På tur med buss i Malaysia

8/4 Perhentian Islands

Vi vaknade vid tiotiden och kände oss relativt utsövda. Efter frukost gick vi en sväng på stan för att handla lite inför vistelsen på ön. Man verkade inte vara så noga med renhållningen här. I utkanten av stan fanns det gått om getter som rotade i soporna och till och med kalasade på plastpåsar.

Johnty's hade beställt en taxi åt oss till klockan tolv. De bokade även tågbiljetter för resan till Singapore åt oss. Taxiresan tog en och en halv timme ned till Kuala Besut och där väntade vi en timme på båten till Perhentian Islands. Båten var en fiskebåt lätt omgjord för persontransporter. Det var skönt att komma bort från avgaser och sopor!

D'Lagoon låg vid en vacker vik full av liv

Vi hade valt D’Lagoon på Perhentian Kecil (den lilla ön) främst för att det fanns ett bra rev att snorkla på i viken utanför stället. Det var också det minst kommersiella stället enligt Lonely Planet. De hade ett ledigt rum med fyra bäddar som vi bokade för oss tre. Det kostade bara 7 RM per natt och person. Då fick vi dela på en enkel dusch och toa men vad gjorde det när vi bodde i paradiset!

Ett av de finare husen på D'Lagoon

D’Lagoon hade bara drygt 40 bäddar fördelade på fyra Chatlet med två bäddar vardera (40 RM per natt), ett Longhouse med 2 och 4-bäddsrum (20 RM per natt) och ett enklare hus med sovsalar där det kostar 7 RM per natt att få en säng. Det var inte fler gäster än att det blev en familjär känsla.

Föreståndarparet hette Razak och Ani. De hade fyra barn som gick i internatskola men som var på besök under helgen. Man hade fyra anställda för att sköta stället. Mr Lombok hade ansvar för hönsen och matningen av de varaner (stora ödlor) som fanns i närheten. Han skötte också träningen av Rocky, en havsörnsunge, som Razak hittat.

Rocky tränades för ett liv i frihet istället för att hamna i en djurpark

D'Lagoon öppnade 1991. Man har en egen källa, ett elverk som brukar vara avstängt på eftermiddagarna och tre båtar. Man håller stängt november till februari och öppnar i början av mars men vädret är egentligen först bra i april på grund av monsunregnen. Snorkling och dykning är bäst mellan maj till oktober. När D’Lagoon är stängt målar Razak batik på T-shirts och saronger. Dessa fanns utställda och till försäljning i restaurangen. Öarna ingår i Marine Park Pulau Perhentian.

På D'Lagoon hade man också inhemska gäster

Man hade ett smart och enkelt system för att hantera betalningar. Allt som vi beställde, hyrde eller bokade skrevs upp i ett block för varje gäst. Betalade gjorde man först innan man lämnade ön. Följaktligen kunde vi lämna våra pengar och pass i ett kassaskåp och slapp vara oroliga för att något skulle försvinna eller hantera några kontanter.

När vi installerat oss drog vi på oss badkläder, snorklingsutrustning och kastade oss i vattnet. Det var jätteskönt och behagliga 28 grader i vattnet. Precis invid stranden var de flesta korallerna döda men en liten bit ut var revet helt oförstört. Sikten var runt 10 meter och det fanns gott om både stort och smått att titta på. Revet var som en miniversion av Stora Barriärrevet!

Hängmattorna var bästa stället att vila på	John, Mark och Tanya

Efter en dusch låg vi i hängmattorna i skuggan och väntade på att restaurangen skulle öppna för kvällen. Vi var vansinnigt hungriga och maten var enkel men god. Efter maten hälsade vi på Anita, Praema, Joanne och Martin som kom från Singapore och Tanya och Marc från Tyskland. Vi avslutade kvällen med att spela Uno. Det var ett väldigt roligt gäng. Jag ifrågasatte reglerna och blev kallad Professor Uno. Anita var djursjuksköterska och Praema ekonomichef på ett djursjukhus i Singapore.

Anita, Prema och Martin	Paul, Hans och Bernhard

9/4 Fem timmars snorkling

Vi åt en mycket god frukost och hyrde sedan fenor för snorkling. Det var skönt i vattnet och självklart kändes det inte hur mycket solen brände. Vi gick upp ur vattnet för lunch och sedan var det åter dags för snorkling. Jag kände av solen och tog på sig en T-shirt men Bernhard och Paul brände sig på ryggen och baksidan om benen. Jag klarade mig lite bättre. Vi såg haj, napoleonfisk, mängder av papegojfisk, tryckarfisk och mycket annat. Vi glömde nästan tiden. Efter en sådan snorkling smakade middagen fantastiskt.

På 10 meters djup hittade vi en ovanlig orange havsanemon	Angelfish
Så här glada var Bernhard och Paul efter att ha snorklat	En Parrotfish knaprar på revet

På kvällen visade man CD-videofilm. Det var roligt med alla nya människor vi lärt känna. Det blev en lite sen kväll vilket var dumt med tanke på att vi skulle dyka dagen därpå. I ett träd utanför vårt rum satt tuppen och några av hönorna. Han brukade sätta igång att gala mitt i natten så öronpropparna kom till användning.

10/4 Dykning med Turtle Bay Divers

Här behövdes ingen väckarklocka på grund av den jäkla tuppen. Det tog lite tid att få frukosten och vi fick kasta i oss maten för att inte försena dykfirman som kom och hämtade oss. Vi åkte över till stora ön för att prova utrustningen. Turtle Bay Divers hade verksamhet på båda öarna. Vår divemaster Steve, gjorde en noggrann genomgång av hur dykplatsen såg ut och vad som gällde om vi tappade bort varandra (se dig omkring en minut, sedan till ytan).

Båten var byggd i plast och hade plats för åtta dykare och en förare. Den var snabb och vi kom ganska kvickt till andra sidan av stora ön och angjorde vid en boj. Vi gjorde oss i ordning, tog på dykpaketen i vattnet och gjorde parkontroll. Vi dök tillsammans med Paul och Steve. Med i båten var också två tyska killar och en divemaster som tog hand om dem.

Nedstigningen gjordes efter bojens ankarlina och tur var väl det för sikten var bara 3 meter. Steve tappade omedelbart bort oss och vi fick hålla lite koll på Paul. Jag visste ungefär åt vilket håll Steve försvunnit och vi hittade honom efter bara 10 sekunder. Jag var lite irriterad över den dåliga sikten. Här hade det verkligen behövts mellanlina. Sikten blev så småningom bättre men aldrig mer än 7 meter. Här fanns en del fisk men mycket smuts på botten och på korallerna och upplevelsen kom inte i närheten av snorklingen vid D’Lagoon.

Paul som nyligen tagit dykcertifikat tyckte dyket var OK. För oss var det som ett dåligt dyk hemma men med extra fisk. Självklart frågade Steve entusiastiskt om vi tyckte dyket var bra! Jag svarade att det tyvärr varit det sämsta tropiska dyk vi gjort. Efter dyket fick vi en väldigt bra genomgång av vad vi sett och vad alla fiskar hette. I ytintervallet åt vi på en liten servering som hette Mamas som låg i närheten av dykfirman. Där träffade vi några av de andra som bodde på D’Lagoon och tagit sig över till den stora ön för att bada.

Dagens andra dyk gjorde vi mellan D’Lagoon och Long Beach på lilla ön. Även detta dyk var ganska dålig så vi beslöt att nöja oss med snorkling tills sikten blev bättre.

När vi vid femtiden kom tillbaka till D’Lagoon tvättade jag medan Bernhard satt på stranden och skrev vykort. Till middag åt vi grillad Barracuda som var jättegott. Tanya fyllde år så vi blev bjudna på kaka. Det var en mycket trevlig kväll!

11/4 Katastrof under vattnet

Idag hade vi en lat och skön morgon. Vi snorklade i viken efter frukost och sedan tvättade jag en omgång till och Bernhard skrev dagbok. Jag hade en obalanserad och sur dag. Jag kände sig inte tillfreds med att snart tvingas åka hem igen. Vi slappade och läste under eftermiddagen.

Vid fyratiden gick vi tillsammans med Paul över till andra sidan av ön för att snorkla vid de vackra stränderna "Adam and Eve" och "Turtle Bay". Stranden vid ”Adam and Eve” var mycket vacker men i vattnet mötte oss en katastrof. Det såg ut som om någon släppt en bomb. Det mesta var dött, stora flak av tallrikskorall låg på botten i en hög av andra koraller som såg ut som skelett. Längre ut fanns det öar av liv. Varför? Kanske berodde det på nedsmutsning, övergödning av vattnet, dynamitfiske och någon svår storm. Det var deprimerande. Vi såg dock en hel del fiskar. Såg också några som blev putsade och några som stod på kö för att bli det.

Den vackra stranden Adam and Eve

På stranden såg vi spår efter både stora och små sköldpaddor. Vi tog djungelstigen tillbaka och hörde en jätteödla fly undan. Efter middagen dök det upp en vit katt och hoppade upp i mitt knä. Ingen visste var den kom ifrån och det var i alla fall för människor omöjligt att ta sig genom djungeln till D’Lagoon. Det var klart väder och nästan fullmåne och några försökte utnyttja månljuset för nattsnorkling. Oss lockade det inte. Men det var en fantastisk upplevelse att ligga på stranden och titta på stjärnorna. Under natten vaknade jag av att jag hade något mjukt och hårigt som låg och spann i sängen. Den vita katten hade tydligen bestämt sig för att jag var en bra husse. Paul var vaken och lyfte ut kissen. Efter den natten syntes den inte till längre.

Till Perhentian Islands del 2