Dykning i Smaragdhavet

Ibland är slumpen verkligen på min sida. En eftermiddag i början av februari 1999 ringde den för mig okände Kent Forsén och frågade om "det sög i dyktarmen". Han hade organiserat en resa till Smaragdhavet norr om Vancouver Island i Kanada och en av deltagarna hade hoppat av. Jag var inte den enda tillfrågade så det gällde att bestämma sig kvickt. Kent lockade med ett oerhört rikt djur- och växtliv, och inte blev det sämre av att Jacques Cousteau ansett att mellersta Röda Havet och Smaragdhavet var världens bästa dykvatten.

Researrangören Kent Forsén

På morgonen den 23 mars samlades ett brokigt gäng dykare på Landvetters flygplats utanför Göteborg. Vi var åtta resenärer: Kent, Jan-Olof, Johan, Petra, Thomas, Irene, Lena som kört bil från Uppsala och jag själv. Fredrik från Västerås och Magnus från Södertälje flög från Stockholm och skulle möta oss i Frankfurt. Trafikstockning i luftrummet försenade oss och när vi landade i Frankfurt såg vi vårt Air Canada plan taxa ut. Efter en lång väntan i olika köer stod det klart att alla flyg över Atlanten var överbokade och att vi först skulle komma iväg nästa dag. Flygbolaget bjöd på middag och övernattning på hotell och hemresan flyttades fram en dag. Dagen därpå gick allt bra och efter en lång flygresa med byte i Vancouver var vi äntligen framme i Victoria. Vi stuvade in oss och allt bagage i två minibussar och kördes till Hotel Dominion som låg centralt och var Victorias äldsta hotell. Vi åt en sen middag på Hunters Tapas Bar & Grill och rasade sedan i säng.

Förmiddagen därpå gick åt till att promenera, bekanta sig med staden och köpa vykort. Strax efter klockan tolv hämtades vi med buss av Al Spilde, ägaren till Extasea och skeppare på Sea Venturer. Resan var längre än jag trott, drygt 500 km, och landskapet varierade från slättland till höga berg med snö på topparna.

British Columbia bjuder på en fantastisk natur

Vid åttatiden på kvällen kom vi fram till Port Hardy på Vancouver Islands nordvästsida. Nu var det mörkt, det duggregnade och var nollgradigt i luften. Träpiren som Sea Venturer var förtöjd vid var mycket hal, så det tog en stund att lasta allt vårt bagage. Kent, Thomas och jag fick plats i en fyrbäddshytt i fören och därmed en överslaf ledig till väskor. Vi avslutade kvällen med att göra ett "beer run": vi åkte för att köpa öl, vin och godis. Först vid elvatiden kom vi i säng. Natten blev kall för mig trots sovsäck, craftunderställ, fleecetröja och uppskruvad värme. I aktern fick de bastu istället...

Den evigt pigge och glade Kent väckte oss redan klockan sju trots att han skruvat på en av sina kameror till sent på natten. Till frukost bjöds det kaffe/te, juice, bacon, korv och french toast (fattiga riddare). Båten tankades och sedan var vi äntligen på väg ut på Smaragdhavet. Framför oss öppnade sig en fantastisk vy med höga snötäckta berg, djupa fjordar och en skärgård av urskogstäckta öar.

Al Spilde	Dan och Michelle

Sea Venturer var 15 meter lång, 4,5 meter bred och ganska trång men välplanerad. Ombord fanns förutom Al också Dan som lagade maten och Michelle som serverade, städade och hjälpte till med lite av varje. Det fanns en toalett och dusch i fören och en toalett i aktern. Mitt i båten låg salongen med kök och ett långbord som vi med lite god vilja fick plats vid alla tio. Här fanns också ett litet bibliotek med böcker om dykning och marinbiologi och en del videofilmer.

Sea Venturer	Sea Venturers snabba och praktiska dykbåt.

På släp hade Sea Venturer en snabbgående dykbåt där det fanns plats för 10 dykare. Man satt på rad på öppningsbara bänkar utefter relingen. Bakom ryggen fanns fäste för flaska och väst och i bänken ett fack för varje dykares grejer. Det enda vi behövde ta med oss ombord på Sea Venturer var dräkt, handskar, kameror och liknande. Ombord på Sea Venturer fanns en kompressor och en luftbank bestående av sex stycken jätteflaskor. Våra tuber behövde därför aldrig flyttas utan fylldes från luftbanken med hjälp av en lång slang.

Orange Sea Pen	Orange Peel Nudibranche kan bli 30 cm lång

Första dyket gjorde vi klockan tolv vid en plats som kallas Staples Cut. Det var ganska blåsigt, därför dök vi i ett sund mellan flera öar som gav oss skydd. Vattnet var 6° C varmt och sikten var runt 10 meter. Jag och Thomas såg bland annat en stor Puget Sound King Crab, många White Plumed Anemone, Orange Sea Pen, och sjögurkor. Här såg jag också för första gången en av världens största nakensnäckor, Orange-peel Nudibranch, vilken kan bli upp till 30 cm lång. Aluminiumflaska, nästan ny utrustning och för lite vikter i bältet gjorde att jag efter 25 minuters dykning hade stora problem att hålla mig kvar under ytan. Vi avbröt dyket, men vilket första intryck vi fick! Sen eftermiddag dök vi vid en plats kallad Toy Man Gap. Både landskapet och miljön under vattnet påminde om Norge, men allt var större och det fanns mycket mer att se. Jag somnade nöjd och utmattad klockan tio på kvällen och denna natt frös jag inte alls.

White Plumed Anemon	Thomas

De flesta av oss vaknade redan vid sjutiden av att generatorn gick igång. Det var lätt att gå upp tidigt, kanske för att vi inte hade vant oss vid tidsskillnaden ännu. Tidpunkterna för dyken styrdes helt av det kraftiga tidvattnet. På klippstränderna syntes det tydligt att vattennivån kunde variera upp till 5-6 meter. På många ställen skapade tidvattnet kraftiga strömmar, så det gällde att dyka i tidvattnets vändning. Vi dök därför redan klockan halv nio vid Browning Islets. Vattnet var 9° C varmt, solen sken och sikten var runt 8 meter. Här var det ett otroligt växt- och djurliv! Denna gång var jag rätt avvägd, kände mig säkrare och grejerna fungerade bra. I ytan efter dyket såg vi sälar på avstånd. Dagens andra dyk blev strax före lunch vid samma plats och jag fick äntligen chansen att fotografera en stor Pudget Sound King Crab.

På eftermiddagen tog Al med oss på utflykt i land för en promenad i skogen. Den såg ut som urskog, men hade blivit avverkad en gång tidigare, så riktigt äkta var den inte. Al förklarade att ett riktigt stort träd påverkar sin omgivning i närmare 2000 år. Det växer i 1000 år, faller och ligger fortfarande levande i 500 år och multnar sedan under 300 till 500 år. Vi såg också ett kalhygge. Det var fasansfullt; upprivna stubbar och grenar som ratats överallt. Kalhuggning är tack och lov numera förbjuden. På stränderna låg mängder av timmer som slitit sig vid flottning. Utan markägarens tillstånd fick man inte ta vara på stockarna, det mesta låg därför kvar. På strandkanten såg vi spår efter utter som plockat upp sjöborrar.

Johan, Janne Fredrik och Petra vid ännu en brakmiddag

Dagens sista dyk blev ett skymningsdyk vid Browning Wall. Thomas stod över så jag dök med Johan istället. Vi var bara fyra dykare och dök efter en vägg med 60 meter ned till botten. Vi hade hoppats på att se bläckfisk men fick istället chansen att fotografera gröna havsanemoner. Redan en bit från Sea Venturer möttes vi av doften från hamburgare och korv som Dan stod och kolgrillade på akterdäck. Till detta fick vi hembakt bröd och sallad med parmesanost. Vi öppnade en 4-literskagge vin odlat och tillverkat i British Columbia. Vinet bidrog till att jag somnade trött och proppmätt redan klockan nio.

Till del 2