Resedagbok från Sudan 2003
2003-10-09 Preserver Reef
Idag startade vi tidigt för
vi har tre timmars gångtid
till Preserver Reef. Som vanligt fick vi sällskap av delfiner
på vägen ut från revet. Preserver Reef visade
sig vara en riktigt fin korallträdgård med sandiga partier
och raviner. Den bästa dykningen var grundare än 12 meter
så vi låg i länge. Jag försökte hitta
Gobi med räka men det var inte många som fanns på grunt
vatten. Första dyket gjorde jag en liten utflykt på egen hand
för
att få en överblick. Efter en stund hittade jag en sandig
ravin på 14 meters djup. Där lade jag mig tillrätta
så att strömmen inte förde min lukt till Gobin
och så att jag inte skuggade solen. Vilken parkamrat som
helst hade fått
spader på mig för jag låg kvar
i 20 minuter! Mot slutet av dyket fick jag tyvärr imma på linsen
men testade i alla fall att göra ett panorama under vattnet.
Det visade sig gå riktigt bra utan stativ.
Rosie lyckades
hitta en bra ankringsplats bara 30 meter från
där vi dök så vi kan stanna här i natt. Rosie
skulle följa med och slängde i sitt dykpaket för
att ta på det i vattnet. Problemet var bara att det mitt
framför mina ögon sjönk. Det såg djupt ut
under båten
men Per och jag gick ned för att försöka rädda
utrustningen. Den låg
på bara 28 meter så det var inga problem att fylla
västen och skicka upp paketet. Det for upp under en kaskad
av bubblor när luften i västen expanderade. Vi simmade
mot ankarkättingen och hittade på köpet en stor
Gorgonia bara 5 meter från ankarkättingen. Båtens
skrov syntes vid ytan så detta var det perfekta stället
för att ta en vidvinkelbild med en dykare mellan båt
och botten. Sedan gick vi grundare upp till korallträdgården.
Jag försökte få hyggliga filmsnuttar av Anemonefish.
Jag tog också två panoraman med Rosie med i det ena.
De andra hade fotograferat en av de få nakensnäckor
vi hittat under resan. När platsen var ledig så hade
jag bra 20 bar kvar. Nakensnäckan låg på bara
6 meters djup så jag for dit som stålmannnen med utsträckta
armar. Jag petade upp nakensnäckan på en sten och brände
av 6 st bilder i olika vinklar. Alla blev skarpa. Sedan simmade
jag upp till en korall på 3 meters djup och gjorde i stort
sett slut på luften under säkerhetsstoppet.
|
Rosie Framton vid Preserver Reef |
Per och Michel bokade in mig som modell för
morgondagens första
dyk för att ta en bild av Gorgonian, mig och båten.
Fem av oss satsade på ett nattdyk i korallträdgården.
Det var jättevackert men jag fick avbryta efter drygt 20 minuter
för batterierna i dyklampan jag lånat var på upphällningen.
Jag fick nytta av blinkfyren jag har på västen för
jag hade ingen lust att simma till Connda Vennessa över öppet
vatten i mörker. I och för sig var det inte så mörkt
för vi har fullmåne. Hur som helst så kom Motasim
och hämtade mig med gummibåten. Väl i båten
strulade det till sig när han räckte mig min kamera.
Jag hade fortfarande fenorna på och ramlade raklång
framåt. Dumt nog släppte jag inte kameran utan slog
i med armbågarna och underkäken. Det gick trots allt
bra men det fattas en liten flisa i min ena framtand... Och tur
var väl det för jag kunde lika gärna bitit av mig
tungan eller slagit ut en massa tänder.
Kvällen avslutades med ännu en sudanesisk brakmiddag.
Vi fick nyfångad fisk från revet vi dykt på.
Det var helstekt Coral Cod/Grouper och friterad Bluefin Trevally.
Till det drack vi vin.
Jag var jättetrött och smet i säng tidigt. Innan
jag lade mig försökte jag ringa hem på båtens satelittelefon. Jag
kom bara fram till min egen telefonsvarare men fick i alla fall
sagt det jag ville.
2003-10-10 Sista dykdagen
Idag startade vi tidigt med
ett morgondyk redan klockan 7.30. Jag fick instruktioner av Per
och Michel. Vi började med mig liggande i ytan och Per 10
meter ned för att han skulle fotografera in mig på bilder
som hade någon korall i ena hörnet. Det var ganska stark
ström så vi drev iväg 50 meter. Det gick att simma
tillbaka men var lite jobbigt. Michel hoppade i och vi gick ned
till Gorgonian vi sett igår. Jag stannade 10 meter ovanför
och hängde i ankarkättingen i väntan på att
Michel skulle ta sig fram. Han hade lite jobbigare än jag
då han släpade på en stor kamera och två blixtar.
Sedan tog Per över. Det hela tog 20 minuter och innan jag
hade kämpat mig in till revet igen så hade jag gjort
av med 150 bar. Till saken hör att jag har en 15 liters flaska...
Väl på revet tyckte jag att det var lite svårt
att hålla mig nere. Då upptäckte jag att jag hoppat
i utan viktbälte. Strömmen, en tung lampa och en blyvikt
i ena fickan gjorde att jag kom ned utan att märka att något
saknades. Hur som helst hade jag för lite luft kvar för
att fortsätta. Jag hängde i en korall en stund och gick
sedan upp.
När alla kommit upp styrde Rosie båten mot Hindi Gidir
igen. Jag bestämde
mig för att jag dykt färdigt. Jag vill ha en extra marginal
innan vi flyger för det är inte säkert att Sudan
Airways håller kabintrycket ordentligt. Vi har nyss ätit
lunch och tvättat en kollektiv omgång. All dykutrustning är
ordentligt sköljd och hänger på tork. De flesta
har redan börjat packa. Man skulle kunna tro att vi ska flyga
redan idag. Connda Vennessa går in till Port Sudan ikväll
för Rosie behöver förbereda för nästa
grupp och vi kan ändå inte dyka mer. Nästa resa
går norrut till den stora viken där valhajarna och mantorna
håller till. Det är fullmåne och korallerna blommar.
Suck... Jag skulle inte ha något emot att stanna om jag kunde.
Och det är inte lite sagt med tanke på att det är
34° varmt och 80% luftfuktighet. Svetten pärlar sig på hela
min kropp så jag får torka av mig med en handduk emellanåt.
|
Vår kapten Rosie Framton |
När
vi närmade oss Port Sudan hade Rosie en överraskning åt
oss. Hon bjöd oss alla på middag på Hilton Hotell
som ligger bra några hundra meter från där Connda
Vennesa lägger till. Det kändes lite som att komma till
en annan planet. Vi åt en delikat buffé. Jag började
med en tomatsoppa och fortsatte med olika sallader och nybakat
bröd. Varmrätterna var lite av varje. Allt var oerhört
fräscht och läckert. Jag lyckades till och med pressa
ned lite dessert och en kopp cappucino.
Sömnen blev tyvärr
dålig. Dels har jag tagit malariatabletten
idag och så körde det rejält i magen. Jag var ute
på dass fem gånger i både stora och små ärenden.
2003-10-11 Port Sudan
Efter att vi packat våra grejer så tog
Motasim med oss ut på en
tur till centrala Port Sudan. Det var inte långt men vi blev
i alla fall körda i den lokala varianten av Tuk-Tuk. Här
kallar de det för Rikshaw. De körde betydligt lugnare än
i Bangkok. Här är förstås fattigt men betydligt
bättre än när Kent och Birgitta var här senast.
Utbudet av varor liknar det i Thailand och Malaysia men här är
det smutsigare. Det finns människor som tigger men i den här
kulturen är man inte påstridig. Vi gick igenom fiskmarknaden.
Det var nästan obeskrivligt äckligt. Matmarknaden i Kota
Bahru i Malaysia var som en kliniskt ren delikatessaffär i
jämförelse. Jag lät bli att ta några bilder
för det kändes
helt fel att ta fram kameran. Det var tur att vi hade Motasim med
oss för många trodde nog att vi var amerikaner och de är
inte populära
här.
|
Takfönstret i foajéen på Hotel Hilton |
Efter besöket i staden utnyttjade vi överraskning
nummer två. Rosie hade bokat ett dagrum åt oss på Hilton.
De städar båten och gör en del underhållsarbeten
så det hade inte varit så roligt att vara ombord. Hotellet
har luftkonditionering och swimmingpool. I kontrasten mellan staden
så kände vi oss som ufon igen. Just nu försöker
jag åstadkomma en internetuppkoppling. Det visade sig inte
vara så lätt eftersom de är uppkopplade med modem
och tydligen inte har något ethernet-nätverk. Och jag
har ju inte något internationellt modemabonnemang.
Vi ska äta
lunch klockan 13 och vara på båten
klockan 14 om vi inte hör annat från Rosie. Sudan Airways
brukar vara sena så troligen åker vi först till
flygplatsen kl 17. Flygplatsen är visserligen ganska nybyggd
men jag väntar hellre här än ute i värmen.
Koderna
för att koppla upp sig var så enkla att det
var löjligt. Tyvärr gick det inte med högsta modemfart.
Jag provade att ladda upp filmen med hajarna men något blev
fel med överföringen när jag kommit halvvägs
så det får vänta. Jag fick i alla fall iväg
all e-post och kunde läsa lite korta nyheter på Expressens
sida. Att läsa Aftonbladet med alla annonser var inte att
tänka på.
Efter en dryg timme i hotellets "Bussinesscenter" återförenades
jag med de andra för lunch och sedan badade vi i poolen.
De andra hade redan badat på förmiddagen men jag hade
det skönt inne i det
luftkonditionerade hotellet. Vid femtiden gick vi tillbaka till
båten, betalde våra drycker, gav besättningen
dricks och tog adjö. Besättningen verkade rätt nöjda
med oss. Vi hade inte behövt någon underhållning
som de flesta passagerare brukar vilja ha. Dock hade några
alltid gjort nattdyk utom en kväll. Men så fick de också totalt
480 US Dollar att dela på vilket är en smärre förmögenhet
här.
Ali såg
vi inte till för
han hade fått en allvarlig infektion på sidan av örat.
Han låg på hotellet och väntade på att Port
Sudans ende öron-näsa-hals doktor ska få tid att
titta till honom. Just nu sitter vi och svettas på flygplatsen.
Ins Allah (om gud vill) så går planet klockan 21.
Till del 5
|