Browning Pass & Nakwackto Rapids

Nästa morgon var bergen på öarna täckta av nysnö och det såg ut som om någon strött florsocker på dem. Efter en lätt frukost var det dags att hoppa i vattnet igen. Det regnade och blåste kallt och jag var verkligen glad över min nya torrdräkt. Vi dök vid Hussair Point och försökte hitta en speciell klippskreva där det skulle finnas en stor bläckfisk. Troligen simmade vi fel. Istället såg vi en stor Bas (havsabborre) som Thomas fotograferade; jag hann aldrig innan den försvann. Kent fick närkontakt med ett sjölejon och "gjorde nästan i byxan" av förvåning. Tyvärr hade han kameran för extrema närbilder med sig så mötet blev inte förevigat med ett fotografi. Klockan elva bar det av igen; denna gång för dyk vid en plats kallad Snowball. Efter dyket såg vi fem vithövdade örnar som kretsade över en liten ö! Sista dyket för dagen fick ställas in på grund av storm, men Al hittade en skyddad ankringsplats så vi kände inte alls av ovädret. Kent och jag spelade fyrmansvist mot Lena och Thomas. Det blev 1-1 till Thomas förtret, men han var säker på att vinna morgondagens avgörande spel. På nätterna stängdes generatorn av och det blev underbart tyst. Vattnets kluckande mot båten och vindbruset var mycket sövande.

Strax efter klockan nio på morgonen dök vi vid Raglan Point. Det blev ett strömdyk efter en stenig botten som avslutades vid en vägg. Vi hoppades få se Wolf-Eel, ett slags havskatt som mest liknar en muräna. Thomas fotograferade och jag tittade på, vilket fungerade bättre än när vi båda fotograferade. Här fanns det gott om jättekelp som erbjöd naturliga uppstigningslinor och var som gjorda för säkerhetsstopp. Vid lunchtid dök vi åter vid Browning Wall. Det var soligt när vi lämnade ytan och regnade när vi 44 minuter senare bröt ytan.

"En solros under vattnet"	Giant Green Anemone

På eftermiddagen blåste det upp rejält igen. Vi gick till Port Hardy för att fylla på vatten och tillbringa natten där. Sjögången var riktigt otäck och Irene blev rejält sjösjuk. Själv stod jag på akterdäck, rapade kaffe och ångrade den sista koppen. Väl i Port Hardy gick de flesta av oss en promenad i regnet. På kvällen fick vi som vanligt en riktig brakmiddag med körsbärs- och blåbärspaj till efterrätt. Detta var sannerligen ingen bantningsresa. Efter middagen spelade vi fyrmansvist igen och Kent och jag vann stort. Vinsten var extra roligt eftersom Thomas hade haft en så självsäker attityd.

Lena och Thomas	Fredrik dokumenterade resan med videokamera

Efter en liten frukost la båten ut och vi fick en timmes sjögång. Den här gången låg jag på sängen och det kändes bättre. Första dyket blev vid Dylan Rock med Thomas och Lena. Sikten var dålig och strax efter nedstigningen tappade vi bort Lena. Jag saknade henne efter någon minut och gjorde den ivrigt fotograferande Thomas uppmärksam på att hon var borta. Vi såg oss kort om och gick sedan till ytan. Där hittade vi henne i båten. Hon var för lätt och hade flutit upp. Med mera bly runt midjan på Lena kunde vi fortsätta dyket.

På eftermiddagen hade vädret blivit fint igen och solen lyste för fullt. Vi dök vid vraket av Themus och jag fick Al som parkamrat. Han visste var det fanns Wolf-Eel och lockade ut en ur sin håla med några uppbrutna sjöborrar. Den såg fasansfull ut men var mycket intresserad av sjöborren och lät sig klappas på magen och ryggen. Det blev ett väldigt kelande med fisken och mycket fotograferande för alla!

Solnedgång över Queen Charlotte Strait

Sista dyket för dagen blev ett skymningsdyk vid Toy Man Gap. Vi var bara fem dykare som simmade i tidvattenströmmen efter en vägg med sandbotten nedanför. Jag dök med Johan och Kent som fotograferade så mycket de kunde. Johan tappade vi snabbt bort men fortsatte trots det att glida med strömmen. Han om någon kan klara sig själv. Jag såg en skymt av honom lite längre fram men han missade oss. Jag gjorde fortfarande av med mer luft än de flesta andra så jag fick avsluta dyket grunt med bara 10 bar i flaskan. När jag bröt ytan var solen på väg ned. Den gav ett otroligt vackert ljus och jag tog några bilder liggande i ytan.

Nästa dag vaknade jag redan klockan halv sex, tog en dusch och gick sedan ut i solskenet. Kan dagen börja bättre? Efter frukost dök vi vid en grynna döpt till Fantasy Island. Solen sken, sikten var runt 12 meter och under oss öppnade sig ett fantastiskt undervattenslandskap. Strömmen drog Thomas och mig på "fel" sida av grynnan men vi fick ändå ett bra dyk. Min kamera fallerade nästan omgående men jag hann i alla fall ta två kort på en vacker China Rockfish.

Efter lunch tog Al oss norrut till Nakwakto Rapids som är världens starkaste tidvattensström. Ett smalt sund leder in i ett stort sjösystem, och de stora tidvattenskillnaderna gör att strömmen som mest kommer upp i hela 16 knop! Mitt i strömmen låg den lilla ön Turret Rock som lär skaka som av jordbävning när strömmen är som starkast. Och här skulle vi dyka!

Turret Rock i Nakwackto Rapids	När tidvattnet når 22 knop vibrerar Turret Rock

Före dyket åkte vi en tur med dykbåten för att på nära håll uppleva strömmen runt ön. Det var som att åka båt mitt i en fors. Sedan åkte vi upp i en av de slingrande sjöarna. Al visade oss en klippa där en gammal indiangrav fanns och strax intill såg vi en tvättbjörn och givetvis några örnar. Väl tillbaka vid Sea Venturer var det dags att byta om för dyk vid Turret Rock. Vi började dyket på ena sidan av ön strax före tidvattnets vändning och gled sedan med strömmen runt till andra sidan. Ljuset var grönare än vanligt och flora och fauna klart annorlunda på grund av den starka strömmen. Det som lever här måste sitta fast ordentligt. Här fanns framför allt massor av vackra Goose Barnacles.

Efter dyket vände Al båten åter mot Browning Pass, och dagen avslutades med ett skymningsdyk i vid Port Alexander Wall. Vi såg några enorma mångarmade sjöstjärnor, varav en var närmare en meter i diameter. Efter middagen gick några av oss ut på akterdäck och beskådade stjärnorna och fullmånen. Jag stannade ensam kvar och höll mig alldeles stilla. Snart hördes ljudet av några djur som plaskade vid strandkanten. Kanske var det en utter eller tvättbjörn?

Till del 3