Resedagbok från Sudan 2003

2003-10-12 Kairo dag 1

Flygturen med Sudan Airways gick bra med både mjuk start och landning. Besättningen var delvis turkisk och planet är uppenbart inhyrt från något turkiskt flygbolag. Till och med maten var bra. Kairos flygplats måste vara jättestor. Det var en lång sträcka från landningsbanan till terminalen. Överraskande nog så var vi igenom passkontroll och hade vårt bagage på bara 15 minuter. Det gick helt osannolikt snabbt. Vår agent hjälpte oss litegrann och hade en buss väntande utanför. Han var rätt kul och lärde oss att OK heter mashi-mashi på "egyptiska". Vi bestämde med agenten att ta en heldagstur för att se Memphis, Sakkara-pyramiden, kolla en mattfrabrik och affär, äta egyptiskt lunch, se pyramiderna i Giza och kolla ett papyrusgalleri. Trafiken var lugn så vi kom fram till Hotel Victoria vid tvåtiden på natten. Hotellet är äldre men mycket fräscht med bra sängar.

En kort natt senare och frukost på hotellet åkte vi iväg på vår tur. Vi fick mycket information om vad vi såg på vägen och om landets historia. På vägen såg vi en hel massa halvfärdiga svartbyggen och det är rätt skräpigt här och var. Men detta är inte det fattiga land man kan tro. Trafiken flyter hyfsat, luften är helt OK, man sopar gator och städar och har byggt ett modernt avloppssystem. Det finns även en tunnelbana.

Vi började som sagt en bit utanför Kairo med att titta på lite lämningar från Memphis som är en av de gamla huvudstäderna. Det var intressant men jag blev inte entusiastisk för jag har ju sett ett och annat och den dåliga sömnen gör en lite dämpad. Temperaturen var uthärdlig som en skön svensk sommardag. Nilen är verkligen en pulsåder. Där det går att bevattna från Nilen är allt grönt och uppodlat. Vete importerar man från USA och nötkött från Australien. Det finns helt enkelt inte plats för att producera sådant här. Sakkarapyramiden var också spännande. Jag tog en serie panoramabilder. Tyvärr kom solen fram innan jag var klar så vi får väl se hur det blir...

Smygfotograferad dromedar vid Sakkara

Mattorna var vackra men dyra. Det fanns en jag skulle vilja ta hem men den var 4 x 6 meter och kostade 8000 US Dollar... Åt gjorde vi på en utomhusrestaurang. Vi valde en supergod buffé och tog en stor flaska Stella till. Det kostade bara 40 Egyptiska Pund vilket är runt 50 kr.

Sedan bar det av till Giza och pyramider och Spinxen. Det var imponerande och vackert. Man får för sig att de ligger i öknen och det gör de i och för sig men stadsdelen Giza ligger direkt bredvid dem. Här och på de andra ställena fanns påflugna försäljare, kamelförare och låtsasguider. Vi blev varnade och hade inga större problem. Det var bara att göra som i Hurghada och Asien. Ignorera och möt inte blick. Vi såg också kamelberidna turistpoliser jaga några försäljare. Vid Spinxen var det en gubbe som påstod att han var vakt och ville försöka hjälpa mig fotografera och hitta rätt vinklar. Jag sa åt honom att jag inte ville ha hjälp och att om han var vakt så var jag turistpolis. Han fattade vinken och lämnade mig ifred.

Vid Pyramiderna i Giza

Det avslutande papyrusgalleriet var faktiskt riktigt bra. Men vad fan ska jag med mer grejer att hänga på väggarna? Jag nöjde mig med att titta.

På vägen tillbaka till hotellet började Birgitta frysa. Hon fick gåshud och mådde illa. Som tur var hade några av de andra påsar för det tog bara någon minut innan hon spydde. Kunde det bero på bufféen? Ingen av oss andra mår dåligt. Min mage är det lite fart på men inget problem. Jag blåste ur den sista natten i Sudan...

Jag är lite trött och ska snart träffa de andra för lite middag så jag har egentligen fattat mig ganska kort.

2003-10-13 Kairo dag 2

Jag börjar bli lite seg i minnet och inte blir det bättre av att jag dricker en kall Stella medan jag skriver det här. Vi skall åka till flygplatsen strax så jag slår egentligen bara ihjäl tiden. Kairo är lite som Bangkok. Man får nog efter ett tag.

På förmiddagen gick några av oss genom Kairos trafik till Egyptiska Museet. Trafiken får kriget mellan Israeler och Palestinier att verka som en krocketmatch. Museet var intressant och inte helt olikt Brittish Museum. Vi gick bara runt lite för allt hinner man inte med på några timmar. Höjdpunkten var Tutankamons guldmask. Han var bara 19 år när han dog så graven var liten och bortglömd. Den var ändå fylld med dyrbarheter. Man kan bara undra vad som funnits i de stora gravarna som de mer kända och långlivade kungarna låg i.

Tutankhamuns gyllene mask

På eftermiddagen begav vi oss i samlad trupp till basaren. Eva blev kvar på hotellet för hon hade spytt hela natten. Vi åkte i olika taxibilar och det var bara tur att vi hittade varandra. På ett fik som vi nästan blev inkastade i beställde vi pannkakor och citronjuice. Pannkakorna dröjde länge. Birgitta gick och kollade och det visade sig att inget hände i köket. Servitören förklarade att det bara skulle ta två egyptiska minuter men vi gick. På basaren finns smycket, kläder, vattenpipor, lädervaror och statyetter. Det liknar de marknader vi sett i Asien men var skitigare. Försäljarna är som vanligt mycket påstridiga. Är man inte intresserad är det bästa att bara ignorera dem och inte möta blicken. Jämfört med Hurghada så är här mycket billigt att handla. Efter några timmar började jag bli väldigt kissnödig. Några toaletter syntes inte till. De andra ville fortsätta så jag sa hej och gav mig av i jakten på toalett och taxi. En engelsktalande kille såg att jag letade efter någonting. Jag fick tipset att gå till närmaste moske för där finns alltid toaletter. Jag lämnade tofflorna och blev visad igenom mosken. Jag fick låna "pissetofflor" vid toaletten. Sedan fångade jag en taxi och åkte till hotellet. I lugn och ro avnjöt jag ensam en middag och en öl i hotellets restaurang. Nu var det läge för att sova middag. Det blev inte någon sömn men lite vila i alla fall.

Port i den gamla stadsmuren vid bassaren

Vid klockan åtta på kvällen åkte vi "risig rakettaxi" till hotell Semiramis där Kent bjöd oss på middag. Stället var verkligen lyxigt och lär vara femstjärnigt. Vi åt i den lugna grillrestaurangen. När vi kom var vi nästan de enda gästerna. Här fanns också en pianist. Vi fick ett stort runt bord med utsikt över Nilen. Vi började med en drink före maten. Jag valde en Bloody Mary. Till drinken fick vi en liten extrarätt bestående av två små munsbitar, den ena av gåslever och den andra av ål. Sedan åt jag tomatsoppa, tournedo och till efterrätt fikonpaj. Till kaffet kom små fat med tre handgjorda praliner till var och en. Det dök även upp en stor cigarrlåda. Till maten drack vi rött vin. Några tog en Irish Coffee efter maten. Den tillreddes vid bordet med omsorg och eld. Det var en liten show i sig. Servicen var excellent. När huvudrätten kom in var det silverkupor över tallrikarna. Några extra servitörer dök upp och kuporna for av synkroniserat. Helhetsintrycket av detta slår allt jag varit med om tidigare i matväg. Dessutom var det billigt med våra ögon sett. Jag såg inte notan men förrätten kostade 20 egyptiska pund och huvudrätten 95. Detta var sannerligen en brakmiddag.

Efter en ny hysterisk taxiresa tillbaka till hotellet gick jag och la mig. Michel och några av de andra satte sig i baren men jag varken orkade eller hade plats i magen.

2003-10-14 Dags att åka hem

Så var det dags för vår sista dag på resan. Birgitta, Eva, Kent och jag åkte taxi till Muhammad Ali Mosken för att se utsikten från den gamla korsriddarborgen där mosken ligger. Mosken var vacker men inte alls så överdådig som vi fått för oss när vi läst i guideböckerna. Man har använt massor av alabaster men det såg mest lite smutsligt ut. Idag hängde det ett tjockt moln av smogg över Kairo så några fina panoramabilder blev det inte heller.

Mohammad Ali Mosken

Vi blev hämtade vid hotellet av agenten strax efter klockan 12. Trafiken var tät det gick sakta mot flygplatsen. Efter ett tag flöt det bättre och en timme efter avfärd stod vi vid incheckningen. Det visade sig att bara fyra av oss blev incheckade hela vägen hem. Troligen är planet från Wien till Landvetter överbokat. Jag handlade lite taxfree och blev stående en evighet i en kort kö. Egyptier är inte direkt snabba...

Planet blev lite försenat på grund av att en familj inte hade sina papper i ordning. Man upptäckte detta först vid sista kontrollen och då var bagaget redan ombord. Det mesta av förseningen kördes ikapp och vi kom i stort sett fram till Wien i tid. Vid passkontrollen bröt det plötsligt ut ett tumult och ett skrik som av ett plågat djur. En kille i kön för icke EU-medborgare hade fått tag på en glasbit och skar sig i magen. Vakterna hade stora problem med att stoppa honom från att skada sig mera. Några vände i kön och gick tillbaka mot planet. Jag misstänker att det var fler som lyckats ta sig ombord utan att ha riktiga visum. Vi skyndade oss därifrån för att slippa se eländet. Bosse och Eva checkades in men när Kent kom fram till luckan var planet fullt. Vi andra var redan vid gaten och hörde bara hur man över högtalarna erbjöd 150 Euro till den som kunde tänka sig att stanna en natt i Wien. Ingen ville stanna så Kent och Birgitta blev kvar. Allt bagage var incheckat på Per så han fick bagagetaggarna av Kent.

Vi landade på utsatt tid på Landvetters flygplats och allt bagage var med. Tråkigt att äventyret tar slut så fort. Jag har redan ångest över att jag inte har någon ny resa planerad...

Till startsidan