 |
       |
Tanken bakom bildenTanken bakom bilden är många gånger lika spännande som bilden i sig. När jag läser en fototidning eller fotobok tittar jag ofta först på bilderna och läser bildtexterna. Sedan kommer funderingar över hur fotografen tagit bilden och vilket budskap bilden ger. Vad är det som gör bilden intressant eller vacker? Till sist läser jag artikeln eller boken. Nedanstående text är mina tankar runt mina egna bilder. Ibland tillkommer en bild av en slump eller tur, ibland ligger det mycket förberedelser och tester bakom en bild men ofta hamnar jag lite mitt emellan. Texten kan ses som ett komplement till sidorna om UV-foto. Den kommer att byggas ut allt eftersom jag får tid att skriva. Det kanske smyger sig in några landbilder också. AnemonfiskEfter min första lyckade bild av anemonfiskar har jag nästan blivit besatt av att fotografera dem. Många gånger har jag ägnat hela dyket åt anemonfisk och bara lyckats få någon enstaka riktigt bra bild. Anemonfiskar kan vara svåra att fotografera eftersom de rör sig nästan hela tiden. Men rörelsemönstret är ganska förutsägbart och de står stilla någon sekund emellanåt. Genom att studera fisken ett tag kan man klura ut var den föredrar att "patrullera sin anemon". Anemonfiskar har ett strikt revir som är konformat uppåt. Detta kan undvikas genom att fotografera från sidan och gärna något nedifrån och upp. Anemonfiskar gör allt för att försvara sin anemon. Faktum är att den enda fisk jag blivit biten av är en anemonfisk…
Genom filmen ”Hitta Nemo” tror många att fiskarna i en anemon är en familj. I själva verket kommer de till anemonen som larver och är inte släkt med varandra. Vanligen lever de i par och den största av dem är hona. De andra anemonfiskarna i gruppen har stannat upp i ett halvvuxet stadium och utvecklas först till vuxna om någon av de dominerande vuxna dör. Om honan dör omvandlas den största hanen till hona. Anemonfiskar lever i symbios med anemonen. Till skillnad från alla andra fiskar och plankton så klarar de sig från att brännas av anemonen. Redan på äggstadiet påbörjas en immunisering genom att en av föräldrarna gnuggar äggen mot anemonens tentakler. Efter cirka en vecka kläcks äggen och anemonfisklarver glider iväg med havsströmmarna. När de omvandlats från larv till unga anemonfiskar måste de omgående börja anpassa dig till sin nya anemon genom att gnugga sig mot den. Det slem de utvecklar på kroppen gör att anemonen inte uppfattar dem som bytesdjur.
HajarHajar är med få undantag rörliga motiv och en kompakt kamera hinner ofta inte med att fokusera. En kompakt kamera har stort skärpedjup och vid bra ljusförhållanden kan det fungera utmärkt att ställa skärpan manuellt på önskat avstånd och bländare 4. Slutartiden för rörliga motiv bör vara 1/250 sekund. Välj en ännu mindre bländare om ljuset räcker till. Fotografera med ljuset. Mot ljuset kan du skapa vackra siluettbilder men då bör slutartiden vara ännu kortare. Oftast kommer inte hajen nära nog för att blixtljuset ska nå fram varför blixten kan stängas av. Använd rödfilter och manuell vitbalans för att ta ned blåsticket eller fotografera om möjligt i RAW för att kunna justera färgen i efterhand. En halvautomatisk kamera kan ställas på slutarprioritet och 1/250 sekund. Med en vidvinkeltillsats eller systemkamera med vidvinkeloptik går det att komma nära nog för att använda blixt. Jag har ännu bara få bilder av haj då jag valt att istället utnyttja en av den kompakta kamerans möjlighet att filma.
Faran med hajar är i på många sätt mycket överdriven. De är som en flock nyfikna hundar och är duktiga på att läsa av vårt kroppsspråk. Om man följer dem med blicken och på så vis ger dem ett kvitto på att man ser dem så brukar de inte komma obehagligt nära. Regeln vid all dykning är att inte mata någon fisk. Det ändrar djurens beteende och lockar till sig haj. I slagsmålet om maten kan det hända att även en dykare blir biten. Människan står inte på hajens meny och mänskligt blod luktar illa för dem. Urin lockar däremot till sig dem så pinka inte i dräkten! Vithaj vill ha en fet måltid och vi är helt enkelt för magra för dem. Problemet med de största hajarterna är att när de väl bitit så avslutar de oftast måltiden. Hajar är havets renhållningspatrull och de äter främst svaga, sjuka och skadade djur. Det är ingen bra idé att dyka vid stora sälkolonier då vithajen troligen betraktar sälar som korvar med morrhår. Och en dykare vid ytan ser kanske ut som en skadad säl.
Människan är hajens värsta fiende och man tror att det dödas runt 100 miljoner hajar om året. Hajen reproducerar sig mycket sakta så detta påverkar allvarligt balansen i havets ekosystem. Utöver människan så har vithajen kanske bara en fiende. Vad gör en späckhuggare som möter en vithaj? Tar paus för lunch! Bra information om hajen finns på webbsidan http://www.sharkology.com. Världens farligaste djur - döda människor per år:
Källa: Illustrerad Vetenskap Om människan varit med så hade vi toppat listan. Och vi som är rädda för hajar... Goby och räka
Goby och räka är ytterliggare ett exempel på samarbete under ytan. Räkorna som nästan är blinda gräver boet och fisken vaktar. Oftast är de ett par räkor och ett par fiskar men det är sällan man ser mer än två av dem åt gången. För att lyckas fotografera dem måste man närma sig sakta. Man lägger sig på botten så att solen inte skuggas och har strömmande vatten mot sig. Annars känner fiskarna den främmande lukten av dykare och är mycket försiktiga. Här är det en fördel att hålla kameran långt framför sig. Användare av systemkameror kameror tycker det ser löjligt ut men det fungerar. Ofta hittar man Goby på grunt vatten och kan därmed fotografera dem utan blixt med manuell vitbalans eller RAW.
|
© 2009
Hans Spicar | www.resochdyk.nu | skicka e-post
|