Resedagbok Australien 2003

21/2 Fraser Island, dag 1

Idag vaknade vi redan klockan fem. Bussen som skulle köra oss till Fraser Island kom kvart i sex. Med på turen var även Linda, Peter och Gabriel. Vi åkte runt och hämtade upp några andra som också skulle med och sedan bar det av till Noosa där vi bytte till en fyrhjulsdriven buss. Från Noosa åkte vi flera mil på Teewah Beach och Rainbow Beach upp till Inskip Point där färjan över till Fraser Island låg. Det tog 20 minuter att åka över och på överfarten fick vi kaffe och muffins. Jag drack inget kaffe utan hällde det istället i mitt knä. Vad mer kan man säga än att det var ordentligt hett och gjorde väldigt ont.

Vädret var inte det bästa, det hade börjat regna kraftigt och det var bara mörka, tunga moln på himlen. Väl över på Fraser Island åkte vi vidare på öns östkust. Precis när vi kommit över såg vi tre stycken dingos som stod på ovankanten av stranden. Även här åkte vi på stranden och det var en liten thriller då tidvattnet var på väg in och stranden blev allt smalare. Vid ett tillfälle fick vi dra loss den andra bussen när den kört fast i sanden. Här krävs det fyrhjulsdrivna fordon för att ta sig fram och vägarna på ön är oftast enkelriktade. Tidigare hade man inga trafikregler men många bilolyckor gjorde att man tvingades införa enkla trafikregler. Hastighetsbegränsningen är 35 km/timme men ofta går det inte att köra fortare än 5 km/timme. På stranden blinkar man vid möte för att markera vilken sida man väljer att köra på.

Fraser Island är världens största sandö och började skapas för 2 miljoner år sedan. Sin nuvarande form har ön sedan 6000 år sedan då den senaste istidens avslutning gjorde att havsnivån höjdes mer än 200 meter. Idag är ön 120 km lång och 20 km bred på det bredaste stället. Det finns över 200 sötvattensjöar och ön är den enda platsen där regnskog växer på sand. De tre aboriginstammar som levde på ön utrotades nästan i slutet av 1800-talet. Aboriginerna har egna områden på den norra delen av ön och där lever idag mindre grupper. På Fraser Island finns de mest renrasiga Dingohundarna. Genom att de inte haft någon kontakt med fastlandet har de inte kunnat blanda sig med andra hundraser.

Peter, Linda och Bernhard vid Lake McKenzie

Bussen lämnade stranden och körde på smala och skumpiga sandvägar 14 km in på ön. Vårt första stopp för dagen var Lake McKenzie. Det är den största sötvattenssjön på ön och här fick vi bada. Det var en härlig känsla att kasta sig i det svala och kristallklara vattnet. Var skönt att få svalka av sig ordentligt och inte få massa salt på kroppen. Det är en väldigt fin sand av kisel som fungerar väl till pealing. Hans och jag skrubbade varandras ryggar.

Efter vårt dopp åkte vi vidare till Central Station för att gå en kort vandring i regnskogen. Vi gick längs Wanggoolba Creek som är en skyddad liten dalgång med en bäckfåra. Där fanns en liten regnskog med växter som inte förändrat sig på 300 miljoner år. Tack och lov att det var en kort vandring eftersom jag höll på att bli uppäten av mygg. Så fort jag stannade till så hade jag två, tre stycken på mig. Det blev en snabb promenad för att komma tillbaka till bussen och slippa myggen. Hans, som myggen inte gillar lika mycket, släntrade efter för att hinna fotografera.

Nu hade det hunnit bli lunchdags och vi åkte till Eurong Beach Resort där vi skulle bo över natten. Vi checkade in och lämnade vårt bagage på rummet. Sedan gick vi och åt en mycket god lunchbuffé.

Eurong Beach Resort

Resorten är väldigt stor och ligger i anslutning till stranden. Man rekommenderas att inte bada i havet. Det finns gott om haj i vattnet och det uppstår starka undervattensströmmar när vattnet vänder ut igen. Vi hade bokat ett twinroom och det låg i en av byggnaderna vid poolen. Det finns två pooler på resorten. En stor, med bubbelpool, som ligger vid restaurangen där vi bodde och en lite mindre som ligger vid Beachbaren.

Efter lunchen var det dags för nästa tur och nu skulle vi åka längs stranden upp till The Cathedrals och Eli Creek. Båda dessa ställen låg ganska långt norrut på öns östkust. På vägen upp blev vi tillfrågade om vi ville flyga över ön med Air Fraser Island. Vi tyckte det lät spännande och tackade ja. Det kostade bara 50 AUD för 20 minuter. Det skulle visa sig vara väl investerade pengar. Det var en obeskrivlig känsla att flyga omkring över ön och ut över vattnet. Piloten gjorde en del tvära svängar och lade över planet på sidan så att vi skulle kunna se bra. Detta var roligare än Liseberg! Med var även Linda och Peter som var lika upphetsade som vi över flygningen. När vi hade landat hörde jag hur någon ropade mitt namn och i en bil som stannade vid oss satt Chiara. Det var ett kärt återseende, även om det var igår vi skildes åt. Hon kom ut och vi talade med varandra lite. Vi förstod att hon inte var så nöjd med sin grupp. Det var tydligen mycket party och inte så roligt att bo i tält.

Air Fraser Island

Tillbaka på land åkte vi sedan via Meheno Wreck ner till Eli Creek. Meheno Wreck var en lyxkryssare som hade strandat här under en tyfon 1935. Hela övre däcket var byggt i teak och man kunde se en del träplankor som fanns kvar. I övrigt var det bara ett rostigt skal som låg i sanden.

Eli Creek är en smal flodfåra med vatten från en av öns många sötvattenskällor. Tanken var att vi skulle gå upp längs fåran och sedan åka i strömmen ner mot stranden igen. Det var lite kallt men vi vande oss ganska snart. Det var kul att åka med vattnet även om det inte var så långt som vi först hade fått höra. Eli Creek är totalt 8 kilometer lång och vi skulle åka de sista 800 metrarna. På grund av reparation var vandringsleden avstängd. Vi kunde dock gå drygt 100 meter upp i fåran och sedan flyta ner. På vägen upp såg vi en del fisk och en ål simmade förbi. Det blev bara ett åk och sedan stod vi i solen på stranden och torkade.

Nu var det dags att åka tillbaka till resorten igen. Vi ett dopp i poolen, duschade och gick sedan till restaurangen för att äta middag med Linda, Peter och Gabriel. Efter maten gick vi alla fem ner till beachbaren för att ta en öl och sitta och prata. Det var ett nästan öronbedövande dån från vågorna som slog in hela tiden. Resorten ligger i stort sett på stranden så havet hörs väldigt väl. Efter en öl gick vi hem till oss för att skriva dagbok och packa inför morgondagens strapatser.

22/2 Fraser Island, dag 2

Ä nnu en tidig morgon. Redan klockan sju ringde klockan och det var bara att släpa sig ur sängen. Vi hade packat allt igår men var tvungna att äta frukost innan vi skulle iväg. Bussen skulle gå halv nio och idag skulle vi åka till Lake Wabby. Det var inte så långt att åka från resorten men en promenad på 1,8 km. Det låter inte så mycket men det var ingen asfalterad väg vi gick på utan i sand. De första 800 metrarna gick igenom regnskog och den sista kilometern var bara sanddyner. Det var lite tungt att gå och vi blev ganska snart ordentligt svettiga. Vi slängde oss i det sköna, svala vattnet och njöt!

Vår chaufför och guide Craig berättade att Lake Wabby beräknas uppslukas av sanddynen om omkring 70 år. Han försökte på skämt sälja biljetter till sista turen till sjön för 20 dollar. Turen var på väg att bli fullbokad. Om vi inte levde längre då så var det inget att oroa sig för. Han skulle i alla fall ha gått om tid på sig att dricka upp all öl han skulle köpa för pengarna.

Craig varnade oss från att springa nedför sanddynerna. Man kommer lätt upp i hög fart för att sedan fastna med fötterna i den mjuka sanden och bryta fotlederna. En annan fara är att dyka i sjöarna. De ser djupare ut än de är. Varje år bryter ett antal besökare nacken när de dyker i vattnet. Det kan ta 5 timmar att bli hämtad med helikopter så Fraser Island är definitivt inget ställe där man vill skada sig på.

Utsikten från Lake Wobby Lookout var fantastisk

Hans fortsatte tillsammans med Peter och Gabriel upp till en utsiktspunkt som låg ytterligare en kilometer bort och upp. De fick sin belöning i en fantastisk utsikt och Hans fick äntligen chansen att ta bilder för ett panorama. När de kom ned igen hann de med ett svalkande bad. I sjön fanns det kattfisk som liknade små hajar, sköldpaddor och andra små fiskar. När vi låg stilla i vattnet kom de små fiskarna fram och putsade vår hud. Strax innan vi skulle gå kom det en liten regnskur. Vägen tillbaka till bussen gick genom skogen och det var en vandring på 2,4 kilometer i vacker natur.

Bussen körde oss tillbaka till resorten där vi åt lunch och sedan hade vi några timmar innan vi skulle åka tillbaka till Mooloolaba. Det var skönt att bara sitta och koppla av. Hans satt inne i restaurangen och talade med en tjej från Holland som han träffade vid Lake Wobby. Hon var med på bussen från Airlie Beach och bodde i Noosa. De bytte e-postadresser och hon fick mitt mobilnummer. Vi kommer vara i Sydney samtidigt och skall träffas där. Det är roligt med alla olika människor man träffar. Igår träffade vi en kille från Ludvika. Vi hade gärna stannat några dagar till. Vi hade verkligen tur med vädret. Det slutade regna när vi varit en halvtimme på ön och började regna när vi kom tillbaka till Eurong Resort efter sista turen.

Bussen var lite sen och kom en halvtimma efter utsatt tid. Vi åkte på stranden tillbaka. I Noosa bytte vi som skulle till Mooloolaba buss. Efter 50 minuter var vi så tillbaka i Mooloolaba igen. Jag hade sovit en stund på bussen och det var skönt. Vi fick ett twinroom i hostelets motelldel och vi behövde inte betala något för det. Under tiden som Hans tog hand om vår tvätt passade jag på att svara på lite e-post. Jag ringde även hem till pappa och Ewa och försökte få tag på Teija. Hon var inte hemma så jag talade lite med hennes pappa. Han är där på besök och kommer vara där när vi kommer ner. Hans satt och surfade en timme och när han skulle betala var även det FOC - free of charge. Gratis är gott!

Mooloolaba till Sydney