Nautilus Explorer
Vid åttatiden gick vi äntligen ombord på Nautilus
Explorer. Båten var sjösatt i maj 2000, välplanerad
och rymlig. Nio tvåbäddshytter låg på nedre
däck och två lyxigare hytter på bryggdäck.
Alla hytter hade luftkonditionering, eget handfat, dusch och toalett.
Amerikaner gillar inte våningssängar så hytterna
hade en normal och en extra bred säng. På grund av sängarnas
placering var det ont om bra utrymmen att stuva grejer i. Som tur
var kunde vi placera våra väskor under sängarna.
På övre däck låg en rymlig salong med bekväma
soffor, bardisk samt tv och video. För om salongen låg
köket och matsalen. Från matsalen kunde man ta sig ned
till den förliga delen av nedre däck där det fanns
fyra lite billigare platser i våningssängar. I den delen
av båten bodde även större delen av besättningen.
|
Nautilus Explorer |
Besättningen på denna resa bestod av ägarparet
Mike och Mary Anne Lever, Rob (styrman), Judith (expedition manager),
Jason (divemaster), Brenda (husmor) och den fantastiske kocken Raymond.
Sist och minst var ägarparets tvååriga dotter Emelie.
Med ombord var 24 dykare, en medföljande hustru som inte dök
samt skepparens svärfar. Utöver oss fyra svenskar och
ett tyskt par boende i Vancouver var de andra kanadensare eller
amerikaner. Efter en presentation, information och säkerhetsövning
lade Nautilus Explorer ut. Nu var vi äntligen på väg
mot Queen Charlotte Islands!
Fakta Nautilus Explorer |
Längd |
35,4 meter |
Bredd |
8,2 meter |
Djupgående |
3,7 meter |
Vikt |
271 ton |
Hastighet |
10,5 knop (max 12,8 knop) |
Huvudmaskiner |
2 st Cummings dieslar på 335 hästkrafter vardera |
Bränsle |
35 kubikmeter (räcker 33 dygn) |
Färskvatten |
24 kubikmeter |
Vattenrenare |
4,5 kubikmeter/dygn |
Första frukosten ombord bestod av äggröra, korv,
toast, fruktsallad, yougurt, mysli och valfria drycker. Allt var
mycket delikat och jag undrade hur i hela världen jag skulle
undvika att gå upp i vikt under resan.
Vid klockan 10 ropade Mike sitt karaktäristiska dive
briefing, dive briefing över högtalaranläggningen.
Regeln var att man måste komma i tid till och vara med på
genomgången för att få dyka. Mike gick igenom de
säkerhetsregler som gällde för dykningen. Dykningen
skedde självständigt men den som så önskade
kunde få med sig en divemaster i vattnet. Vilket djup vi valde
var upp till oss men maxtiden bestämde expeditionsledaren.
Ett annat krav var att alltid göra ett säkerhetsstopp
på fem meters djup och att dricka ordentligt mellan dyken.
All alkoholfri dryck var därför gratis ombord.
|
Erik och John redo för dykning |
Det kraftiga
tidvattnet i västra Kanada gör att vattennivån
varierar mycket och att starka strömmar uppstår. Oftast
handlar det om 3-4 meters nivåskillnad. Där vattnet passerar
trånga passager kan strömmen nå hastigheter på
16 knop. Nakwakto
Rapids, som jag dök vid 1999, är en sådan plats.
Vid Fundy
Bay i östra Kanada är det otroliga 16 meter mellan
högsta och lägsta nivå! Det gäller därför
att dyka i tidvattnets vändning med viss modifikation efter
de geografiska förhållandena. Det finns tidvattentabeller
men vi erfor vid några tillfällen att de inte helt gick
att lita på. På vissa platser uppstår mycket kraftiga
nedströmmar till flera hundra meters djup. Vi fick instruktioner
att inte under några omständigheter tappa kontakten med
topografin under vattnet och inte göra några uppstigningar
i fritt vatten. Om man ändå hamnade i en nedåtström
så skulle man försöka simma rakt igenom den i stället
för att kämpa sig uppåt. En positiv effekt av de
starka strömmarna är att inget sediment ligger kvar på
dykbart djup. Försök hitta något sediment på
uv-bilderna?
Resans första dyk skulle bli vid Campell River på insidan
av Vancouver Island. Vi fick välja mellan att dyka på
Columbia, en 135 meter lång jagare som sänkts som dykmål,
eller utefter stranden. Här fanns ingen ström men Kent
och jag valde ändå stranden då den var lämpligare
för ett avrostningsdyk än vraket. Sedan kan
man ju diskutera om det är lämpligt att göra ett
avrostningsdyk till 30 meters djup. Vi är dock inga nybörjare.
Vädret var soligt, svag vind och det var runt 20 grader i luften
och 7 grader i vattnet. Sikten var ungefär 8 meter och vi såg
massor av Black And Yellow Rockfish.
|
Black And Yellow Rockfish |
Aktern av Nautilus Explorer såg ut som en låg kajkant.
Där förtöjdes båten vi dök ifrån.
Under förflyttning mellan olika dykplatser drogs dykbåten
ombord i aktern på Nautilus Explorer. Dykbåten var 11
meter lång, byggd i aluminium och utrustad med två 225-hästars
utombordare samt en 85-hästars vattenjet som användes
när det var dykare i vattnet. Båten var otroligt praktisk
och kunde i bra väder köras i 42 knop! Båten hade
plats för 24 dykare sittande med ryggarna emot varandra. Dykpaketen
var fästa bakom bänkarna och under bänkarna fanns
förvaringsfack för lös utrustning. Vi behövde
aldrig flytta dykpaketen från båten utan de fylldes
av besättningen med en lång slang från luftbanken.
På en plattform en våning upp satt båtföraren
och hade en bra överblick över vattnet och dykarna. Det
fanns tre stegar så det var lätt att komma upp ur vattnet
trots att vi var så många dykare. Vi fick också
en hel del hjälp av Judith, Brenda och Jason. Judith gav tydliga
order om vilka tider som gällde och hur vi fick dyka. Divers!
Be back on surface in 50 minutes froooom nooooow!!!. Jag döpte
snabbt om Judith till Miss Yell-a-lot. Den högljudda
och tydliga stilen var dock motiverad med tanke på antalet
dykare och hur svårt det kan vara att höra med dräkten
på.
|
Dykbåten görs redo |
Fyra av dykarna på båten var marinbiologer från
Vancouver Aquarium. På eftermiddagen höll de en presentation
och berättade om varför de var med och om sin verksamhet.
De har speciella tillstånd att samla in djur och växter.
Efter genomgången var samtliga svenskar trötta. Vi hoppade
över eftermiddagens photo session och sov nästan
över middagen.
|
|
Havsanemoner fanns i många
olika färger (foto John F Hall) |
Vid klockan 20 gjorde vi ett skymningsdyk vid Pearce Island. Strömmen
var mycket stark men vi dök i skyddat vatten efter en vägg
som slutade på 30 meters djup. Sikten var runt 10 meter. Vi
var många dykare på en liten yta vilket gjorde det lite
rörigt i vattnet. Kent är en vältränad och mycket
erfaren dykare som drar lite luft. Jag är betydligt större
och inte så van och drar mycket luft så jag fick dyka
lite på marginalerna. Jag slutade dagens båda dyk med
bara 20 bar i flaskorna. Jag var glad att jag tagit med gott om
reservdelar. För denna första dykdag drog jag sönder
både en hälrem, cyklopremmen och en knivrem.
Efter dyken var det bara att gå ombord på Nautilus
Explorer och ställa sig med dräkten på under en
dusch på akterdäck. Det fanns gott om plats både
på däck och inne på båten att hänga
upp dräkterna.
|
|
Ser ni min lilla Canon AS1? |
Varför blev teleobjektivet kvar hemma? |
För fotograferna fanns rymliga kamerabord och ett kamerabord
med en mängd eluttag för laddare. Min lilla Canon AS1,
som enligt tillverkaren kan användas ned till 5 meters djup,
fungerade trots 2 dyk till 30 meter. Det kalla vattnet gick dock
hårt åt batterierna. Kameran såg nästan löjlig
ut liggande bland de andras betydligt bättre och dyrare kameror.
Vi avslutade kvällen på bästa sätt med att
ligga i bubbelpoolen på övre däck i en timme. En
av amerikanerna bjöd på öl och Sharon från
akvariet berättade om en resa i Sydamerika och dykning vid
Galapagosöarna.
Vi var fortfarande på väg mot Queen Charlotte Islands
men var tvungna att avvakta rätt väder för att kunna
ta oss över det ofta stormiga Hecate
Strait. På förmiddagen höll Andy och Danny från
Vancouver Aquarium föredrag och visade olika djur på
TV genom en makrovideokamera. Under föredraget gjorde vi avbrott
då några knölvalar dök upp en bit bort. Senare
på dagen såg vi svartbjörn på stranden. Den
vände på stenar och fångade skaldjur som hängde
som snacks i klorna. Att det på nära håll gled
förbi en stor båt full med människor struntade den
fullständigt i. Djuren verkar inte var rädda för
människor i denna del av världen.
|
|
Sjöstjärna |
Havsanemon |
Dagens enda dyk skedde vid en undervattensklippa mitt ute i sundet
mellan fastlandet och Queen Charlotte Islands. Här hade ingen
dykt tidigare. Vi gick ned till 20 meters djup utefter ankarkättingen.
Sikten var tyvärr bara runt 5 meter och det var lite knepigt
att navigera. Holger och Sonja hade resans största dykpaket
på 2 x 18 liter och använde en säkerhetslina för
att hitta tillbaka till ankaret. Vi såg mycket Rockfish, vackra
havsanemoner och nakensnäckor. Detta hade varit ett toppendyk
om bara sikten varit bra. Efter dyket satt vi fyra svenskar i bubbelpoolen
och drack öl och diskuterade politik. Badet avbröts endast
av att fler knölvalar siktades.
|
Erik, John och Kent i bubbelpoolen |
Senare på eftermiddagen höll John Boone ett mycket
intressant föredrag om en av de indianbyar som funnits på
Queen Charlotte Islands. De flesta byar övergavs för 140
år sedan och är nu nästan helt borta undantaget
resterna av några totempålar. Han är sedan 30 år
vän med hövdingen för Koona-stammen.
Till del 3
|