Rice Barge Cruise

Vår guide Terry mötte oss på hotellet och tog oss till tågstationen Hualamphong. Efter en dryg timmes tågresa kom vi fram till den gamla huvudstaden Ayuthaya där fler resenärer anslöt. Innan vi gick ombord hann vi med ett besök på den lokala marknaden. Här fanns det mesta i matväg att köpa inklusive sköldpaddor, grodor, ålar och malar. Det såg ganska rent ut men gav ingen direkt matlust. Kuriosa på markanden var en tatuerad hund. Och vi har nog aldrig tidigare sett en så smal tiggare som här.

Båten hette Thanatharee och var en 120 år gammal motoriserad pråm i teak. Däcket var täckt men sidorna öppna så att vinden gav svalka trots att det var 35 grader varmt. Här fanns ett antal soffor och bord, spel och cyklar för utflykter. I aktern en trappa upp fanns en balkong med solstolar. En halvtrappa ned i aktern låg köket. På nedre däck låg sovsalen med 12 bäddar, toalett och dusch. Sovsalen kyldes tack och lov med luftkonditionering. Besättningen bestod av en skeppare, en mekaniker och två värdinnor. Mekanikern och värdinnorna turades om att laga maten. Det var nästan som om vi var gäster hos en familj.

Thanatharee

Vi färdades uppför floden Chao Phraya i behaglig takt och fick slappa en stund. Med ombord var fyra spanjorer, ett par från Frankrike och ett thailändskt par i resebranschen. Vi fick bäst kontakt med thailändarna då de andra talade väldigt lite engelska. Från båten kunde vi observera livet vid floden. Vi passerade både enkla och mycket lyxiga hus. Människor fiskade på, badade i och färdades på floden. Ibland mötte vi små bogserbåtar som drog enorma pråmar efter sig. På floden flöt mängder av vattenhyacinter. Förra gången vi var i Thailand såg vi dem inte. Det visade sig att någon fört in dem från Indonesien som trädgårdsväxt. Nu spred de sig okontrollerat i floden. På en del ställen samlade man in dem och använde dem som gödsel.

Svalka och skydd från solen på övre däck

Första stoppet gjordes vid ett elefantpensionat. I Thailand har man tidigare använt elefanter i skogsbruket. På grund av ökad mekanisering och minskad avverkning behövs inte längre elefanterna. Många elefantskötare har därför sökt sig till Bangkok för att försöka försörja sig och elefanten på turister. Djuren mår dock inte bra av att gå på het asfalt och det är svårt att tjäna pengar. Man försöker återanpassa elefanterna till ett liv i skogen. Regeringen har också program där skötarna och elefanterna omskolas till skogsvaktare. Det verkade lite märkligt att elefanterna på pensionatet tjänstgjorde i Bangkok då och då. Kanske behövde man dra in pengar för att finansiera verksamheten. Det fanns en hel del nyfikna elefantungar och den som vågade fick mata dem med sockerrör.

Elefanterna svalkade sig i floden

Tidig kväll lade vi till vid Wat Singh. Vi gick en promenad i byn och köpte lite snacks. Tillbaka på båten frågade oss den alltid glade mekanikern vad klockan var. Innan vi hann svara sa han; ”it’s beer a’clock”. Vi tog med oss var sin burk Singha upp på balkongen i aktern. Kaptenen bjöd på Thailändska snacks men vi höll oss till våra chips när vi såg att det var torkade små grodor han bjöd på.

Sängarna visade sig vara stenhårda och vi sov bara några timmar. Klockan fem på morgonen gick jag upp på däck och lade mig istället på en soffa. Där låg jag och hörde fåglar och insekter vakna med munkarnas böner i bakgrunden. Före frukost gick några av oss iland för att vara med och dela ut mat till munkarna. De ägnar sig bara åt meditation och böner och får inte arbeta. Varje morgon går de runt i byn och samlar in mat. Det som blir över får fattiga som kommer till templen för att äta. Ofta blir det även mat över till herrelösa hundar och katter.

Några munkar samlade in mat per båt

Efter frukost gav vi oss av på en längre cykeltur på landsbygden. Trakten är känd för metallarbeten. Vi besökte två smedjor och en butik. Man tillverkade otroligt mycket med enkla medel och det var väldigt billigt för den som ville handla. Färden gick vidare till en skola där vi besökte en klass tioåringar. Här hade det varit bra att vara förberedd. Terry sjöng ”Old MacDonald” medan jag försökte gömma mig bakom kameran. Vi cyklade vidare mellan risfälten och stannade vid en fabrik som tillverkade godis av puffat ris, sesamfrön, jordnötter och palmnektar. Vi stannade också vid ett tempel från tiden då Khmererna härskade över det nuvarande Thailand.

Skolbarnen hade inget emot ett avbrott	Sötare barn finns nog inte

Båten väntade på oss vid en by och färden gick tillbaka till Ayuthaya där vi besökte ännu en tempelruin. Båten lade till för natten vid byn Pamok. I sval kvällsluft gick vi en promenad genom den vackra byn och lyssnade till en övande skolorkester. Tur att de slutade spela tidigt. Denna natt var vi så utmattade att vi sov gott trots de hårda sängarna.

Gyllene buddhafigurer så långt ögat når	Inne i Wat Pallom

En ny dag började på cykel med ytterligare ett tempelbesök. Märkligt nog så blev det inte tjatigt för det här landets historia är intressant. Efter lunch besökte vi en marknad. Det var mycket rent och allt man kan tänka sig i livsmedel fanns att köpa. Vi hittade också en man som sålde grillade råttor. På en större ö fanns lämningar efter en Portugisisk koloni. Här var leran mycket lämplig för krukmakeri. Stället var fullt av hantverkare och på helgerna var här en livlig marknad. Vi var åter i Bangkok sen eftermiddag. En sådan här båttur är definitivt en skön början på en resa och ett bekvämt sätt att se en del av det vanliga Thailand.

Till Thailand-Kambodja