Rosie Framton

Rosie Framton är den 26 åriga skottska skepparen och ägaren av Connda Vennessa. Hennes väg till Röda Havet och dykningen började med att hon tränade och tävlade i simning i grundskolan. Tränaren var också dykinstruktör och klubben som han var medlem i arrangerade en resa till Egypten. Rosie övertalades att lära sig dyka och följa med. Hon läste in teorin men den praktiska träningen begränsades till en timme i bassäng. Sedan fick hon ut sitt certifikat. 16 år gammal åkte hon till Egypten. De första dagarna var hon förkyld och kunde därför inte dyka. Den tredje dagen blev det slutligen dykning och det med besked. Hon parades ihop med en erfaren divemaster. Han såg på när hon monterade ihop utrustningen bakvänt. När de fått ordning på grejerna dök de på ett vrak på 30 meters djup! Nästa dyk dök de in i vraket! Efter dessa två dyk, som var på allt annat än nybörjarnivå, var Rosie entusiastisk och fast för dykning. Hon ville hoppa av skolan men övertygades att gå den färdigt. Under tiden utbildade hon sig vidare inom dykning. På artonårsdagen fick hon ut sitt certifikat till Divemaster och reste till Egypten. Hon har seglat sedan hon var barn och tog kommersiell skepparexamen när var 19 år. Drömmen var att kombinera seglingen och dykningen.

Till en början tyckte inte Rosies föräldrarna att yrkesvalet var så bra. Men med tiden såg de en hel del av hennes studiekamrater hoppa av universitet. En del fick drogproblem, andra fick barn tidigt. I ljuset av detta insåg de att hon gjort ett bra val som passade henne. Kanske är hennes vägval i livet inte så ovanligt med tanke på att det finns en del både manliga och kvinnliga äventyrare i släkten.

Mamma dyker inte men läser mycket böcker och tidningar om dykning. Hon är duktig på marinbiologi men skulle aldrig kunna tänka sig att dyka. Efter att ha sett filmen ”En världsomsegling under havet” där en jättebläckfisk äter upp dykare så trodde hon att det kan hända på riktigt. Rosie säger: ”She is the worlds greatest armchair diver”.

Rosies man Ali var tidigare skeppare på en konkurrerande dykbåt. De träffades för hösten 2002 och gifter sig 6 månader senare. Ägaren till båten Ali arbetade på var inte glad i relationen. Han tyckte att Rosie drog Ali från båten trots att det alltid var hon som kom till Ali. Till sist ställde båtens ägare ultimatum att Ali skulle välja mellan jobbet och Rosie. Han tvekade inte en sekund och valde förståss Rosie trots att han investerat både tid och egna pengar i båten han var kapten för. Ali har varit gift tidigare men äktenskapet var arrangerat och tyvärr inte lyckat. Rosies familj accepterade Ali omgående.

Ali och Rosie

Sedan Ali började arbeta tillsammans med Rosie har hon fått tid att studera. Hon läser just nu en examen i geografi på distans på London University. Rosie är duktig på språk och talar engelska, franska och arabiska och kan göra sig förstådd på grekiska.

Min förutfattade mening var att det måste vara svårt att vara kvinna i ett så typiskt manligt yrke och dessutom i ett muslimskt land. Men Rosie håller inte med mig. Hon bara gör det som behöver göras utan att fundera över det. Hon tycker att om man har problem så har det ofta att göra med ens egen uppfattning. Besättningen tycker att det inte spelar någon roll att ha en kvinna som chef bara hon kan sitt jobb. En del tycker att det är spännande med en kvinnlig chef och tror att det är lättare än en manlig chef. Kanske är förklaringen att Sudan inte kan jämnföras med andra arabiska och muslimska länder. Kulturen och tänkesättet är lika mycket afrikanskt som arabiskt. I Afrika har ofta kvinnorna en ganska aktiv roll i familjens försörjning.

Det är inte ovanligt med familjeägda fartyg med en kvinnlig befälhavare. Till Port Sudan kommer ibland ett asiatiskt containerfartyg vars kapten är en kvinna från Japan. I medelhavet är det en stor efterfrågan på kvinnliga kaptener. Ägare av lyxjakter värda många miljoner $ vill hellre ha kvinnor än män därför att kvinnorna är lugnare och tar mindre risker. När vi talar om detta säger Rosie: ”Vad gör jag här när jag skulle kunna tjäna tiotusentals pund på en fin båt i Medelhavet?” Nu är det nog så att det inte är pengarna som lockat Rosie att kämpa på med Connda Vennessa utan en passion för dykning och att vara till sjöss. Det är trots allt inte helt enkelt att jobba från Sudan. Landet är inte heller en plats där man vill skaffa barn. Det finns helt enkelt för många smittsamma sjukdommar och malaria är vanligt. Ali och Rosie funderar därför på att flytta båten till Turkiet så det gäller att passa på om man vill göra en dykresa med dem i Röda Havet utanför Sudan.

Tillbaka till Sudan 2003