Resedagbok från Sudan 2003

2003-09-27 Till Sudan

Inget blir som man tänkt sig. Redan på Landvetter berättade Kent att Sudan Airways har ändrat tidtabell. Planet skulle gå från Kairo först klockan 22.00 vilket skulle ge oss ett åtta timmar långt uppehåll i Kairo. Till Wien flög vi Tyrolian och bytte till en Austrian Airlines Airbus till Kairo. Jag lyckades ovanligt nog sova en liten stund innan vi fick lunch.

Pyramiderna vid Giza

Det blev stort strul direkt på flygplatsen i Kairo. Vi hade beställt en agent som skulle hjälpa oss med bagage och transfer. Innan vi kom fram till passkontrollen fanns ett bås där det stod ”long transfers”. Här stannade Kent. Sedan hittade jag tyvärr vår agent. Vi lämnade disken och hamnade i en nästan orörlig kö till passkontrollen. Det visade sig att datasystemet gått ned och man fick hantera allt manuellt. Vi blev av med passen och fick vänta i en klunga på att få tillbaka dem. Det var som att gå på fiskaktionen i Göteborg när egyptierna försökte uttala alla utländska namn. Under tiden visade det sig att vi inte alls skulle gå igenom någon passkontroll. Den första mannen vi träffade var representant för Sudan Airways. Kent och han försvann bakom kulisserna och fick fatt på de pass vi inte fått ut ännu. Sedan blev vi förda ut bakvägen och körda till en annan terminal. Bagaget åkte med bussen men lämnades i gruset utanför terminalen. Vi fick också lämna ifrån oss både pass och biljetter. Vi kommer kanske fram ins Shala (om Gud vill)...

I terminalen var i alla fall öl och fika ganska billigt. En minipizza kostade bara 6 egyptiska pund vilket lär motsvara 9 kr. Jag lånade lite pund av Eva men växlade senare till mig pund. Här finns tack och lov luftkonditionering. Planet var förstås försenat och vi lyfte från Kairo först strax efter midnatt. Planet var inte direkt rent men jag hade inte väntat mig något annat. Det väsnades extra mycket från landningsstället och vingklaffarna.

På den lilla men moderna flygplatsen i Sudan gick allt förvånansvärt snabbt. Tullen tittade bara lite i våra väskor. Utanför väntade en minibuss med röda sammetsgardiner och röd innerbelysning på oss. Bagaget lastades på taket och sedan bar det i väg i en faslig fart in till Port Sudan. Runt klockan fem fick vi äntligen träffa Rosie Framton och hennes besättning. I den stora frakthamnen låg fem dykbåtar. De andra gick och la sig men Michel och jag stannade uppe och packade upp vår utrustning. Som belöning fick vi en vacker soluppgång och några fina bilder i morgonljuset.

2003-09-28 Umbria

Mitt tidsbegrepp är lite förvirrat. Jag sov gott några timmar men det kändes som mer då jag vaknade varje gång Michel kom in i hytten. Vi delar en hytt med våningssängar som är delvis förskjutna. Det finns ganska gott om lådor och skåp men få krokar att hänga grejer på. De fyra hytterna finns på nedre däck. Besättningen bor i ett utrymme i fören som nås från fördäck och Rosie och hennes man Ali bor bakom bryggan. Båten är helt byggd i trä och har en genuint marin stil. Skrovet är byggt som på en fiskebåt men båten har aldrig använts som en sådan. På det lilla akterdäcket finns en halvrund träsoffa och ett ovalt bord. I aktersalongen finns soffor, bar, TV och en musikanläggning. Föröver finns ett litet kök och tvättmaskin och längst fram matplats för 8 personer. Dykutrustningen förvaras på fördäck. Paketen står på bänkar med plastboxar under för lösa grejer.

Första dyken skulle bli vid Umbria som är ett italienskt fraktfartyg som sänktes strax utanför Port Sudan av sin kapten i början av andra världkriget. Kaptenen ville undvika att engelsmännen skulle komma över lasten av vapen. Vraket var ganska intakt med mycket koraller och annat liv. Vi gjorde ett dyk tidig eftermiddag och ett skymningsdyk. Jag bröt faktiskt lite mot de svenska reglerna att simma in i vrak. Jag och Per simmade in i en vid passage under vraket. Där stod ett stort stim med Five-line snapper. Under skymningsdyket kikade vi in i lastrummen en liten bit. Umbria ligger på sidan så det var i stort sätt fri väg uppåt. I lastrummen fanns cementsäckar, stora bomber, vinflaskor och tre gamla Fiat-bilar. Kameran fungerar bra men jag har en del att lära. Jag får till att börja med ta färre men bättre bilder. De första dyken blev det helt enkelt för många bilder att ta hand om.

Per under Umbria

Besättningen består utöver Rosie och hennes egyptiske man Ali, av tre sudaneser. De är vänliga och hjälpsamma men talar mycket lite engelska. Vi får sudanesisk mat som är lite kryddstark men god och fettsnål. Idag fick vi sallad av starkt inlagda grönsaker med oliver och sudanesisk fetaost.

Det sista jag gjorde idag var att somna på en solsäng på toppdäck under klar stjärnhimmel. Båten vaggade mig till sömns.

2003-09-29 Vid Sanganeb

Ännu en dag i ett svettigt paradis. Det är 38° i skuggan och svetten rinner av mig. Jag är tvungen att torka av mig med en handduk för att svetten inte skall droppa ned i datorn. Sanganeb är ett rev som ligger ungefär två timmars båtresa utanför Port Sudan. I södra ändan finns en stor fyr som är byggd av engelsmännen. På planen nedanför campade Kent, Birgitta och en massa andra dykare från Sverige flera gånger på 70-talet. Revet är drygt 5 km långt och 1,5 km brett med en avlång lagun i mitten.

Idag gjorde vi två dyk vid Sanganebs sydvästspets. Det var 31° i vattnet och 40 meters sikt! Vi såg ett stim Barracuda, en Napoleonfisk och massor av Coral Cod. Det ser ut ungefär som på Stora Barriärrevet. Under andra dyket vinkade Michel åt mig att komma för att vara fotomodell. Jag skulle sitta bakom en låg korallknöl som var nästan helt täckt av anemoner. I anemoerna levde flera arter av Anemonefish. Vad Michel inte såg var att framför mig, ur ett hål i knölen, kikade en liten Muräna fram. Jag fick en jättebra bild.

Muräna vid Sanganeb South

Alla utom Eva fotograferar. Birgitta har en avslappnad stil men resten av gänget är fanatiska. Dessa fantastiska män och deras maskiner... De är lite avundsjuka på min minst sagt kompakta utrustning. De får säkert bra bilder men det skruvas med kamerorna flera timmar varje dag. Idag dränkte Leif-Göran en av sina blixtar. När han försökte göra ren den sprutade han på ett medel han fått låna av Rosie. Tyvärr så löstes plasten upp av medlet! Där rök några tusenlappar...

2003-09-30 Våta fötter vid Sanganebs nordspets

Idag vaknade jag redan klockan 5.30. Jag gick upp på däck och såg morgonljuset komma medan jag läskade mig med kallt vatten. Det var frestande att stanna uppe men jag lade mig igen. Michel väckte mig när det var dags för dykgenomgång. Dagens första dyk skulle bli vid Sanganevs nordspets. Connda Vennessa kunde inte få upp ankaret på grund av ett fel i en strömbrytare så vi fick åka med gummibåten till dykplatsen. Det tog runt 20 minuter att åka 6 km norrut. Det här dyket skulle bli djupt så jag lämnade kameran på båten. Michel och jag gick ned till lite drygt 40 meters djup. Under några överhäng stod stora grupper av Spotted Sweetlips. Jag kände inte av någon djupberusning annat än att jag var lite fumlig med händerna. På avstånd såg vi några hajar glida förbi. Här fanns också ett stort stim Barracuda. Vi stannade djupt bara 10 minuter och började sedan stiga uppåt efter bottenstrukturen. På vägen upp såg jag mängder av mörklila små Triggerfish.

Connda Vennessa

Datorn underlättar verkligen dykningen. Jag har ställt den för att varna mig när jag dyker djupare än 30 meter eller längre än 50 minuter. Den påminner också om säkerhetsstopp och ignorerar man varningar så stängs den av ett dygn!

Gummibåten har en ganska låg akterspegel och vågorna var lite för höga så den hade börjat vattenfyllas under dyket. Motasim som kör båten och Eva som var först upp, öste vatten som galningar. Vi fick ge upp och tog oss sakta tillbaka till Connda Vennessa med några ton vatten i båten. En av de två motorerna "drunknade" men den andra fungerade som tur var. Annars hade vi fått paddla tillbaka med fenorna. Det tog mer än en timme att komma tillbaka.

Nästa dyk blev åter vid Sanganebs sydvästspets. Jag passade på att experimentera lite med kameran. Michel brukar ge upp när hans film tar slut så jag fortsatte dyket med Ali. Vi låg länge vid revkanten på 5 meters djup. Jag har en 15 liters flaska och på grunt vatten känns det som man kan dyka i evigheter. De andra hade inte riktigt koll på var vi var och hade faktiskt hunnit bli lite oroliga. Kanske var det en nyttig upplevelse för dem. Man kan inte precis påstå att vi ägnar oss åt pardykning. Men så blir det när de flesta fotograferar. På de djupa dyken tänker jag strikt hålla mig nära den jag dyker med. Det är inte lämpligt att göra en nöduppstigning här för det finns ingen tryckkammare i närheten. Det enda man kan göra i ett sådant läge är att gå ned igen med ett par tuber och ligga i några timmar och göra en etappuppstigning från 20 meter. Det vill säga en tryckkammarbehandling under vattnet.

Idag läckte Kents undervattenshus och det såg ut som om han förstört en Hasselblad kamera för 50000 kr. Tur att han har en försäkring som täcker reparationer. Efter några timmars obduktion av kameran visade den sig fungera. Nu gällde det bara att hitta stället där det läcker.

Sen eftermiddag gjorde vi ett besök vid fyren som finns i den södra delen av revet. Vi hälsade på personalen och Kent pratade med föreståndaren om tidigare besök på 70- och 80-talet. Sedan gick vi de 270 trappstegen upp i fyren. Utsikten över revet var väldigt vacker. Jag tog foton för en panoramabild och när de andra gått ned ett självporträtt.

Hälsningar uppifrån Sanganebs fyr

Det tar bara 15 minuter från solnedgång till totalt mörker. När det varit mörkt en timme gjorde Per, Michel och jag ett nattdyk. Per ville simma själv så jag höll mig i närheten men ur vägen för Michel. De tyckte dyket var bra men för mig var det bara ett bra tillfälle att få erfarenhet. Vi såg flera riktigt stora Parrotfish som låg och sov. Michel tryckte upp kameran i ansiktet på en av dem utan någon reaktion.

Kvällen avslutades med ännu en god sudanesisk middag. De andra hade väntat på oss och kastade sig över maten strax efter att vi kommit upp efter nattdyket. De flesta var trötta men jag satt uppe och gick igenom mina bilder. Jag vill inte ha flera månaders jobb när jag kommer hem. Och så lär jag mig mer genom att titta på bilderna så fort jag kan efter dykningen.

Till del 2