Nautilus Explorer

Vid åttatiden gick vi äntligen ombord på Nautilus Explorer. Båten var sjösatt i maj 2000, välplanerad och rymlig. Nio tvåbäddshytter låg på nedre däck och två lyxigare hytter på bryggdäck. Alla hytter hade luftkonditionering, eget handfat, dusch och toalett. Amerikaner gillar inte våningssängar så hytterna hade en normal och en extra bred säng. På grund av sängarnas placering var det ont om bra utrymmen att stuva grejer i. Som tur var kunde vi placera våra väskor under sängarna. På övre däck låg en rymlig salong med bekväma soffor, bardisk samt tv och video. För om salongen låg köket och matsalen. Från matsalen kunde man ta sig ned till den förliga delen av nedre däck där det fanns fyra lite billigare platser i våningssängar. I den delen av båten bodde även större delen av besättningen.

Nautilus Explorer

Besättningen på denna resa bestod av ägarparet Mike och Mary Anne Lever, Rob (styrman), Judith (expedition manager), Jason (divemaster), Brenda (husmor) och den fantastiske kocken Raymond. Sist och minst var ägarparets tvååriga dotter Emelie. Med ombord var 24 dykare, en medföljande hustru som inte dök samt skepparens svärfar. Utöver oss fyra svenskar och ett tyskt par boende i Vancouver var de andra kanadensare eller amerikaner. Efter en presentation, information och säkerhetsövning lade Nautilus Explorer ut. Nu var vi äntligen på väg mot Queen Charlotte Islands!

Första frukosten ombord bestod av äggröra, korv, toast, fruktsallad, yougurt, mysli och valfria drycker. Allt var mycket delikat och jag undrade hur i hela världen jag skulle undvika att gå upp i vikt under resan.

Vid klockan 10 ropade Mike sitt karaktäristiska ”dive briefing, dive briefing” över högtalaranläggningen. Regeln var att man måste komma i tid till och vara med på genomgången för att få dyka. Mike gick igenom de säkerhetsregler som gällde för dykningen. Dykningen skedde självständigt men den som så önskade kunde få med sig en divemaster i vattnet. Vilket djup vi valde var upp till oss men maxtiden bestämde expeditionsledaren. Ett annat krav var att alltid göra ett säkerhetsstopp på fem meters djup och att dricka ordentligt mellan dyken. All alkoholfri dryck var därför gratis ombord.

Erik och John redo för dykning

Det kraftiga tidvattnet i västra Kanada gör att vattennivån varierar mycket och att starka strömmar uppstår. Oftast handlar det om 3-4 meters nivåskillnad. Där vattnet passerar trånga passager kan strömmen nå hastigheter på 16 knop. Nakwakto Rapids, som jag dök vid 1999, är en sådan plats. Vid Fundy Bay i östra Kanada är det otroliga 16 meter mellan högsta och lägsta nivå! Det gäller därför att dyka i tidvattnets vändning med viss modifikation efter de geografiska förhållandena. Det finns tidvattentabeller men vi erfor vid några tillfällen att de inte helt gick att lita på. På vissa platser uppstår mycket kraftiga nedströmmar till flera hundra meters djup. Vi fick instruktioner att inte under några omständigheter tappa kontakten med topografin under vattnet och inte göra några uppstigningar i fritt vatten. Om man ändå hamnade i en nedåtström så skulle man försöka simma rakt igenom den i stället för att kämpa sig uppåt. En positiv effekt av de starka strömmarna är att inget sediment ligger kvar på dykbart djup. Försök hitta något sediment på uv-bilderna?

Resans första dyk skulle bli vid Campell River på insidan av Vancouver Island. Vi fick välja mellan att dyka på Columbia, en 135 meter lång jagare som sänkts som dykmål, eller utefter stranden. Här fanns ingen ström men Kent och jag valde ändå stranden då den var lämpligare för ett ”avrostningsdyk” än vraket. Sedan kan man ju diskutera om det är lämpligt att göra ett avrostningsdyk till 30 meters djup. Vi är dock inga nybörjare. Vädret var soligt, svag vind och det var runt 20 grader i luften och 7 grader i vattnet. Sikten var ungefär 8 meter och vi såg massor av Black And Yellow Rockfish.

Black And Yellow Rockfish

Aktern av Nautilus Explorer såg ut som en låg kajkant. Där förtöjdes båten vi dök ifrån. Under förflyttning mellan olika dykplatser drogs dykbåten ombord i aktern på Nautilus Explorer. Dykbåten var 11 meter lång, byggd i aluminium och utrustad med två 225-hästars utombordare samt en 85-hästars vattenjet som användes när det var dykare i vattnet. Båten var otroligt praktisk och kunde i bra väder köras i 42 knop! Båten hade plats för 24 dykare sittande med ryggarna emot varandra. Dykpaketen var fästa bakom bänkarna och under bänkarna fanns förvaringsfack för lös utrustning. Vi behövde aldrig flytta dykpaketen från båten utan de fylldes av besättningen med en lång slang från luftbanken. På en plattform en våning upp satt båtföraren och hade en bra överblick över vattnet och dykarna. Det fanns tre stegar så det var lätt att komma upp ur vattnet trots att vi var så många dykare. Vi fick också en hel del hjälp av Judith, Brenda och Jason. Judith gav tydliga order om vilka tider som gällde och hur vi fick dyka. ”Divers! Be back on surface in 50 minutes froooom nooooow!!!”. Jag döpte snabbt om Judith till ”Miss Yell-a-lot”. Den högljudda och tydliga stilen var dock motiverad med tanke på antalet dykare och hur svårt det kan vara att höra med dräkten på.

Dykbåten görs redo

Fyra av dykarna på båten var marinbiologer från Vancouver Aquarium. På eftermiddagen höll de en presentation och berättade om varför de var med och om sin verksamhet. De har speciella tillstånd att samla in djur och växter. Efter genomgången var samtliga svenskar trötta. Vi hoppade över eftermiddagens ”photo session” och sov nästan över middagen.

Havsanemoner fanns i många olika färger (foto John F Hall)

Vid klockan 20 gjorde vi ett skymningsdyk vid Pearce Island. Strömmen var mycket stark men vi dök i skyddat vatten efter en vägg som slutade på 30 meters djup. Sikten var runt 10 meter. Vi var många dykare på en liten yta vilket gjorde det lite rörigt i vattnet. Kent är en vältränad och mycket erfaren dykare som drar lite luft. Jag är betydligt större och inte så van och drar mycket luft så jag fick dyka lite på marginalerna. Jag slutade dagens båda dyk med bara 20 bar i flaskorna. Jag var glad att jag tagit med gott om reservdelar. För denna första dykdag drog jag sönder både en hälrem, cyklopremmen och en knivrem.

Efter dyken var det bara att gå ombord på Nautilus Explorer och ställa sig med dräkten på under en dusch på akterdäck. Det fanns gott om plats både på däck och inne på båten att hänga upp dräkterna.

Ser ni min lilla Canon AS1?	Varför blev teleobjektivet kvar hemma?

För fotograferna fanns rymliga kamerabord och ett kamerabord med en mängd eluttag för laddare. Min lilla Canon AS1, som enligt tillverkaren kan användas ned till 5 meters djup, fungerade trots 2 dyk till 30 meter. Det kalla vattnet gick dock hårt åt batterierna. Kameran såg nästan löjlig ut liggande bland de andras betydligt bättre och dyrare kameror.

Vi avslutade kvällen på bästa sätt med att ligga i bubbelpoolen på övre däck i en timme. En av amerikanerna bjöd på öl och Sharon från akvariet berättade om en resa i Sydamerika och dykning vid Galapagosöarna.

Vi var fortfarande på väg mot Queen Charlotte Islands men var tvungna att avvakta rätt väder för att kunna ta oss över det ofta stormiga Hecate Strait. På förmiddagen höll Andy och Danny från Vancouver Aquarium föredrag och visade olika djur på TV genom en makrovideokamera. Under föredraget gjorde vi avbrott då några knölvalar dök upp en bit bort. Senare på dagen såg vi svartbjörn på stranden. Den vände på stenar och fångade skaldjur som hängde som snacks i klorna. Att det på nära håll gled förbi en stor båt full med människor struntade den fullständigt i. Djuren verkar inte var rädda för människor i denna del av världen.

Sjöstjärna	Havsanemon

Dagens enda dyk skedde vid en undervattensklippa mitt ute i sundet mellan fastlandet och Queen Charlotte Islands. Här hade ingen dykt tidigare. Vi gick ned till 20 meters djup utefter ankarkättingen. Sikten var tyvärr bara runt 5 meter och det var lite knepigt att navigera. Holger och Sonja hade resans största dykpaket på 2 x 18 liter och använde en säkerhetslina för att hitta tillbaka till ankaret. Vi såg mycket Rockfish, vackra havsanemoner och nakensnäckor. Detta hade varit ett toppendyk om bara sikten varit bra. Efter dyket satt vi fyra svenskar i bubbelpoolen och drack öl och diskuterade politik. Badet avbröts endast av att fler knölvalar siktades.

Erik, John och Kent i bubbelpoolen

Senare på eftermiddagen höll John Boone ett mycket intressant föredrag om en av de indianbyar som funnits på Queen Charlotte Islands. De flesta byar övergavs för 140 år sedan och är nu nästan helt borta undantaget resterna av några totempålar. Han är sedan 30 år vän med hövdingen för Koona-stammen.

Till del 3