Expedition Röda Havet 2001 - del 2
På morgonen den 1/3 var det äntligen dags för dykning.
Några andra dykare blev hämtade utanför hotellet
men ingen buss från vårt dykcenter dök upp. Vi
fick stoppa en av de vanliga taxibussarna för att komma iväg.
Colona Dive Club låg
på stranden vid Magawish Resort ungefär 15 km söder
om vårt hotell. Magawish var ursprungligen en Club Med resort
som tagits över av egyptiska staten. Hotellet var 4 stjärnigt
och mycket vackert beläget med bungalows utspridda över
en stor park.
|
|
Magawish Resort (foto Hans Spicar)
|
Baren på Magawish Resort (foto Hans
Spicar)
|
Det verkade vara bra ordning på dykcentret och det fanns
en del skandinavisk personal. Vi fyllde i blanketter och köpte
"extra" tryckkammarförsäkring; ett så
kallat DECO-kort för sex US-dollar. I Egypten måste man
betala innan man får tillgång till tryckkammare om så
skulle behövas. DECO-kortet försäkrade att man skulle
få behandling och kunna ta itu med betalningen senare. Vår
utrustning lastades på en vagn som sedan drogs av en åsna
vid namnet Roger drygt 100 meter på stranden upp på
bryggan och fram till dykbåtarna. Ibland orkade inte Roger
ända fram och då fick vi snällt lasta av och själva
bära utrustningen den resterande biten. Om ändå
åsnor kunde tala... Väl hemmastadda ombord lutade vi
oss tillbaka och njöt av att verkligen vara på väg
ut på Röda Havet.
|
Maged var mycket praktiskt byggd (foto Hans
Spicar)
|
De flesta dagar kom vi att vara ombord på Maged som var mycket
praktiskt byggd och passade bra för dykning. Båten hade
plats för runt 12 dykare, hade ett stort akterdäck för
utrustningen, en salong där middagen serverades samt ett soldäck
ovanpå salongen. Man fick inte ha skor på sig ombord.
Om det var av renlighet eller religiösa skäl var oklart.
Vår divemaster Tero kom från Finland och hade arbetat
i området några år. Av den egyptiska personalen
kallades han för Abu Shanamb vilket betyder mustaschernas fader.
Ett hedrande och ganska passande namn som han fått på
grund av sin vackra vaxade mustasch. Då vi dök tillsammans
med andra dykare så var även en andra divemaster med
i vattnet. Oftast var Aymen med.
|
Dykgenomgång med Aymen (foto Hans
Spicar)
|
Det tog en dryg timme att nå första dykplatsen som var
Norra El Fanadir. Vi hade två divemasters i vattnet med oss,
en i början av gruppen och en i slutet. Vi skulle simma i en
förutbestämd ordning vilket fungerade i bara fem minuter.
Vädret var soligt med svag vind och vattnet var runt 20°
varmt med en sikt på runt 10 meter. Vi simmade utefter en
sandbotten på 12 meters djup och nådde sedan kanten
på revet. Det var många och ovana dykare från
flera båtar i vattnet samtidigt vilket gjorde det meningslöst
att försöka fotografera första dyket. Många
av dem drog upp partiklar från botten och slog i eller tog
i koraller. Det var sorgligt att se. Vi hoppades verkligen få
slippa sådana här dyk resten av resan. Som avrostningsdyk
var det dock godkänt.
Både Joakim och Hans använde sina torrdräkter vilket
väckte en del förvåning hos besättningen. Vi
hade dock nytta av våra dräkter för vid denna tiden
på året är vattnet bara runt 20° varmt och
vindarna kan vara kalla.
Under ytintervallet åt vi middag, solade och sov. Vi serverades
något slags mycket god egyptisk buffé varje dag. Försäljningen
av mat var en välkommen extrainkomst för besättningarna
som bara tjänade 10 egyptiska pund (30 kr) om dagen. Vi betalde
20 egyptiska pund per dag och person för maten.
|
|
Lionfish vid El Fanadir South
(foto Joakim Carlsson)
|
Korall vid El Fanadir South
(foto Joakim Carlsson)
|
Andra dyket skedde på eftermiddagen vid Södra El Fanadir.
Detta dyk blev lugnare med färre dykare i vattnet. Sikten var
drygt 10 meter och vattnet lite strömt. Tyvärr låg
solen så att revet skuggade sig själv vilket gjorde det
svårt att fotografera med naturligt ljus. Vi såg ganska
många, mycket färglada fiskar och fick hopp om bättre
dykning.
|
Sohal Surgeonfish vid El Fanadir South (foto
Hans Spicar)
|
Bussen tillbaka till hotellet gick klockan 18 och oftast hade vi
en stunds väntan. Trots bekväm dykning så var vi
ganska trötta och vi hade också en del sömn att
ta igen. Efter dusch och ombyte sågs vi i hotellets foajé
och gick ut för att hitta ett bättre och billigare matställe
än kvällen innan. Utbudet var stort men mest inriktat
på lyx och verkade dyrt för att vara i ett land som Egypten.
Vi provade Café Prince som låg ganska nära hotellet.
Här var maten god, servicen bra och personlig och priserna
humana. Det blev vårt favoritmatstället som vi återkom
till fler kvällar.
|
Glada och mätta dykare på Cafe
Prince (foto Ali Baba)
|
Till del 3
|