Till att börja med kan man fundera över vad man vill förmedla med en bild. Är det ett föremål som man exakt vill återge, en stämning eller hur en plats såg ut? Vad i bilden är betydelsefullt? Den vackra fisken kanske gör sig bättre på närmare håll istället för att bilden till stor del består av vatten och koraller. Kanske är det bättre med en översiktsbild av fisken i sin miljö kompletterad med närbilder av den? Ofta går vi inte tillräckligt nära med kameran.
Vid ett vanligt dyk till 25 meters djup känner de flesta inte av någon djupberusning. Men när kameran ska ställas in så kan det märkas att man inte är så klartänkt längre. Det underlättar att redan före dyket planerat ungefär vilken typ av bilder man vill göra. Annars är det lätt hänt att man kastar sig över första bästa motiv och glömmer att variera inställningar, position och komposition. Det är också en god idé att ta med sin parkamrat i planeringen. Ofta ser ju han/hon mer än vad vi fotografer ser. När man hittat sitt motiv gäller det att ställa in kameran i förväg. Sedan närmar man sig sakta och lugnt djuret så att det hinner vänja sig vid dykarens närvaro. Det kan krävas lång tid att fånga det perfekta ögonblicket när muränan öppnar munnen eller anemonfisken tittar rakt in i kameran. Ibland går det på bara några sekunder, så det gäller att vara beredd. Martin Edge kallar detta passande för "peak of the action" - händelsernas höjdpunkt.
Här hade jag gott om tid på mig att vänta på rätt ögonblick. Poor Knights Islands, Nya Zeeland 2006.
Mot slutet av dyket anslöt sig en sköldpadda. De andra hade slut på film och jag hade inte ställt in kameran rätt. Men jag hann ta ett kort! Röda Havet, Sudan 2005.
När vi betraktar en bild söker vi efter huvudmotivet. Om det sätts i mitten av bilden ser vi ofta inte resten av det som finns i bilden. Genom att placera ett huvudmotiv vid sidan av bildens mitt letar ögat igenom bilden och vi ser mer. Bilden kan delas upp i tredjedelar. Där skiljelinjerna möts är det ofta bra att placera huvudmotivet.
Per är placerad i den övre högra punkten. Han ser ut att just ha simmat in i bilden. Bubblorna och de förbipasserande fiskarna ger en känsla av rörelse. Korallerna i förgrunden och vattenytan i bakgrunden ger tillsammans med det varma ljuset från lampan en känsla av djup.
Protector Reef, Röda Havet 2003. Canon PowerShot S45, manuell vitbalans och svag upplättningsblixt.
Vår hjärna ger oss en känsla av djup fast en bild egentligen är platt. Målare har för många hundra år sedan uppfunnit sätt att förstärka uppfattningen av djup. Genom att ha med en förgrund, bakgrund och skuggor ser bilden tredimensionell ut. Varma färger ser ut att vara närmare än kalla färger. Föremål eller strukturer som försvinner in i bilden ger också en känsla av djup.
Uppstigningslinan och bubblorna i bakgrunden ger en känsla av djup. Bilden är beskuren så att Claudia inte är placerad mitt i bilden.
Bubble blowing fish Homo sapiens aquatis. Chumphon Pinnacle, Koh Tao, Thailand 2004. Olympus C-8080, manuell vitbalans utan blixt.
Fisk med skarpa ögon ligger på vakt. Bilden är egentligen tagen i liggande format men gör sig bättre stående.
Banded Grouper Epinephelus fasciatus. Shark Island, Koh Tao, Thailand 2004. Olympus C-8080, manuell vitbalans utan blixt.
Förgrund och bakgrund kan användas för att få en bättre komposition. En dykare i bakgrunden tillför bilden ett sammanhang, perspektiv och djup. Ibland kan en helt neutral bakgrund vara bäst. En fisk kan göra sig bättre mot en lugn bakgrund som blått eller svart vatten än en orolig bakgrund med en massa koraller. En oskarp bakgrund förstärker en porträttbild under förutsättning att det inte finns vita eller ljusa fläckar i bakgrunden. Den digitala bilden låter sig beskäras och vridas efter tycke och smak. Det är inte alls säkert att bilden ser bäst ut i det format den ursprungligen är tagen.
Fågelperspektiv
I nivå med motivet
När man dyker svävar man fram i vattnet och det är lätt gjort att ta alla bilder i fågelperspektiv. Ibland kan det vara effektfullt men oftast ser det bara konstigt ut. Genom att komma i nivå eller en bit nedanför motivet blir bilden bättre. Vi kan också få en lugnare och intressantare bakgrund på detta sätt. Det gäller också att undvika att det ser ut som om fisken eller dykaren är på väg att simma ut ur bilden.
Det första vi tittar på när vi möter någon är ögonen och de ger oss ett snabbt första intryck av personligheten. Ögon är därför också viktiga i en bild och ska vara skarpa för att vi ska tycka om bilden. En dykare som agerar fotomodell skall ha sina ögon riktade mot det vi fotograferar och inte in i kameran. Modellen bör också tänka på hur hon/han placerar sina armar och ben. Det ser inte så bra ut när de spretar ut lite hur som helst. Om en lampa används bör den riktas mot motivet och inte rätt in i kameran. Om lampan är för stark kan den behöva dämpas med ett filter. Ett enkelt knep är att fästa en bit vit plastpåse över lampans front med hjälp av ett gummiband.
Birgitta tittar närmare på den mjuka korallen. Sha' ab Sanganeb, Röda Havet, Sudan 2005. Olympus C-8080, 2 st INON D-2000 blixtar.
Det naturliga ljuset kan ge vackra effekter. På grunt vatten syns solstrålarna om man använder kort slutartid som till exempel 1/250 sekund. En dykare eller fisk i siluett mot den ljusa vattenytan är effektfullt speciellt om man också lyckas få med en fin förgrund. Bilderna vinner ofta på att ha en “vattenkänsla” - att det syns att de är tagna under vatten.
Digital dubbelexponering med dykare i siluett mot vattenytan och solljuset. Sha’ ab Rumi, Röda Havet, Sudan 2005. Olympus C-8080, 2 st INON D-2000 blixtar.
Ljusstrålarna i vattnet ger en vacker bakgrund till anemonfiskarna. Sha’ ab Anbar, Röda Havet, Sudan 2005. Olympus C-8080, 2 st INON D-2000 blixtar.
Den bildkomposition som används över vattenytan fungerar ofta bra även för uv-foto. Ämnet är stort och det lönar sig att läsa på. När man förstår reglerna för komposition så kan man också börja bryta mot dem med bra resultat.
