken finns i avsnittet “Ljus och färger”.

INON gör kompakta och mångsidiga uv-blixtar. Se upp med en funktion som de kallar pre flash cancelling. INONs blixt ger då en överdrivet stark förblixt vilket lurar kameran att ge ifrån sig en svag huvudblixt och därmed sparar kamerans batteri. Huvudblixten används bara för att trigga igång den externa blixten i rätt ögonblick medan den externa blixtens styrka regleras manuellt på blixten. Denna funktion är tänkt att användas med kompakta automatiska eller halvautomatiska kameror som inte har några manuella blixtinställningar. Om din kamera har manuell blixtinställning så ger kameran endast ifrån sig en huvudblixt. Med en sådan kamera måste pre flash cancelling stängas av i INON blixten. Detta görs med en av magnetkontakterna. I annat fall får man alltid en överexponerad bild oavsett inställning. Faktum är att du kan ha denna funktion permanent avstäng om du inte just ämnar använda blixten med en automatisk kamera.

I svenska vatten behövs blixt. Kamerahuset skymmer blixten något vilket gör att bildens högra kant är mörk. Trollhummer vid Väderöarna 2003-08-24. Canon PowerShot S45 med intern blixt.

INON D-2000 är en fiberoptiskt styrd blixt som ger TTL (full blixtautomatik styrd av kameran) genom att den exakt härmar kamerans interna blixt. Lampan gör det lättare att rikta blixten och släcks automatiskt när blixten utlöses. Blixten fungerar med nästan alla kompakta digitalkameror. D-2000s har gjorts lite billigare genom att man tagit bort lampan och extern automatik. INON Z-240 är något starkare och har även en elektrisk Nikonoskontakt. Med i kamerahuset inbyggd konvertering fungerar den även med Nikons digitala systemkameror. De nyare varianterna av INONs blixtar heter typ 4. De har en LED-lampa och klarar två förblixtar vilket Nikons iTTL system kräver.

Inon D-2000 kan användas med de flesta kompakta digitalkameror och har inställningar man kan önska.

Ett annat alternativ är att skaffa ett uv-hus till en landblixt. Fördelen är framför allt att FP-blixt blir möjlig.

Fokusbelysning

Hjälpbelysning gör att autofokusen fungerar bättre. Lampan ska inte ha för smal och stark ljusstråle då den i vissa fall riskerar att synas i bild. En smal ljusstråle gör också lampan svårare att rikta. Enklast är att ha lampan på kamerahuset och ha ett fäste som enbart går att vinkla uppåt och nedåt. Då kommer ljuset oftast att hamna på rätt ställe. Få uv-hus för kompakta kameror har fästen men om endast en blixt används så kan fokusbelysningen fästas i en andra blixtarm. Det kan också vara lösningen för att inte frontporten skall komma i vägen för ljuset vid makrofotografering eller vid fotografering med långa frontportar. Med två blixtar går det att fästa belysningen i blixtarmarna eller basplattans handtag med speciella hållare. Steglös ljusstyrka är bra för att undvika att skrämma skygga djur och spara på lampans batterier.

LED-lampor kan beroende på fabrikat ge ett blåvitt ljus, har lång brinntid och blir inte varma. Högeffekt-LED ger starkare ljus men blir varma. LED-lampor är hållbara och batterierna räcker längre än för andra lampor. Högeffekts-LED utan reflektorer är bredstrålande och passar även för videofilmning. Med reflektorer blir ljusstrålen smalare. LED-lampor för fokusbelysning kan vara ganska små. Kolla vilken färgtemperatur i Kelvin som lampan ger. Optimalt är samma som den blixt du använder vilket oftast är runt 5400 Kelvin.
Halogenlampor har ett gulaktigt ljus. Det går ofta att byta ut reflektorn och på så sätt få olika utlysningsvinkel. Vissa kan utrustas med blåfärgade filter för att få önskad färgtemperatur för videofilmning. Lamporna blir varma och ska därför inte användas på land. Brinntiden kan vara under en timme så det kan behövas en extra lampa för nattdyk.

Vanliga dyklampor är oftast för smalstrålande och starka eller för stora för att fungera bra som fokusbelysning.

Lampor inbyggda i blixtar skall användas som ett hjälpmedel för att rikta blixtarna rätt. Om de används som fokusbelysning riktas blixtarna rakt på motivet vilket resulterar i att partiklar i vattnet lyses upp. Se mer i avsnittet om fotografering med blixt.

Mer information och köpställen

Omfattande tester och information om olika kameror finns hos Digital Photograpy Review. Digideep har massor av information om vilka uv-hus som finns att få tag på. Kanske finns det ett till just din kamera. Wet Accessories har en bra genomgång av vad man bör tänka på vid val av kamera. Man kan också hitta mycket information i diskussionsforum på foto- och dyksidor på webben.

Kamerautrustning kan köpas på postorder via internet. Kolla priser hos Pricerunner. Dustin är ofta billiga och levererar snabbt. Scandinavian Photo och Cyberphoto har ett stort sortiment och kunnig personal. Cameras Underwater eller Unterwasserkamera har allt man kan behöva för uv-foto. De finns i England respektive Österrike vilket gör att man slipper problem med tullavgifter och moms. Mike-Dive kan tillverka en del specialutrustning. Tyska Technik Direkt är ofta billigast men du får räkna med engelsk eller tysk manual. Om något går sönder kan man tvingas skicka iväg grejerna på garantireparationer utanför Sverige.

Japan Direct kan leverera utrustning som är svår att få tag på utanför Japan. Vid köp utanför EU så måste man lägga till moms och tull. Tullen på kamerautrustning är oftast runt 6%. Dessutom tillkommer en speditionsavgift på mellan 63 och 100 kr. Exakta uppgifter på avgifterna finns hos Tullverket. Här finns också hjälp för att beräkna totalpriset.

	Inledning Utrustning Ljus & färger Bildkomposition Kamerainställning Övningar Skötsel & säkerhet I datorn