Resedagbok Australien 2003

11/3 Första dagen i Melbourne

Vår natt blev ganska kort. Vi lade oss först klockan ett men vaknade efter en stund av att ett gäng satt och skränade i ”trädgården” på bakgården. De tystnade först vid tretiden. Halv åtta väcktes vi av något som lät som en motorsåg eller en moped med varvande motorn. Det var en gubbe som blåste löv med någon slags motordriven bakvänd dammsugare. Om blickar hade kunnat döda... Första intrycken av det här stället är inte precis de bästa.

I receptionen fick vi tips om att det nedför gatan fanns flera caféer som serverade frukost. De verkade lite dyra så vi gick ett kvarter till och upptäckte att man kan äta frukost på Queen Victoria Market. Här fanns det ena läckra matståndet efter det andra. Vår frukost blev en varm smörgås, starkt gott kaffe och färskpressad apelsinjuice vilket vi avnjöt sittande i solen.

När vi ändå var här fortsatte vi till marknadsstånden. Här fanns nästan allt i klädväg och en del souvenirer. Vi missade nog inte ett enda stånd. Jag hittade hyfsade resbyxor men valde att vänta med köp. Marknaden är ju öppen alla dagar utom måndag och onsdag. Dessutom finns det flera bra marknader i Melbourne. Bernhard tittade på bälten och jag hittade ett med aboriginernas flagga på spännet. Detta var givetvis ett måste för honom att köpa. Bältet var tjockt och av mycket bra kvalitet och var väl värt sina 30 AUD. Vi kikade också på regnkläder, tröjor, kepsar, skor och plånböcker. Varför finns det inte lika billiga och bra marknader i Sverige?

En fruktig kille på Victoria Markets

När vi tröttnat på marknaden strosade vi genom centrum på jakt efter en fotoaffär som kunde framkalla våra diafilmer. Exponerad film kan skadas av flygplatsernas röntgenutrustning så det är säkrast att framkalla filmer innan man flyger. Precis som vi sett i en del asiatiska länder så verkar likartade butiker ligga nära varandra. Vi gick på Elisabeth Street ned mot floden Yarra och passerade en mängd mc-affärer. Sedan hittade vi en hel hop välsorterade fotoaffärer och i en av dem kunde man erbjuda E6-framkallning på 24 timmar. Det kostade ungefär som hemma.

Nästa mål för dagen var att köpa veckokort för kollektivtrafiken på MET-shop. Strax innan vi kom fram upptäckte vi båda att två killar med ett lite ruffigt utseende verkade hänga på oss. Vi fick båda en känsla av att det var något på gång och Bernhard spände på sig sin väska över bröstet. Jag förberedde mig för att bruka våld. Vi smet dock in på MET-shop och slapp undan en incident. Bättre fly än illa fäkta!

Melbourne har runt 3,5 miljoner invånare och är Australiens andra stad i storlek. Staden ger ett annat intryck än Sydney. Det finns färre skyskrapor och stilen är mer brittisk än i Sydney. Här finns också ett av världens största spårvagnsnät och då känner ju vi göteborgare igen oss. Centrum är ganska sammanhållet och lätt att hitta i. Detta lär vara den bästa staden att shoppa i och det tvivlar vi inte på efter att ha sprungit i ett otal affärer. Melbourne påstår sig vara mer kulturellt än Sydney. Här finns många olika invandrargrupper med sin matkultur och gott om billiga matställen.

Vår svenska vän Teija ringde oss när vi stod på bron över floden Yarra. Vi bestämde oss för att träffas hemma hos henne i stadsdelen Prahran i morgon förmiddag. Hon var på jobbet men hennes pappa var också på besök. Vi tog en långpromenad för att överraska honom. Det var en rejäl bit att gå men på köpet fick vi se en bit av Royal Botanic Gardens.

Eftersom vi inte visste hur vi skulle gå när vi kom fram till området där Teija och Duncan bor gick vi in i en affär och frågade efter vägen. Mannen i affären hade ingen aning om vart gatan låg men en kund visste och hon berättade hur vi skulle gå. Nu gick vi ändå lite galet men efter en stund var vi på rätt gata. Vi knackade två gånger som Teija instruerat oss att göra. Det tog ett tag innan dörren öppnades av en mycket överraskad Dirk som gav oss en stor kram. Anledningen till att de har ett knacksystem är att hyresvärden inte känner till att de har katter. De fick tipset att inte säga att de hade katter av mäklaren som hjälpte dem att leta efter boende. Man har tydligen en annorlunda syn på katter i Australien mot vad vi har i Sverige. Huset som de bor i är byggt i viktoriansk stil i ett plan med två sovrum och ett kombinerat kök/vardagsrum. Huset är ganska smalt men långt. Längs den långa hallen ligger sovrummen och badrummet. Mellan köket och ett av sovrummen, innanför badrummet, finns en liten ljusgård. Bakom huset ligger trädgården som egentligen bara är en uteplats med en liten kryddträdgård.

Teija hade även besök av Anna från Tyskland. Hon hade varit i Australien fyra månader och höll på att förbereda sin hemresa. Dirk lagade mat och bjöd oss att stanna kvar. Efter en stund kom Teijas sambo, Duncan, hem från jobbet. Det var kul att äntligen få träffa honom. Han var mycket trevlig och lättsam. Innan middagen bjöd Duncan oss på vin. Vi åt en god middag och efter maten frågade Duncan oss om vi ville ha en guidad tur genom staden i väntan på att Teija skulle komma hem från jobbet.

Duncan körde oss runt och visade oss olika områden med bra restauranger och bra shopping. Det var mörkt så det var lite svårt att se men vi fick ändå ett begrepp om vart olika områden låg. När vi kom tillbaka igen stod det ost och kex framdukat. Dirk hade förberett under tiden vi andra var ute. Det tog inte lång stund förrän Teija kom hem från jobbet. Vi satt och pratade och åt kex och ost en timme innan vi var tvungna att ta spårvagnen hem till oss. Vi hade tur som hann med sista vagnen. Trots att det är en miljonstad slutar vagnarna att gå halv tolv. Efter 30 minuter var vi framme vid vår hållplats, Swanston Street.

12/3 St Kilda och middag med gänget från bussen

Idag vaknade vi tidigt för vi skulle hinna träffa Teija innan hon började jobba. Vi åkte spårvagn till Prahran för att äta frukost på Sienna, ett av hennes favoritställen. Vi valde omeletter med grönsaker, bacon och grovt rostat bröd. Det blev mer lunch än frukost och vi blev proppmätta. Teija visade oss sedan runt i området kring Chapel Street. Här fanns massor med bra caféer, restauranger, nattklubbar och klädbutiker. Det kan vara ganska mycket trafik men bara man kommer ett kvarter bort så känns det som att vara i ett lugnt förortsområde. Eftersom Teija skulle börja jobba var hon tvungen att åka iväg strax innan klockan ett. Vi gick tillbaka hem till henne och vi stannade kvar hos Dirk och Anna. Det var mycket trevligt att sitta och prata med dem så vårt planerade besök på stranden blev ganska kort. Innan vi åkte ringde jag och bokade vår tur med Melbournes Best Tours till Great Ocean Road och de tolv apostlarna.

Vi tog vagnen till St Kilda Beach för att sola och bada lite. Innan vi gick ner till stranden köpte vi oss varsin yoghurtmilkshake att svalka oss lite med. Precis vid stranden i St Kilda ligger Lunar Park. Parken har den enda berg- och dalbana i trä i sitt slag. Parken byggdes av samma team som konstruerat nöjesfältet på Coney Island i New York.

Melbourne ligger vid en skyddad havsvik och det finns många stränder. Teija rekommenderade oss att åka till Brighton Beach istället för St Kilda Beach. När vi kom fram förstod vi vad hon syftade på. Stranden var ganska skitig och det var långgrunt. Vi solade en stund och tog ett dopp för att svalka oss innan vi åkte tillbaka hem. Det fanns duschar ovanför stranden och när vi stod där kom en tjej springande för att skölja sina fötter. Hon bad Hans titta under ena foten för att se om hon hade stuckit sig. Hon hade nämligen sett en del sprutnålar alldeles bredvid där hon låg och råkat trampa på något vasst. Det var ganska skrämmande med tanke på att man går barfota på stranden.

När vi låg på stranden ringde Hans till Greg för att höra hur planerna var för kvällen. Gänget från bussen hade kommit ner till Melbourne sent kvällen innan. Eftersom det var Jennys enda kväll i Melbourne hade vi bestämt att vi skulle ses och äta middag tillsammans. De skulle hämta oss på Toad Hall klockan sju. På vägen hem köpte vi lite frukostmat och en Wunderbaum att ha hängandes på rummet för att dämpa mögeldoften från mattan.

Nu hade klockan hunnit bli ganska mycket så det blev en snabb dusch för att hinna bli klara till de andra skulle komma. Precis när vi gick ut ur rummet ringde Michele och sa att de var i receptionen. Samtidigt kom en kvinna från receptionen upp för att meddela att vi hade några som väntade på oss. Vi gick till Swanston Street för att hitta en restaurang. Ganska snart hittade vi Eat Drink Lounge som bestod av en bar i den nedre våningen och restaurang med en stor balkong på den övre våningen. Efter lite strul och omflyttning fick vi ett bord på balkongen. Vi gick in för att beställa och betala för maten. Det var skönt att fixa allt i förväg så att man inte behövde vänta på notan. Min mat kom lite sent så alla hade nästan hunnit äta klart när jag började. Maten var väldigt god och prisvärd. Efter middagen gick vi runt en sväng för att hitta en bar. Jenny och Michele hade gått tillbaka till deras hostel eftersom Jenny hade en tidig avresa dagen därpå. Vi andra gick för att hitta en bra bar och i Chinatown hittade vi en Kareokeklubb. De ville ha 15 AUD i medlemsavgift så vi gick vidare. Vi var så trötta att vi helt enkelt avslutade kvällen i Hotel Bakpaks bar. Den är egentligen bara för dem som bor där men vi smet in med de andra. Vi tog bara en öl innan vi gick tillbaka till oss för att sova. Utanför träffade vi Jenny igen och pratade en stund innan vi tog adjö av varandra.

13/3 Sovmorgon

Vi var väldigt trötta efter flera korta nätter så idag sov vi ända till klockan elva. Under tiden vi åt frukost i trädgården tvättade vi våra kläder. Hans gick till frisören intill Toad Hall för att klippa sig. Det var billigt och han tyckte håret blivit väldigt grått så det fick bli färgning också. Det kostade bara 40 AUD. De gjorde ett bra jobb men det gick fort och han tyckte det var opersonligt. Hur som helst så blev han bra i håret!

På eftermiddagen hämtade vi diabilderna. Sedan gick vi till Little Burke Street och kollade i alla sportaffärer. Vi var sugna på att köpa kompakta superabsorberande handdukar men avstod. Vi har ju redan med oss handdukar och det lönar sig knappast att skicka hem dem. Hans spanade efter ett par byxor men köpte inga. Jag hittade en fin fleecejacka med huva. Hans tyckte att det syntes direkt att det var min stil. Med tanke på att jag frös i Karoonda Park är det nog inte så dumt att ha något som värmer. Det är märkligt väder i det här landet. Igår var det väldigt varmt och vi låg på stranden medan det idag var kallt och blåsigt.

Nu hade det blivit dags för middag och vi var båda väldigt hungriga. Vi beslöt att gå tillbaka till samma ställe som vi åt middag på igår. Maten var bra och det var hyfsade priser. Idag fick vi dock sitta inne eftersom det var fullt på balkongen. Det gjorde inte så mycket då det blåste ganska kallt. Efter middagen gick vi hem för att komma någonstans med dagboken och alla våra bilder. Hans skrev dagbok och fixade med en panoramabild från Fraser Island och jag skrev vykort. När allt var klart gick vi till internetcaféet för att kolla vår e-post och skicka en gratulation till Linda som fyller år i morgon. Trots att vi sovit länge idag var vi ordentligt trötta när vi kom tillbaka strax innan midnatt.

14/3 Great Ocean Road

Idag vaknade vi halv sju. Vi hade bokat en tur för att åka på Great Ocean Road till klippformationen de tolv apostlarna. Vi skulle bli hämtade halv åtta så det blev en kort frukost. På utsatt tid stod vi utanför Toad Hall och väntade. Vår busschaufför och guide var duktig och berättade mycket intressant under resans gång. Bland annat fick vi höra om hur man hade byggt vägen. Vi fick också se en informationsfilm om vägen och området på bussens tv/video. Kustvägen byggdes som ett beredskapsprojekt för att skapa arbete under depressionen och blev färdig 1932. En inspirationskälla var den vackra kustväg som finns i Kalifornien. Man ville skapa en turistattraktion och man hade verkligen lyckats.

Vi stannade i ett litet samhälle för att ha kaffepaus. Vi insåg ganska snart att det kommer bli en rätt så stressig dag. Vi skulle ändå åka över 600 km. Det blev många korta stopp längs vägen vid vackra utsiktspunkter. På ett ställe fick vi äntligen se vilda Koalor. Någon större dramatik blev det dock inte för de sitter mest stilla på någon trädgren. Vi hann också med ett kort besök i regnskogen vid en plats kallad Maits Rest.

Tidig eftermiddag var vi äntligen framme vid de tolv apostlarna. Klipporna är egentligen tio för två har försvunnit av den ständiga erosionen av vatten och vind. Vädret var lite mulet och blåsigt men det gjorde ingenting för landskapet såg bara än mer dramatiskt ut. Området var mycket välordnat med gångstigar och plattformar med en fantastisk utsikt. Vi tog massor av bilder. Hans använde digitalkameran och jag tog diabilder tills filmen var slut. Det blev också några förhoppningsvis fina panoramabilder. Helst hade Hans tagit bilder på morgonen men då hade vi fått åka med hyrd bil och sovit över någonstans.

De tolv apostlarna

Vi fortsatte en liten bit västerut till Loch Ard Gorge där segelfartyget Loch Ard förliste 1878. Över 50 människor dog och endast två överlevde genom att de sköljdes in mellan klipporna. Här fanns också klippformationen London Bridge. Den såg ut som en bro med två valv. 1990 rasade det inre av valven och ett par blev fast ute på klippan. Som tur var stod ingen på delen som rasade. Hela historien blev lite pinsam för dem som blev kvar på klippan. De skulle nämligen inte vara där och definitivt inte vara tillsammans. Deras räddning med helikopter filmades och sändes i TV-nyheterna. Snacka om diskret otrohet!

Tillbaka till Melbourne åkte vi på den snabbare inlandsvägen. Jag sov större delen av sträckan och de som var vakna tittade på filmen ”Mannen från Snowy River”. Bussen hade plats för 22 passagerare och var lyxigare och bekvämare än de vi åkt med tidigare. Men Hans fick ändå ont i ryggen. Det var helt enkelt inte tillräckligt med plats för att den som är 190 cm lång ska sitta bekvämt. Turen var bra men om man har tid så bör man nog välja en tre dagars tur, för det finns mycket att se och göra i regionen.

Tillbaka i Melbourne blev vi avsläppta vid centralstationen. På väg till Toad Hall passade Hans på att köpa ett par byxor i en äventyrsaffär. De är gjorda i ett material som inte skrynklar sig och som torkar fort. De var snygga och fungerar även som finbyxor. Det är något sådant han har letat efter. Och han behövde dem för de andra finbyxorna hade han blivit för tjock för och skickat hem från Sydney. All mat och öl sätter sina spår.

Vi gjorde oss kvickt i ordning för kvällen för att inte hinna bli trötta. Vi hade bestämt med Greg att Justina och Alex skulle komma till Toad Hall och hämta oss så vi kunde ta samma vagn till St Kilda. Vi väntade i nära en timma innan rätt vagn kom. Efter ytterligare en halv timma kom vi fram till St Kilda och vi möttes av Greg med ett vinglas i handen. Greg som tidigare även han bodde på Bakpack inne i Melbourne hade flyttat ut till St Kilda och bodde på Olembia Guesthouse. Han var väldigt nöjd med stället och trivdes oerhört bra.

Vi gick för att hitta en restaurang som passade oss alla. Det finns väldigt många restauranger och klubbar i St Kilda så det var svår att välja. Efter ett tag bestämde vi oss så för Big Mouth. Vi beställde vin och öl i baren och gick sedan till vårt bord. Av någon anledning, som vi inte förstod, blev Alex sur på Justina och valde att åka hem till deras hostel. Som storasyster så blev Justina orolig över att Alex skulle åka ensam tillbaka till Melbourne. Greg lugnade henne och efter en stund var allt som förut igen.

På barrunda i St Kilda

Under middagen berättade Greg att hans Rolex fortfarande var försvunnen. När han på nytt hade kontaktat Karoonda Park och även Oz Experience så var det ingen som längre kände till något om hans Rolex. Det kanske finns en anledning till att man inte skall ha sådana dyrbarheter med sig när man är ute och reser. Det är en kostsam erfarenhet Greg har fått på sin första resa som backpacker.

Efter maten gick vi till två olika barer som båda hade livemusik och drack vin och öl. När klockan hade passerat midnatt var vi alla, även Greg, väldigt trötta och bestämde oss för att åka hem. Vi tog adjö av Greg och vinkade in en taxi som körde oss tillbaka till Toad Hall.

15/3 Rialto Towers

Idag skulle vi åka hem till Teija och Duncan på förmiddagen för att spendera dagen med dem och sedan gå ut på kvällen. Teija ringde och undrade om vi kunde komma lite senare eftersom hon hade ont i ryggen. Hon sade även att det inte skulle bli något på kvällen med tanke på hennes rygg. Det var tråkigt att det blev ändrade planer men det är självklart att man inte klarar av att rusa runt hela tiden om man har ont i ryggen. Eftersom Teija arbetar så mycket så behövde hon all vila hon kunde få när hon väl var ledig.

Istället för att åka hem till Teija och Duncan direkt så gick vi till Queen Victoria Market och strosade runt. Jag köpte mig en regnjacka. Det känns lite motsägelsefullt att behöva köpa tjocka kläder och regnjacka när man är i Australien. Vi har dock bittert erfarit att det både regnar och kan var kallt här. Nu får det gärna regna och blåsa om det vill, jag har både fleecetröja och regnjacka till skydd!

Vi tog vagnen hem till dem på eftermiddagen och umgicks med Duncan och Dirk. Teija låg och sov i stort sett hela tiden vi var där. Efter några timmar bestämde vi oss för att åka till Rialto Towers för att få chans att ta några fina bilder när solen gick ner. Vi tog spårvagnen in till stan och gick till skyskrapan. Byggnaden är 55 våningar hög och Melbournes högsta. Det kostade 11 AUD att åka upp till observationsvåningen i toppen men med YHA-kort fick vi lite rabatt. Väl uppe så gick vi ut på de två altanerna som fanns. Några solnedgångsbilder blev det inte eftersom det hade bildats stora moln och solen redan gått ner. Hans lyckades ändå att ta några fina bilder över Melbourne i nattljus. Efter någon timma började vi bli hungriga och vi tittade på menyn i caféet. Det var inget som lockade och vi var nöjda med vårt besök så vi tog hissen ner igen. Nere i entréplan visades en film som ingick i besöket. Jag trodde den handlade om Melbournes historia. Det visade sig vara helt fel. Det var en liten turistisk hyllning till Melbourne och visade vad som fanns att göra i stan och dess omgivningar. Den var ganska bra och vi förstod att vi borde ha gjort det här vår första dag i Melbourne. Då hade vi fått ett begrepp om hur stan såg ut och vart olika platser låg. Vi hade dessutom fått reda på vad vi kanske borde ha gjort under vår vecka här. När vi gick från Rialto Towers hade vi hunnit bli ordentligt hungriga och bestämde oss för att gå in på första bästa McDonalds eller Hungry Jacks. På vår väg tillbaka till Toad Hall hittade vi inga hamburgare alls. Det blev istället var sin 12 tums smörgås på Subman. Vi tog med oss mackorna till ”vår” trädgård och avnjöt dem tillsammans med en öl.

16/3 Hanging Rock och Crown Casino

Vår sista dag i Melbourne skulle vi tillbringa med Teija, Dirk och Duncan. De hämtade oss vid hotellet halv tio för en timmes resa till Hanging Rock. Klippan är resterna av en gammal vulkan. Det enda som är kvar av den är den hårda magmakärnan. Resten har eroderat bort under flera hundra miljoner år. På håll såg klippan liten ut men den var mycket mäktig när man väl kom upp. Det är lätt att förstå att den är en helig plats för aboriginerna. Utsikten var makalös och toppen var formad som en labyrint av sten. Här spelades filmen ”Utflykt i det okända” in. Den handlar om en hel skolklass som försvinner spårlöst.

Bernhard, Hans och Dirk vid Hanging Rock

Hans klättrade upp på den högsta toppen och gjorde en panoramabild med ett helt gäng amerikanska turister. Det var en smärre balansakt att ta sig upp och hantera stativ och kamera uppe på klippan. På vägen ned gick vi förstås vilse och fick i det närmaste klättra ned. Vid parkeringen åt vi en god lunch i serveringen. Vinet var gott och maten prisvärd.

Teija skulle börja jobba klockan 16 men vi andra fortsatte dagen med ett besök på Crown Casino som ligger vid floden Yarra i Melbourne. Kasinot var världens största när det byggdes och är fortfarande det största på södra halvklotet. Här fanns också massor av affärer och restauranger. Man fick ha ganska avslappnade kläder inne på kasinot men ryggsäcken fick Hans lämna i garderoben. Tur att vi inte hade shorts på oss. Stället var mycket lyxigt och vi häpnade över alla möjligheter att spela bort pengar. Vi provade att spela på pokermaskiner och vann till en början. De andra spelen nöjde vi oss med att titta på. Spelberoende är ett större problem än alkohol i Australien!

Middag åt vi på ett grekisk kombinerat café och restaurang. Vi satt ute med floden Yarra bara 10 meter bort. När det började skymma smet Hans ut och tog kort av facklorna utanför som tändes varje hel timme. Lågorna slog upp 10 meter och man kände värmen stråla i ansiktet!

Melbourne ligger vid floden Yarra

På kasinot fanns också en arkadspelshall där föräldrarna kunde lämna barn och ungdomar medan de spelade bort pengar. Vi provade några spel men tittade mest på andra som spelade. Här fanns till och med ett spel som gick ut på att man var discjockey och skulle skapa och mixa ihop musik.

Vi blev körda till Toad Hall av Duncan och tog farväl av honom och Dirk. Vi hade fått en fantastiskt trevlig och intressant sista dag i Melbourne. Nu återstod bara att packa ryggsäckarna för flygresan till Perth.

Med flyg till Perth