 |
       |
KamerainställningFörsta gången jag provade en digital kamera under vatten fick min hjärna ”kortslutning”. John Hall var med på resan till Queen Charlotte Island med Nautilus Explorer. Han hade med sig två Olympus C40Z med uv-hus och jag fick låna den ena. Han använde kameran med helt manuella inställningar. Jag försökte göra likadant och kom upp ur vattnet utan en enda bra bild. Det var helt enkelt för många knappar att hålla reda på under ett första försök. Vid nästa dyk körde jag med kameran ställd på full automatik. Resultatet blev 30 skarpa och korrekt exponerade bilder! John var förbluffad. Han hade inte ens tänkt tanken att prova automatiken… Fotograferingsprogram De flesta kameror har ett antal olika program att välja på. Auto och P (programautomatik) är samma sak men en P tillåter att man ändrar en del inställningar. A betyder att man väljer bländare själv och S betyder att man väljer exponeringstiden. Resten tar kameran ta hand om. S är användbart om man fotograferar fiskar eller djur som rör sig snabbt. A är användbart för närbilder med blixt där man vill kunna bestämma skärpedjupet. M står för helt manuella inställningar. Enklare kameror har få manuella inställningar. Ofta finns program för porträtt och landskap. De ger litet respektive stort skärpedjup och är faktiskt användbara även under vattenytan. Full automatik brukar fungera bra i mörka vatten då blixten är den huvudsakliga ljuskällan. Förutsättningen är att man har fokusbelysning. Motiv där det naturliga ljuset skall balanseras mot blixtljuset kräver ofta manuella inställningar. Upplösning, kompression och filformat För att få bästa möjliga bildkvalitet ska den kompakta kameran ställas på högsta upplösning och minsta bildkompression. Vanligen sparas bilderna i formatet JPEG som gör filerna små. Nackdelen är att man förlorar en del information. Förlusten är i de flesta fall osynlig i läget med minst kompression. Några få kompakta kameror och alla digitala systemkameror kan även spara bilderna i formatet RAW. Som namnet antyder är bilderna råa och inte påverkade av kamerans processor. Den bildbehandling som annars sker i kameran gör man istället själv i sin dator. Fördelen är att färgmättnad, vitbalans, skärpa och kontrast kan ställas in i efterhand. Det kan också gå att ta fram detaljer i skuggor och ljusa partier som hade förlorats i JPEG. Vid fotografering med filter och/eller manuell vitbalans är RAW ett måste för att kunna justera vitbalansen i efterhand. RAW kan betraktas som ett digitalt negativ som kräver framkallning till önskad kvalitet och storlek. Det är ett merarbete att bildbehandla i datorn men kan ge mycket högre bildkvalitet än att låta kameran sköta bildbehandlingen. I många systemkameror kan man välja att spara bilderna både i RAW och JPEG. På så sätt har man både ett digitalt original och en bild som är direkt användbar utan att alltid behöva “framkalla” RAW-filen. Fokusering Autofokusen fungerar i allmänhet bra. De flesta kameror gör en sammanvägning av ett antal fokuspunkter. Vid närbilder kan det underlätta att ställa in kameran på spotmätning som gör att kameran endast tar hänsyn till fokuspunkten i mitten. Vid dåligt ljus och nattdyk krävs hjälpbelysning för att autofokusen skall fungera tillfredsställande. Manuell fokus gör kameran snabbare men är i praktiken bara användbar vid stort skärpedjup och vidvinkelbilder. Ett mer användbart sätt att snabba upp kameran är att trycka ned avtryckaren till hälften så att fokus och andra inställningar låses. Innan avtryckaren trycks ned helt riktas kameran om för att få önskad komposition av bilden. Zoom Vatten absorberar ljus och färg på ett annat sätt en luft. Blixten når mindre än hälften så långt som i luft och det blir lätt reflexioner från partiklar i vattnet. Ju mindre vatten som finns mellan kameran och motivet desto mindre problem och klarare bilder. Därför är det lättast att börja med närbilder (makro) av relativt stilla motiv. I detta läge går det bra att också använda teleinställningen (lång brännvidd) på zoomobjektivet förutsatt att skärpedjupet räcker till. Vid fotografering av större motiv ska kameran ställas i vidvinkelläge och fotografen vara så nära motivet som möjligt. ExponeringExponering innebär att öppna objektivets slutare och bländare så att ljuset når digitalkamerans bildsensor. Sensorn måste få rätt mängd ljus för att slutbilden skall få en korrekt tonskala från motivets mörkaste till dess ljusaste delar. Exponeringen påverkas av sensorns ljuskänslighet, slutartiden, bländaröppningen samt blixtens styrka. Ljuskänslighet anges i ISO. I digitalkameran talar ISO-värdet om hur kraftig signalförstärkning som används. Nackdelen med kraftig signalförstärkning är brus. En kompakt digitalkamera bör ställas på så lågt ISO som möjligt för att undvika synligt brus. Ett fast ISO-tal måste ställas manuellt. För varje fördubbling av ISO-talet kan man använda häften så lång slutartid eller ett steg mindre bländare. Slutartid är tiden som kamerans slutare är öppen och släpper in ljus. Slutartiden anges i delar av en sekund. Lång slutartid kan ge skakningsoskärpa för att det inte går att hålla kameran stilla eller rörelseoskärpa om motivet rör på sig. Vid längre tider än 1/30 sekund är det är svårt att hålla kameran stilla. 1/60 eller 1/90 sekund är mer användbart. Slutartiden reglerar inte blixtljuset utan bara det naturliga ljuset. Bländaren fungerar som ögats iris och reglerar hur stor öppning som ljuset kommer in genom och därmed hur mycket ljus som når kamerans bildsensor. För varje steg på bländarskalan så halveras eller fördubblas ljusinsläppet genom objektivet. Bländaren reglerar både blixtljuset och det naturliga ljuset.
Bländaren styr också skärpedjupet som är det avståndsområde som blir skarpt. Skärpedjupet blir större med en mindre bländaröppning. För att få en oskarp bakgrund väljs en stor bländare, till exempel 2,8. För att få en skarp bakgrund ställs minsta möjliga bländare, till exempel 8 (kompakt kamera) eller 32 (systemkamera). Skärpedjupet är stort i vidvinkel men minskar drastiskt när man zoomar in. Även när man går närmare med kameran minskar skärpedjupet. Med kompakta digitala kameror går det att få oändlig skärpa från runt en meter om kameran ställs i vidvinkelläge med liten bländare. Det förutsätter att det är tillräckligt ljust för en så liten bländare. Detta kallas hyperfokalavstånd och förklaras på webbsidan DOF Master som också har uppgifter om hyperfokalavståndet för de flesta kameror.
Blixtens vita ljus gör att motivets färger syns bättre. Blixten lyser under bara någon tusendel av en sekund och blixtljusets exponering styrs enbart av vald bländare. Med slutartiden balanseras det naturliga ljuset i förhållande till blixtljuset. En lång slutartid ger mer exponering av dagsljuset och vattnet i bakgrunden kan återges i sin naturliga blå ton. En kort slutartid kan ge en helt oexponerad svart vattenbakgrund. I den del av motivet som helt domineras av blixtljuset kommer alla färger att återges korrekt. Den här balanseringen fungerar enbart om blixten är tillräckligt stark för att dominera över det rådande ljuset.
Blixten är alltid snabbare än slutartiden men kameran måste kunna synkronisera blixten med slutaren. Se i kameramanualen för vilken slutartid som är den kortaste blixten kan synkronisera med. Många kompakta kameror kan synkronisera den interna blixten (och externa blixtar) med mycket korta tider. Blixten utlöses normalt direkt i början av exponeringen. Detta kallas första ridå. Om man fotograferar rörliga motiv med relativt lång exponeringstid fryser blixten rörelsen medan det naturliga ljuset ger en andra exponering. Det syns som en skugga framför motivet. Genom att ställa blixten på att utlösas i slutet av exponeringstiden, andra ridå, så hamnar skuggan istället bakom motivet. Stäng alltid av funktionen som minskar röda ögon genom att utlösa en mängd små blixtar efter varandra. Blixtautomatik med manuella inställningar kan åstadkommas med en extern blixt med TTL (through the lens) blixtstyrning eller den interna blixten. Bländare och slutartid väljs för önskat skärpedjup respektive bakgrundsljus. Kameran stänger av blixten när den uppfattar att bilden är rätt exponerad. Om närbilder blir överexponerade med denna teknik så beror det på att kameran inte klarar att stänga av blixten snabbt nog. Man kan då prova med en mindre bländaröppning. Ljusmätning kan göras på olika sätt. Standardinställningen brukar vara ett slags ”intelligent” sammanvägning av en rad mätpunkter. Om motivet är belyst bakifrån kan spotmätning vara ett alternativ. Centrumvägd mätning betyder att kameran tar med alla mätpunkter men ta mer hänsyn till mitten av bilden.Exponeringskompensation kan användas för att justera kamerans automatiska exponering. Den slutliga exponeringen (EV – exposure value) är en sammanvägning av bländare, slutartid och sensorns känslighet (ISO-tal). Om en bild blir för ljus kan en ny tas med något mindre exponering genom att ställa kamerans knapp för exponeringskompensation ett eller några steg minus. Om någon inställning låsts på ett fast värde så påverkas den inte. Även blixtens styrka, eller rättare sagt brinntid, kan regleras med en separat exponeringskompensation för blixten. På vissa kameror fungerar inte blixtexponeringskompensation i manuellt läge. Om ett motiv innehåller stora ljuskontraster så överexponeras lätt de ljusaste delarna. En lösning är att underexponera bilden något. Bilden eller delar av den kan sedan vid behov göras ljusare i Photoshop. Vitbalans En digitalkamera ”ser” egentligen bara ljusskillnader. För att få fram färgen har kameran små färgfilter över varje bildpunkt. Oftast är 50 % av bildpunkterna gröna, 25 % röda och 25 % blå. Genom att väga samman (balansera) informationen från de olika bildpunkterna räknar kamerans processor ut hur färgerna bör se ut. Automatisk vitbalans fungerar vanligen bra vid fotografering med blixt. Man kan få mer konsekvent färgåtergivning och en något snabbare kamera genom att välja en fast vitbalans. Inställningen för solljus (5600 Kelvin) är nära många blixtars färgtemperatur. De speciella ljusförhållanden som råder under vatten gör att man utan blixt på större djup än 3 meter bör ställa in vitbalansen manuellt. På grunt vatten kan den fasta vitbalansen för skugga fungera bra. För att göra manuell vitbalans används ett vitt kort av matt plast som referens för kameran. Kortet hålls så att det reflekterar det omgivande ljuset och fyller en stor del av sökaren. Titta i instruktionsboken hur det görs med din kamera. Enklare kameror kan inte vitbalanseras manuellt. Vid manuell vitbalansering i tropiska vatten förstärker kameran den röda färgkanalen och minskar den blå. Förstärkningen kan ge rött brus. Kameran bör ställas på lägsta möjliga ISO för att minimera problemet. Histogram De flesta kameror kan ställas in så att de visar ett histogram tillsammans med bilden som just togs. Ett histogram visar bildens exponering som ett diagram med antalet pixlar för varje nyans från svart till vitt. Längs till vänster visas skuggorna, i mitten mellantonerna och till höger högdagrarna. På en liten skärm är det svårt att se hur bilden exponerats men med hjälp av histogrammet går det alltid att veta om exponeringen blev bra. Man bör eftersträva ett diagram som ser ut som en bergstopp i mitten utan några stora toppar i kanterna. Framför allt bör det inte finnas några stora toppar i den högra sidan. Detta tyder på att en del ljusa partier i bilden frätts ut och bara innehåller vitt. Om "bergstoppen" ligger övervägande till vänster visar det att bilden är mörk (och det är kanske så man vill ha det). Underexponerade bilder kan lättas upp en del i Photoshop men en för ljus bild kan vara omöjlig att rädda. I bilder tagna mot solljuset kan dock utfrätta partier accepteras. Nivåer/Levels i Photoshop visar också bildens histogram.
Mina egna inställningar Nästan alla de bilder jag tar med blixt görs med kameran ställd på det jag längre upp i texten kallar manuell automatik. I kameran har jag programmerat 4 olika inställningar, alla med ISO 50 och minimal jpeg kompression. Inställningarna varierar givetvis mellan olika kameror och förhållanden i vattnet men kan användas som en utgångspunkt.1. Vidvinkel med blixt
Bländare och tid får jag ofta ändra på beroende på hur ljust det är under vattnet. En klar dag i tropiskt vatten med vattenytan i bakgrunden passar 1/500 sekund. I svenska mörka vatten kan bländare 2,8 och slutartid på 1/90 sekund vara ett bra utgångsläge. Man kan säga att bländaren fungerar som framdrevet på en cykel med vilken man väljer vilket område bakdrevet ska jobba i. Bakdrevet motsvarar exponeringstiden. 2. Makro med blixt
Blixtarna ställer jag på TTL-low då de ofta är för starka på nära håll. Därför väljer jag också en liten bländaröppning och får på köpet bästa möjliga skärpedjup. Det naturliga ljuset får jag helt bort genom den lilla bländaren och den relativt korta slutartiden. Slutartiden spelar lite roll då blixtarna ända lyser kanske bara 1/10000 dels sekund. Med andra ord så kan jag koncentrera mig på att komponera bilden och se till att autofokusen gör som jag vill. Om jag vill ha en blå bakgrund kan slutartiden behöva ökas och en större bländaröppning behövas. Full zoom (tele på nära håll) kan göra skärpedjupet för litet. Lösningen är att zooma ut och försöka komma närmare istället.
I detta läge måste jag fotografera med ljuset bakom eller ovanför mig. I motljus går det bra att göra fina siluettbilder av till exempel en dykare med ytan i bakgrunden. För siluettbilder går det också bra att använda automatisk eller en fast vitbalans. De bilderna gör sig ju ofta bäst med en grön eller blå bakgrund. 4. Makro utan blixt
Även här måste jag fotografera med ljuset bakom eller ovanför mig. De flesta kameror har bara ett eller två programminnen. Det går dock att komma runt den här begränsningen genom att många kameror kommer ihåg den senaste inställningen i varje program. Program 1 sparar du i programminnet, program 2 sparas i det manuella programmet och program 3 och 4 görs till en inställning och sparas i det automatiska programmet. Skillnaden mellan program 3 och 4 är egentligen bara makro och spotmätning. I många kameror betyder makrofokus bara att kameran börjar försöka ställa skärpan nära men kan ändå ställa skärpan längre bort. Det gör att det enda man kan behöva ändra på är spotmätning.
|
© 2009
Hans Spicar | www.resochdyk.nu | skicka e-post
|