AKUT BUK

Akut buk tillhör den medicinska allmänbildningen. Akut buk innebär ett akut insjuknande med smärtor i buken. Orsaken kan vara vad som helst både i och utanför buken; angina pectoris (påminner om gallsmärta), prostatainflammation, lunginflammation, appendicit, ileus, polyper, gastrit, colit, pericardit...

Ileus = tarmvred, tarmstopp (kan ha många olika orsaker)
Polyp = skaftad tumör

Akut buk skall alltid tas på allvar!

Buken delas in i fyra delar med ett kors med centrum i navel för att tala om var smärtan sitter. Epigastriet är den del av buken som sitter under och mellan revbensbågarna.

MB = McBurneys punkt talar om var appendix brukar sitta. Punkten ligger 1/3 upp på en tänkt linje från höger höftkam till naveln.

Gallgången hittar man oftast mitt på en tänkt linje mellan naveln och mitten av högra revbensbågen. Ömhet under höger revbensbåge tyder på lever eller galla.

Utstrålning och överföring av smärta till andra delar av kroppen sker pga att samma spinalnerver inerverar flera platser. Ett dermatom är en spinalnervs sensoriska utbredning i huden. Smärta i huden i ett visst dermatom kan visa på vilket inre organ smärtan orsakas av. Smärta i buken får en diffus utbredning pga de relativt få smärtreceptorerna i buken.

Viscerale är den inre delen av den hinna som klär varje organ.
Parietale är den yttre delen av en hinna, i buken peritoneum, vilken är mycket smärtkänsligt.

En visceral smärta är diffus.
En parietal smärta är distinkt.

SYMTOM VID AKUT BUK

SMÄRTA

Smärta krävs för att tillståndet ska kallas akut buk. Smärtan skall vägleda till vad det är som utlöser sjukdomen.

Insättandet (starten)
långsamt, tyder på inflammation (reaktion på något)
snabbt (10-20 min), tyder på stenar i njurar, uretärer, gallvägar eller tarmhinder
blixtsnabbt (1 min), tyder på att ett organ har perforerat, tex brusten appendix eller magsår

Karaktären
molande, ständigt pågående, jämn, tex som vid tandvärk eller huvudvärk, tyder på inflammation
intervall, kommer och går, dock aldrig helt smärtfri, smärta vid peristaltik pga hinder i tarmen, i tarmväggen eller utanför tarmen.

Lokalisation
platsen hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
utbredning hela buken, endast en del, diffust eller distinkt
utstrålning hela buken, endast en del, diffust eller distinkt

Reaktion på smärtor
Ligga stilla pga ständig smärta.
Ändra ställning pga intervallsmärta, "krypa efter väggarna".
Förlora medvetandet kan man göra vid mycket stark smärta.

KRÄKNING

Orsak:
·reflektorisk, tex vid plötslig smärta, främst vid njur- och gallkolik
·hinder i magtarmkanalen
·toxisk påverkan av CNS, tex i sent skede av ileus eller peritonit

Hur den startar:
·smärta
·illamående
·sura uppstötningar

Utseende och mängd

Reflektoriska kräkningar:
·första kräkningen ger stor mängd och innehåller mat, magsaft, galla (grön)
·fortsatta kräkningar ger mindre mängd och innehåller magsaft och galla

Ju mindre matrester som kastas upp desto längre har patienten kräkts.

Hinder i övre magmunnen ger kräkning som innehåller mat utan magsaft.
Hinder i nedre magmunnen (pylorusstenos) ger kaskadkräkning som innehåller mat och magsaft dock ej galla.
Hinder högt upp i tunntarmen ger symtom tidigt och ser till en början ut som en reflektorisk kräkning.
Hinder längre ned i tunntarmen ger symtom senare. Vid ileus blir det så småningom toxiska kräkningar vilka är brunaktiga och avföringsluktande pga tarmbakterier. I svåra fall förekommer många och små uppkastningar av avföring, så kallade fekala kräkningar.

Blod:
·ljust som koagulerar när det kommer ut, kommer från esophagus
·mörkrött med koagler kommer från ventrikeln
·kaffesumpliknande kommer från duodenum

Ju längre ned i magtarm kanalen blodet kommer ifrån desto mer påverkat är det. Det omvända gäller för blod i avföringen Ju längre ned i magtarm kanalen blodet kommer ifrån desto mindre påverkat är det.

UPPBLÅST BUK

Tarmatoni = minskad tonus

I samband med smärtor i magen förslappas ofta tarmen. Detta händer vid inflammation och vid kirurgiska ingrepp.

Meteorism/tympanism = ökad bildning av gas i magen

En ökad bildning av gas i magtarmkanalen är vanligt efter operation. En svullen, stor mage kallas för trumbuk därför att det låter som en trumma när man klappar på buken. Det bästa mot lätt meteorism är att var uppe och röra på sig. Fråga patienten om det kniper i magen och om det gått gaser.

MUSKELFÖRSVAR

Muskelförsvaret eller en "brädhård buk" sitter över ett inflammerat område. Det är ett reflektoriskt skydd för att minska irritationen av det inflammerade området.

"Smärtstimulering av peritoneum parietale ger en skarp, väl lokaliserbar smärta samt en ofrivillig spasm eller tetanisk kontraktion i motsvarande del av bukväggens muskulatur, defence musculaire" (Franksson. Kirurgi).

Blindtarmsinflammation = appendicit

Bukhinneinflammation är ett akut tillstånd som endast uppstår om ett organ brister.

UNDERSÖKNING

Hur är patientens:
·aktivitet (är stilla/rör på sig)
·andning (buk/bröst, tunn/djup, frekvens)
·hudfärg (gul/cyanotisk/blek/röd)

Undersökaren ska ha varma händer.
Patientens knän ska vara uppdragna för att buken skall vara avslappnad.
Fråga var det gör mest ont.
Börja palpera på motsatta sidan om den angivna smärtan och palpera medelhårt.
Vid misstanke om ascites (vätska i buken) knäpper man på ena sidan samtidigt som man med andra handen känner på andra sidan. Vågrörelsen känns om det är vatten i buken.
En gasfylld buk ger ett trumljud
Stöt lätt till patienten bak/flank för att se om njurarna gör ont.
Vid misstänkt appendicit tryck på vänster sida och släpp plötsligt. Smärtor i höger sida tyder på appendicit.
Ägna dig inte åt navelskådning utan titta på patientens ansikte!
Det är viktigare att observera patienten än att bara se på prover. Lyssna och känn.

VÅRD VID AKUT BUK

Följande gäller då diagnos saknas och man endast har misstankar om orsaken.

Generella riktlinjer vid övervakning av akut buk:
·sängläge (inflammerade kroppsdelar ska vara i stillhet)
·svält, ingen mat eller dryck per os
·temperatur och puls varannan timme
·observation av smärta och smärtutveckling
·bukstatus genom palpation
·uttömningar, hur ser de ut, när, hur ofta (kräkning, gaser, avföring, urin)

Prover:
·LPK (leukocyt partikel koncentration)
·SR (sänkningsreaktion)
·CPR (snabbsänka, talar om huruvida sänkan beror på bakterier)

Absolut förbjudet:
·laxermedel
·smärtstillande eller febernedsättande medel utan ordination från läkare
·värme
·dryck eller mat (dropp ordineras istället)

Undersökningar (på ordination):
·ultraljud
·EKG
·el-status
·röntgen (buköversikt, passage, lungor)

Lyft på täcket och kontrollera patienten!!!

OPTISKA UNDERSÖKNINGSMETODER

Skopi = under ögats inseende

Fiberoptik:
·oesopahgoskopi (matstrupen)
·gastroskopi (magen)
·ERCP (endoskopisk retrograd choledocho-pancresticografi)
·coloskopi (colon)
·rectoskopi (rectum)
·proctoskopi (ampullen)

Laparoskopi = titthål för att se. Även operationer kan göras på detta sätt.
PX = provexition = litet vävnadsprov
Laparotomi = öppna buken för att se
Laparocentes = urtappning av vätska från buken

BUKHÅLANS ORGAN, PLACERING OCH FUNKTION

Matstrupen, esophagus, är ett 25 cm långt muskelrör som börjar i höjd med ringbrosket och slutar vid övre magmunnen i magsäcken.

Övre magmunnen, kardia, sitter till vänster i magsäckens övre del.

Magsäcken, ventriculus, är belägen till vänster i bukhålans övre del. Dess form växlar med fyllnadsgrad och kroppsställning. Magen finfördelar och knådar födan samt förbereder nedbrytningen av födan. Saltsyran i magsaften steriliserar maginnehållet.

Nedre magmunnen, pylorus, avslutar magsäcken i den nedre högra delen.

Bukspottkörteln, pancreas, är en långsträckt, morotsformad körtel, som ligger bakom magsäcken, fästad vid bakre bukväggen. Pancreas exokrina del producerar sekret innehållande enzymer för nedbrytning av proteiner, fett och kolhydrat. Den endokrina delen består av de Langerhanska öarna som producerar hormonerna insulin, glukagon, somatostatin och pancreaspolypeptid. De två förstnämnda står för regleringen av kolhydratomsättningen och blodsockerkoncentrationen.

Levern, hepar, ligger i högra, övre delen av bukhålan. Den väger omkring 1,5 kg och är kroppens största körtel. Levern deltar i ett stort antal för kroppen viktiga funktioner; spjälkningsprodukter som förts med blodbanan från tarmen bearbetas, energirika ämnen upplagras, viktiga ämnen bildas (tex blodproteiner och koaguleringsfrämjande substanser), nedbrytning av fritt hemoglobin, bildning av gallsyror vilka har betydelse för fettets nedbrytning i tarmen. Levern fungerar även som kroppens avgiftningscentral.

Gallblåsan, vesica fellea, ligger i en urgröpning på leverns undersida. Den rymmer ca 50 ml och är en reservoar för gallan. I samband med en fettrik måltid töms galla i duodenum.

Gallgången, ductus choledochus, går från gallan och levern ut i tolvfingertarmen genom sfinkter oddi.

Tunntarmen, intestinum tenue bildar ett 7 meter långt, vindlat rör, som går mellan magsäcken och tjocktarmen. I tunntarmen sker den huvudsakliga nedbrytningen av födan. Tunntarmen delas in i: tolvfingertarmen, duodenum
tunntarmens första hälft, jejunum
tunntarmens andra hälft, ileum

Tjocktarmen, intestinum crassum, som kan liknas vid ett upp- och nedvänt U, börjar i högra nedre delen av buken som blindtarmen i vilken tunntarmen mynnar in. Tjocktarmens huvudsakliga uppgift är att resorbera vatten.
Tjocktarmen delas in i: blindtarmen, cecum
den uppåtstigande, colon ascendens
den tvärgående, colon transversum
den nedåtgående, colon descendens
den slingrande, colon sigmoideum
ändtarmen, rectum
den vidgade delen av ändtarmen, ampulla recti

Det maskformiga bihanget, appendix vermiformis, sitter i blindtarmens botten. På grund av appendix stora rörlighet kan dess lokalisation variera vilket kan försvåra diagnostik och operation vid appendicit.

Bukhinnan, peritoneum, är en tunn hinna som täcker bukväggens insidor. Omslutna av bukhinnan ligger ventrikeln, levern, colon transversum och tunntarmarna. Bakom bukhinnan ligger njurarna, bukspottkörteln och de stora blodkärlen. Vid inflammation i något av bukhålans organ med risk för genombrott av organväggen "fäster" aktuell del av bukhinnan på organet för att hindra spridning av infektionen. Även hinnans lymf- och blodkärlssystem deltar i infektionens bekämpande.

Mjälten, lien, ligger till vänster i bukhålan mellan magsäcken och revbensbågen mittför 10:de revbenet. Mjälten kan under normala förhållanden inte palperas. Mjälten är kroppens största lymfoida organ. Den producerar lymfocyter och fagocyterar (bryter ner) gamla, förbrukade blodkroppar.

Njurarna, ren, sitter bak i buken, högt upp på vardera sidan om kotpelaren. Njurarna reglerar kroppens vatten- och elektrolytomsättning samt upprätthåller syra-basbalansen.

Urinledarna, ureter, är 25-30 cm långa och leder urin från njurarna till urinblåsan.

Urinblåsan, vesica urinaria, är en rundad muskelbehållare som varierar sin form efter fyllnadsgrad. Normalt rymmer den 300-400 ml urin. När den är tom ligger den dold bakom symfysen, men allteftersom den fylls, förskjuts den uppåt utefter främre bukväggen där den kan palperas.

Blåshalskörteln, prostata, ligger an mot urinblåsans undersida och omsluter urinrörets översta del. Prostata kan lätt palperas per rectum då den ligger omedelbart framför ändtarmen.

Urinröret, urethra,är ett muskelrör med slemhinneklädd insida. Det går mellan urinblåsans botten och den yttre urethramynningen.

TEXTEN BASERAS PÅ FÖRELÄSNINGAR OCH FÖLJANDE LITTERATUR:
Järhult J, Thulin A. Medicinsk fysiologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1989.
Bauer, Bengmark, Bergentz, Zederfeldt. Kirurgi för sjuksköterskor. Lund: Studentlitteratur, 1991.
Sonesson B. Människans anatomi. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1974.