Resedagbok från Sudan 2003

2003-10-01 Sha' ab Rumi

Det är lätt att vakna tidigt ombord. När luftkonditioneringen stängs av blir det väldigt varmt i hytterna. Havet gör att luften blir väldigt fuktig. Du skulle se hur svetten rinner av mig. Det gäller verkligen att hälla i sig massor med vatten. Medan jag skrev ikapp e-posten som den här texten bygger på så grejade grabbarna med sina krånglande kameror. Michel, Per och Bosse retade de andra för deras läckage. Jag håller strategiskt munnen. Det skulle inte förvåna mig om det i slutet av resan bara är mina och Birgittas kameror som fungerar.

Idag på morgonen flyttade vi oss till ett rev som heter Sha' ab Rumi (rommerska revet). Här höll Jacques Cousteau till med sin båt Calypso. Strax innan klockan 10 hoppade vi i vid sydspetsen av revet. Sikten var över 40 meter igen. Här fanns allt; dropp off, platåer och väggar. Jag fick fina bilder av en Lionfish liggandes under en stor tallrikskorall. Några gånger blev det imma på undervattenshusets lins. Det gör inte så mycket för jag har hellre färre men bättre bilder. Det blir faktiskt lite tjatigt med allt fotograferandet. De andra "grabbarna" verkar tycka att det inte är någon mening med att dyka om man inte fotograferar. För min del så börjar jag bli ganska mätt på det. Det är så svårt att få perfekta bilder att jag hellre sänker ambitionerna och njuter av allt det vackra jag ser under dykningen istället.

Anemonefish i ovanlig vit anemon

På eftermiddagen dök vid på platsen för Cousteaus undervattens projekt Conshelf 2. Här bodde man i veckor i en undervattensstation. Projektet är skildrat i filmen "En värld utan sol". Kvar finns en liten hangar, ett "garage" för undervattenscotrar och en hajbur. Här finns också resterna av ett experiment där man ville testa om fiskar ser färger och hur de reagerar på olika färger. Det var här man kom fram till att fiskar gillar gult. Jag tog 110 bilder under 65 minuter! Bland annat tog jag 30 bilder av en Anemonefish i en antikvit anemon. Vi kom tillbaka till samma plats för ett nattdyk. Denna gång tog jag bara 5 bilder och hjälpte istället Michel att hitta saker att fotografera. Jag hittade en Mantis shrimp i ett litet hål i sanden. Just som han lade sig ned för att börja fotografera damp gummibåtens ankare ned en meter ifrån honom. Nära ögat...

Den sudanesiska maten börjar påverka en del av de andra. Eva och Leif-Göran springer på dass och Bosse har magknip. Min mage fungerar än så länge trots de sudanesiska bakterierna.

2003-10-02 Sha' ab Rumi dag 2

Idag blev vi väckta klockan halv sju. Planen är att hinna med att göra tre dyk under dagen och ett nattdyk. Himlen var full av moln och det blåste en förhållandevis sval vind. Med bara ett glas juice i magen gav vi oss iväg till Sham Rumi South igen. På väg dit hade jag tid att tänka och kom jag på att det var ett år sedan mamma dog. Jag var lite ledsen och det kändes egendomligt att vara på väg till en av världens bästa dykplatser och samtidigt tänka på mamma. Dyket var lite annorlunda med morgonljuset och det märktes att fiskarna varit passiva under natten. Jag såg flera som jagade och åt.

Leif-Göran hoppade över dagens första dyk. Han var på toaletten 15 gånger under natten. När vi kom tillbaka från vårt första dyk gav han upp och accepterade min medicinering med Lexinor och Inolaxol.

Efter lunch var det dags för nästa dyk på Sha' ab Rumi South. Nu var det så varmt att vi nästan inte klarade av att sitta på kanten av gummibåten. Det var 38° varmt i luften och 30 ° i vattnet. Jag började tycka att det var tjatigt att dyka på samma plats när det började cirkla sex stycken grå revhajar runt oss. Vi befann oss på en platå där det låg en gammal hajbur. Rosie berättade att man tidigare hade matat haj här och att hajarna tydligen fortfarande kom till platsen när dykare hoppar i vattnet. Vi fick många fina bilder på nära håll. De kom dock inte så nära att det var obehagligt. Jag var ändå allt lite upphetsad och inte blev det bättre av att jag slog i knät och trodde att jag blödde. Det visade sig senare bara vara avskrapad korall som såg ut som blod. Trots allt hade jag lite sinnesnärvaro och lyckade filma både hajar och de andra dykarna. Det blir fina filmer för hemsidan!

Grey reef shark med Kent i bakgrunden

Connda Vennessa ligger ankrad inne i atollen ganska nära kanten. På så vis får vi inte speciellt mycket sjögång. Sen eftermiddag hängde jag på Rosie och Ali för att snorkla på kanten av atollen. Snorklingen var ganska fin men sikten inte mer än 10 meter. Rosie och Ali försvann för att fånga fisk och efter en timme gav jag upp och simmade tillbaka till båten. Nu var jag så mör att det får vara nog med dykning idag. Det räcker med att ligga i vattnet mer än tre timmar. Fem dagar och 12 dyk sätter sina spår. Jag lade mig i kvällssolen på övre akterdäck istället. Jag försöker vara ute i "solariet" en stund varje dag så att jag kommer hem med lite färg. Det ska ju synas att man varit bortrest.

Den sudanesiska besättningen kallar mig för "computer man" vilket är ganska passande. Jag försöker nämligen hinna titta igenom alla bilder och rensa varje dag. Jag har redan lagt upp ett fotoalbum med de hittills bästa bilderna. Kanske hinner jag också förbereda en liten uppdatering av hemsidan innan jag kommer hem. De andra "gubbarna" borde kallas "camera men" för de skruvar minst lika mycket med sina kameror som jag sitter och jobbar vid datorn.

2003-10-03 Sista dagen vid Sha' ab Rumi

Igår kväll visade jag dagens bästa bilder (eller minst dåliga) för Per, Kent och Michel. De gav mig en del goda råd för hur jag ska få bättre bilder. De tycker att mina bilder är bra med tanke på hur enkel och billig min utrustning är. Till saken hör att Per med stor sannolikhet ska tävla i VM i undervattens foto! Första dyket idag trillade kameran i durken på gummibåten. På vägen ned upptäckta jag att linsskyddet flyttat sig och kameran stängts av. På andra dyket fungerade kameran. Dagens bilder blev inte bättre exponerade men jag börjar fatta bättre hur jag ska komponera motivet. Och så lyckades jag äntligen fotografera en Longnosed hawkfish.

Longnosed hawkfish

Idag gick min mage igång med dunder och brak. Jag helgarderade och tog både bromstablett, bulkmedel och mjölksyrebakterier. När jag skriver detta tidig kväll så verkar magen bra igen. Jag har haft nageltrång och det såg ut som om jag skulle behöva skära upp stortån och släppa ut var. Det ordnade sig dock genom att jag slog i tån och rev upp huden lite. Det gjorde jävligt ont men varet kom ut och idag mår tån bra.

Vi ligger fortfarande kvar vid Sha' ab Rumi. I morgon bittig ska vi förflytta oss en bra bit söderut. På vägen dyker vi vid Sanganeb South igen och vid en pinnacle mitt ute i Röda Havet. Där brukar det finnas massor med hammarhaj. Det är tyvärr för varmt för dem nu så de håller sig på djupet. Om vi har tur så kanske någon av dem tittar upp.

De andra ska göra ett nattdyk men jag tror jag står över. Batterierna till min lampa börjar ta slut och så har vi redan gjort ett nattdyk på samma plats tidigare. Om jag orkar så ska jag identifiera en del fisk. Rosie har lovat att köra igång luftkonditioneringen tidigt i kväll så jag kanske går och lägger mig istället.

2003-10-04 På väg söderut

Idag är vi på väg söderut. På vägen stannade vi för att dyka vid Sanganebs fyr igen. Det var lite osäkert hur det skulle bli med dykning för mig resten av resan. Igår kväll lade jag mig tidigt och satte in öronproppar för att inte bli störd av de andra. När Michel lagt sig var jag fortfarande vaken och tog ur öronpropparna. På vänster öra hörde jag absolut ingenting. Jag var rädd att jag spräckt trumhinnan. Om man får in vatten i innerörat så blir man yr och mår illa. Dessutom kan vatten i innerörat leda till en infektion. Och jag vill ju inte riskera att bli döv. Det enda sättet att ta reda på hur det var med trumhinnan var att dyka. Jag gick ned försiktigt tillsammans med Ali som inte fotograferar som de andra. Det knakade och bubblade i örat under nedstigningen men allt var sedan normalt. Efteråt hörde jag i stort sett som vanligt.

Några av oss hoppade över nattdyket igår kväll. Rosie satt med oss på akterdäcket och berättade sanna skräckhistorier om hajar. Det är betydligt fler som dödas av hajar en vad den officiella statistiken säger. För en tid sedan dödades två fiskare när de kastade ut nät i grunt vatten. En tredje fiskare förlorade ett ben. Rosie har blivit attackerad av samma 3,5 meter långa Oceanic whitetip shark vid tre tillfällen. Hon och en divemaster simmade ut från revet mot båten då den dök upp första gången. Rosie hade filmat och släpade på en stor videokamera. Dessutom hade de motström. Den andre dykaren sprang med fenorna på uppför lejdaren och Rosie kastade upp videokameran på båten. Då böjde sig hajen i en båge och for in i henne. Som tur var bet den inte. När hon kommit upp ur vattnet insåg hon att de hade 14 dykare kvar i vattnet. Hajen simmade fram och tillbaka i ytan. För att hålla den ifrån dykarna så körde båtföraren med en gummibåt mellan dykarna och hajen. De andra dykarna uppfattade inte alls hajen som hotfull. Varje gång Rosie gick i vattnet vid den platsen dök hajen upp och visade ett aggressivt beteende. Efter den tredje gången sade Rosie upp sig.

Vi har haft besök ombord av trötta flyttfåglar. De är unga och uttröttade och verkar inte vara rädda för oss. Igår landade en av dem i huvudet på Kent. Vi hjälpte dem att fånga flugor. Flera av dem har suttit på min hand. Igår matade Rosie en av dem med fisk och vatten. Hon strök den under haken för att sätta igång en reflex att äta.

Fågel i min hand

När jag skriver detta har vi just dykt vid Jimna som är ett litet rev mitt ute i Röda Havet. Det är cirka 150 meter i diameter och har branta väggar ned till 50 meter. Sikten var mer än 40 meter. Vi simmade mot strömmen så det var lite smått jobbigt ett tag. Ibland var vi lite väl tätt ihop och drog upp en del slamm så det blev lite grumsigt i vattnet.

Kents fotoutrustning är inte helt moderna. De andra ha hjälpt honom att laga en läckande kabel två gånger och idag gick fästet till blixten sönder. Michel har ett litet verkstadsföretag och är mycket duktig på mekanik. Han fixade snabbt fästet så att Kent kan fortsätta att fotografera. De andra retar Kent med hans egna ord; "man ska ha riktiga grejer när man dyker".

Idag har halva tiden ombord på Connda Vennessa gått. Jag känner mig trött. Dykningen är jättebra men man kan få för mycket av det goda också. Jag är helt enkelt inte lika intresserad som de andra. Frågan är om jag kommer att åka med fler gånger på sådana här resor. Jag vill kunna göra annat än att bara dyka och ha mer tid att bara ta det lugnt. En vecka på en lugn ö skulle inte vara dumt efter en sådan här resa.

Båten har nu ankrat vid Sha' ab Ambar som vi skall utgå ifrån de kommande fyra dagarna. Några av de andra ska åka iväg och snorkla. Jag står över så att jag har kraft kvar för nattdyket. Om jag nu inte ska vila öronen. Det är ingen press att dyka utan det är upp till var och en om man vill ta en paus.

Till del 3