Skötsel & säkerhet

Skötsel

Digitala kameror blir varma efter ett tag. Detta medför att det kan bli problem med kondens på linsen. En liten påse med torkmedel i huset kan hjälpa. Påsen med torkmedel bör ligga i huset minst en timme innan dyket för att hinna ta upp eventuell fukt. Små påsar torkmedel kan köpas av ELFA. För att minska problemet bör kameran inte utsättas för stora och snabba temperaturväxlingar. Tas kameran direkt från ett luftkonditionerat rum ut i värmen så blir det alltid problem med imma. Däremot kan det vara bra att sätta in kameran i huset i ett torrt luftkonditionerat rum. Kameran behöver lite tid utomhus för att eventuell kondens på insidan ska hinna försvinna. Kameran ska inte heller ligga i solen. Det bästa är att i god tid före dyket göra klart utrustningen utan stress. En stund före dyket läggs utrustningen i ett kar med vatten. Om det kommer bubblor från utrustningen tyder det på läckage.

Skärmen genererar värme och gör slut på batteriet så den bör stängas av så ofta det går. De flesta kameror har automatiskt avstängning av skärmen eller ett viloläge efter en tids inaktivitet.

Plasten som används i husen för kompakta digitalkameror är tålig men inte okrossbar. Om man tappar huset kan det bildas små sprickor som leder till läckage på större djup. Om små sprickor uppstått bör husets täthet provas genom att dyka med det utan att ha kamera i det. Även ett helt nytt hus bör testas utan kamera första gången det används.

Oavsett vilken kamera man använder så måste uv-huset skötas enligt anvisningarna. Det gäller att vara extremt noga med att packningarna är hela och rena. Minsta sandkorn eller fiber kan orsaka ett läckage som förstör kameran. Man skall heller inte hoppa i vattnet med kameran i handen. Packningarna blir först riktigt täta när de utsätt för lite tryck. Stänk eller en plötslig tryckändring kan göra att det läcker in vatten. En bra handlingsplan vid ett läckage finns i Michael Aws bok Digital Underwater Photography.

Direkt efter dyket måste kamerahuset ligga en stund i sötvatten. Sedan skall alla knappar användas med kameran nedsänkt i sötvatten. Kamerahuset får abslut inte sköljas med slang eller under rinnande vatten (men vissa hus för systemkameror tål det). Om det inte finns sötvatten kan huset få ligga kvar i en hink med saltvatten tills det kan sköljas i sötvatten. Om kamerahuset torkar utan att blivit sköljt bildas det saltkristaller som gör att det garanterat läcker. Om sköljning med vanligt vatten inte räcker till kan man prova med destillerat vatten för att få bort eventuella saltrester. Packningarna bör tas ur huset vid förvaring.

Bomullstoppar är frestande praktiska att använda vid rengöring. De lämnar dock lätt efter sig fibrer som kan orsaka läckage. Tunn wettexduk suger upp vätska och släpper mycket lite fibrer. Jag klipper mindre bitar som jag kastar så fort de är använda. Annars är risken att silicon hamnar på ställen där det inte ska vara. Man skall använda sparsamt med siliconfett och endast den sort som tillverkaren tillhandahåller. Fel siliconfett kan förstöra packningarna. De små packningarna vid alla knappar behöver i allmänhet aldrig smörjas. Om de ändå kärvar så är uv-huset oftast otillräckligt sköljt i sötvatten! Kontrollera med tillverkaren vilket medel som rekommenderas om dessa packningar trots allt måste smörjas. Canons guide till uv-foto förklarar hur man ska sköta ett undervattenshus.

Innan man flyger ska packningarna plockas bort från bakstycket och läggas i en ren plastpåse i huset. UV-hus kan annars bli svårt att öppna eller skadas. De är ju gjorda för att klara tryck utifrån men inte övertryck inifrån.

Om uv-huset har en avtagbar front så skall den endast tas av med husets bakstycke öppet. Några hus i plexiglas kan skadas om fronten öppnas med undertryck i huset. Mike-Dive kan reparera en sådan skada.

Försäkring

Om olyckan trots allt skulle vara framme så är det bra att ha en försäkring. Som glad amatör går det inte att försäkra sin utrustning med samma villkor som en yrkesfotograf. Men till exempel Trygg Hansa har specialförsäkringar som ger en utökad stöldförsäkring och skydd mot oförutsedda händelser. Försäkringen gäller också om man dränker sin kamera! Om utrustningen är billigare än 10000 kr så kan en allriskförsäkring kopplad till hemförsäkringen räcka.

Säkerhet

Att fotografera under vatten kräver att en viss erfarenhet. Enligt min uppfattning bör man ha gjort runt 50 dyk och vara så bra på att avväga sig att man inte längre behöver tänka på det. Man ska inte behöva hålla i något för att kunna ligga stilla!

Både för sin egen skull och av hänsyn till naturen skall man försöka undvika att ta i något eller slå i med fenorna. Man bör inte röra eller flytta ett motiv. Om motivet inte går att fotografera som man vill bör man ge upp och leta efter något annat istället. Någonstans finns det också en gräns för hur många blixtar som är rimligt att fyra av i ansiktet på ett djur. När man är klar kan man "lyfta" från motivet genom att dra in luft och hålla andan några sekunder. Ett alternativ är att knuffa ifrån med ett finger från en yta som ser hård och säker ut. Men se upp - det kan dölja sig farliga djur som en skorpionfisk.

Att sätta en hand på den här fisken kan vara det sista du gör i livet!

Att dyka tillsammans med någon som fotograferar kan vara ganska tråkigt. Det blir roligare och säkrare om parkamraten involveras som modell. Ofta ser parkamraten också fler intressanta saker än fotografen.

Fotografering kräver mycket koncentration så ofta tvingas parkamraten hålla reda på fotografen. Under goda förhållanden i tropiska vatten kan båda dykarna fotografera. I svenska vatten är det mindre lämpligt. Om sikten är dålig kan man tvingas använda en mellanlina för att inte tappa bort varandra. Ett knep är att använda en svart lina. Om den skulle komma med i bilden så syns den inte eller är lätt att retuschera bort.

En utdragbar fjäderbelastad hake eller en hake med spirallina gör att du kan släppa grejerna och få händerna fria i en nödsituation.

Personligen så har jag valt att avväga min fotoutrustning svagt positivt med hjälp av flöten och flytkroppar som sitter på blixtarmarna. Det gör att jag kan släppa utrustningen och “slänga den över axeln” om jag behöver ha händerna fria av någon anledning. Jag har valt att göra så för att tänka rätt i en nödsituation. Annars kan det bli så att jag mer tänker på att rädda utrustningen än mig själv. En positivt avvägd utrustning flyter upp om man ändå skulle tappa den. Två av flötena har neonorange färg så grejerna syns och kan plockas upp av någon på dykbåten eller dykledaren. Men det finns förstås en risk att man simmar uppåt efter den och därigenom gör en farlig uppstigning.

© 2008 Hans Spicar | www.resochdyk.nu | skicka e-post