Resedagbok Australien 2003

23/2 Mooloolaba till Nimbin

Så var det resdags igen. Vi har sett och gjort så mycket att intrycken håller på att flyta ihop. Vi skulle behöva stanna ett tag på ett ställe för att komma ikapp. Efter ett telefonsamtal med Teija så börjar vår resplan att ta tydligare form. Vi förlänger vistelsen i Sydney och får på så sätt vila lite. Teija och Duncan är bortresta den helg vi tänkte komma. Dessutom körs ett formel ett lopp samma helg så det blir svårt att få någonstans att bo. I nödfall får vi sova på golvet hos Teija tills det löst sig. Vi planerar att stanna en vecka i Melbourne.

Dagens första stopp var vid Australia Zoo. Det är här Steve, krokodiljägaren, håller till. Han är dock sällan på plats utan spelar mest in naturfilmer. Stället verkade välordnat men vi valde att istället åka med bussen upp till Mary Cairncross Scenic Reserv där man kunde vandra i orörd regnskog. Platsen bjöd också en fin utsikt över slätten och de berg som är rester av 100 miljoner år gamla vulkaner. Bergen kallas Glas House Mountains på grund av att kapten Cook tyckte att de såg ut som stora växthus. Här var det verkligen läge att försöka ta bilder för en 360-graders panoramabild. Vid en rastplats hittade jag ett stadigt bord att placera stativet på. Himlen var ganska molnig vilket gav ett mjukt ljus utan för stora kontraster. Vid ett tillfälle kom solen fram så jag fick vänta en stund. Bernhard väntade tålmodigt medan jag ställde in stativet och tog de 36 bilder som krävs.

Hans leker japan med Glas House Mountains i bakgrunden

Vi fortsatte med en kort promenad efter en stig i regnskogen. Det var ganska mörkt så jag var glad att stativet var med. Vi hade lite ont om tid och myggen var jobbiga så det fick bli en kort promenad. Även här hade det behövts mycket tid för att hinna se och läsa om allt. Digitalkameran blir vårat minne genom att vi ibland tar kort på en del informationstavlor och skyltar.

Tillbaka vid Australian Zoo plockade vi upp de andra och de som hoppat fallskärm på morgonen. Efter en stund blev det uppståndelse i sätesraden bredvid oss. En kille blödde rejält från hälen. Det visade sig att en blodigel suttit på hälen sedan promenaden i regnskogen. Med hjälp av en danska och mig fick vi stopp på blodbadet. Man kan blöda ganska rejält på grund av att blodigeln sprutar in ett ämne som hindrar blodet från att koagulera. En del tycker nog att jag är korkad men jag vet varför jag använder min skinnhatt, riktiga skor, strumpor och långbyxor vid sådana tillfällen.

I Brisbane hade vi ett stopp för lunch. Vi hann med en kort promenad till gågatan och Hungry Jacks som är den Australiensiska versionen av Burger King. Brisbane var 1998 den stad i Australien som hade lägst arbetslöshet, bäst ekonomi, minst brottslighet och nöjdast invånare. Stan är mycket välordnad och vacker men vi föredrar att spendera vår tid i Sydney. Storstad som storstad.

I Surfers Paradise klev ganska många av. Den sista sträckan upp till Nimbin var väldigt vacker. Vägen slingrade sig fram mellan saftigt gröna kullar upp till höglandet. Enligt vår guide/chaufför Dayze är detta den vackraste vägsträckan på resan mellan Cairns och Sydney. Sedan en festival 1973 har Nimbin blivit ett samhälle där en massa gamla och nya hippies bor. Här odlar man giftfritt och får i praktiken röka hasch. Polisen gjorde en stor razzia och samlade ihop allt hasch. Av någon anledning valde man att flyga det med helikopter till destruktion. Luften från helikopterns rotor spred dock ut knarket och nu växer det hasch vilt inom hela området. Därmed fick polisen ge upp.

Dayze körde oss igenom den 500 meter långa gatan som är Nimbin för att vi skulle få se alla färgglada skyltar och alternativa butiker. På gatan stod några hippies och vinkade till oss med påsar fulla med hasch. Vi var inbokade på Grannys Farm som ligger strax utanför Nimbin. Vi möttes av ägaren och ställets två Golden Retrievers. Efter att ha checkat in blev vi bjudna på vin. Stället är ganska mysigt men inte det renaste vi sett. Man bor i lite olika byggnader utspridda på en sluttning. Här finns också en järnvägsvagn att bo i. I en av sovsalarna dök en svart smal katt upp. Den var först lite reserverad men upptäckte snart att jag vet hur en katt vill klias.

Mitt emot vägen genom Nimbin ligger Bush Teater and Café där man både kan äta och se på film. Vi var så trötta att vi valde att bara äta. Efter en välbehövlig dusch satt vi utomhus med de andra svenskarna och ett gäng andra resenärer. En eld hade tänts i ett ihåligt oljefat. Managern bjöd på marshmallows att grilla. Bernhard har gått och lagt sig och jag sitter och skriver denna text just nu...

24/2 Nimbin till Bellingen

Vi var nu i New South Wales som har sommartid. Vi hade glömt ställa om väckarklockan till vaknade som tur var rätt utsövda utan klockan. Sedan midnatt ösregnade det så vi fick mer eller mindre en dusch på väg till toaletterna. På grund av regnet missade vi möjligheten att fotografera alla vackra skyltar och roliga butiker. Frukost åt vi under tak på uteplatsen.

Tvätten fick en extra sköljning i Nimbin

Det regnade även i Byron Bay så vi satt kvar på bussen under lunchstoppet för att inte bli blöta. Vi tog farväl av Linda, Peter och Gabriel men bestämde att vi skulle försöka träffas i Sydney igen. Strax innan bussen skulle köra igen sprang jag in på litet café vid Transit Center och köpte vatten och goda smörgåsar. Jag var inte så hungrig men det var Sam som satt bakom mig så hon fick halva min smörgås.

Det hade varit översvämning och ett jordskred mellan Coffs Harbour och Bellingen men vägen var redan lagad så vi kunde passera. Bellingen kan beskrivas som Nimbin fast utan drogerna och med mer ordning. YHA i Bellingen har valts till bästa YHA Hostel de senaste tre åren. Det ligger i kanten mot sluttningen ner mot floden och var både mysigt, rent och välordnat. Även här finns en huskatt, två hundar och tre ”angorahöns”. man kunde bo i sovsal under ett tak med en öppen vägg med myggnät över sängarna. Det fanns även vanliga sovsalar och väldigt vackra dubbelrum. Vi valde som vanligt det senare och inkluderade middag, vin och frukost för 78 AUD. En av dem som har stället är även fotograf och på övervåningen finns ett fotogalleri med bland annat konstnärliga och ibland tokroliga nakenbilder av resenärer.

Till middag fick vi spagetti bolognese med en god sallad, ett glas vin, och glass till efterrätt. Efter middagen spelade jag biljard tillsammans med en annan kille mot Dayze och en Michelle. Vi vann efter en lång kamp! Bernhard satt kvar hos de andra medan jag smet iväg till huset där vi bodde för att skriva dagbok och göra i ordning bilderna från Fraser Island. Det tog en stund och jag började undra var Bernhard tagit vägen. Han dök upp strax innan midnatt salonsberusad och uppspelt. En engelsman hade bjudit på vin och sedan hade de tydligen tjatat huvet av varandra.

Regnet vräkte ned hela natten. Jag var uppe och kissade vid tretiden och fick sällskap av katten på väg tillbaka till rummet. Tidigare på kvällen hade jag fått reda på att den inte alls var huskatt utan bara hade dykt upp idag. Den hade halsband och var välvårdad men betedde sig som om den sökte ett nytt hem. Den kelade och spann och försökte smita in på vårt rum. Jag gillar visserligen katter men hade ingen lust att sätta fart på min allergi just nu.

25/2 Bellingen till Nundle

Vi sov så länge vi kunde och fick slänga i oss en snabb frukost. Ösregnet fortsatte så det planerade besöket i en världsarvslistad regnskog fick ställas in. Vi åkte upp över ”the Great Dividing Range” mot slättlandet där Nundle ligger och hoppades på torrare väder. Fortsätter det regna så är det risk för gyttjebrottning ikväll.

Vi stannade en stund vid Ebor Falls som är New South Wales högsta vattenfall. Det övre fallet är 27 meter och det nedre 62 meter. Det duggregnade bara så vi kunde gå en promenad för att se utsikten och ta kort.

Ebor Falls

Nästa stopp var oplanerat och lite ovanligt. På grund av torkan så fick boskap beta på vägrenarna. Det hade visserligen regnat någon vecka men gräset på slätterna hade inte hunnit växa tillräckligt ännu. Och det tar ett tag att flytta tillbaka korna. Vi körde sakta igenom en stor flock kor som vaktades av jackaros och jillaros till häst (australiensiska cowboys och cowgirls).

Nundle är en gammal guldgrävarstad och var ett tag Australiens största stad. Idag bor bara runt 50 personer i orten. Dayze körde oss uppför en brant och slingrande väg till utsiktspunkten Hanging Rock. Sista biten gick på en smal väg som en buss inte borde kunna köra på. Ett par i terrängbil såg mycket förvånade ut när bussen dök upp på utsiktsplatsen. Vi hade en fantastisk utsikt ungefär 500 meter över Nundle och 1100 meter över havet.

Vår buss kom fram till fårfarmen The Dag en timme före den norrgående bussen. Vi kunde i lugn och ro hitta sängplats och bekanta oss med stället. Vi bodde i stora sovsalar som tidigare användes av framför allt fårklipparna. Numera är vägarna bättre och de reser hem på kvällarna. Det fanns en större byggnad med bar, kök och eldstäder. Uppvärmning kan behövas här för den kan bli minusgrader på vintern. Vi hade solsken och uppfriskande svala vindar ungefär som på en svensk sommardag. Vi betalade 39 AUD per person för boende, rundtur, middag och frukost.

I väntan på den andra bussen satt vi bara och slappade och drack varsin öl. När den norrgående bussen dök upp serverades det soppa gjord av pumpa och damper som är ett slags australiensiskt bröd. Denna gång var det, till skillnad från i Dingo, inte sött.

Marshall Junior ledde en rundtur på farmen. Han var informativ och ganska skämtsam. Med sig hade han fårhunden Molly som är av rasen Kelpi vilket är en korsning mellan Dingo och Bordercollie. Molly kom gärna och kelade en kort stund men for mest omkring och hade koll på allt och alla.

På gården fanns också en del kor. En av dem hölls som demonstrationskossa. Hon var snäll men enormt stor. Enligt Marshall väger hon runt 1 ton! Några fick prova att sitta på hennes rygg. En kille fick agera broms genom att hålla emot i svansen och klia henne på baken vilket gjorde henne lugnare. När det var lerigt i hagarna och hon var på bushumör brukade Marshall hålla i svansen och åka på fötterna efter henne.

Så demonstrerade Molly och Marshall hur får vallas. Hon var liten men extremt snabb och styrdes av rop och visslingar. För att inte bli nedtrampade av fåren lär sig hundarna att i trängda situationer surfa på fårens ryggar. Detta demonstrerade hon för oss i stallet strax före fårklippningen. Fåren är helt ofarliga och rätt dumma. Vi kunde locka till oss dem genom att dra med oss ett får och bräka. Om man välter omkull ett får på rygg så ligger de helt stilla. Slutligen fick vi en demonstration av fårklippning. Några skulle få klippa får men vi gick innan det var slut för det blev lite långrandigt.

Fårvältning i Nundle

Middag lagades på traditionellt sätt i grytor över öppen eld. Vi fick lammstek, potatis, morötter, pumpa, bröd och pastasallad. Maten var jättegod. Med mat och öl i magen blev vi som vanligt jättetrötta. Vi stannade i alla fall så länge att vi fick se folk tävla i vem som kunde sitta kvar längst på ett ”mekaniskt får”. Själva avstod vi både av trötthet och att det faktiskt inte var helt ofarligt. På väg till huset vi sov i tittade vi på den klaraste stjärnhimmel vi någonsin sett. Vintergatan syntes tydligt.

26/2 Nundle till Sydney

Vi bodde 20 personer i sovsal med våningssängar och sov faktiskt ganska gott. Hansi började med öronproppar och ansiktsmask men de åkte tydligen av ganska snart för han hittade dem i sängen när han vaknade till vid midnatt. Vi vaknade lite före de andra och slapp därför trängsel vid frukosten. Vi åt pannkakor, rostat bröd, cornflakes och kaffe.

Nu var det dags att åka ner till Sydney. Vi rullade sakta iväg från gården och körde genom det vackra landskapet. På vägen stannade vi till i Singleton för att köpa med oss lite lunch som vi skulle äta när vi kommer fram till vingården, där vi också skulle ha vinprovning. Vingården hette Nightingale Winery och låg i norra delen av Hunter Valley. Det var kul att se hur det såg ut i den norra delen, eftersom vi var i södra delen sist vi var i Australien. Vi satte oss i gräset framför vingården och åt vår medköpta lunch. Det blev en lunch liknande den som vi hade när vi åkte från Cairns; sallad, rökt skinka och bröd.

När vi ätit färdigt fick vi en genomgång av hur det går till när man odlar vindruvor. Det var intressant, men av någon anledning har jag svårt att ta till mig ny information. Kan bero på att vi den senaste tiden har upplevt så mycket att jag inte kan till mig mer. Efteråt gick vi in i en lagerbyggnad där vi fick prova tre olika sorters viner; två vita och ett rött. Det var goda viner, framför allt de båda vita. Hansi köpte två flaskor vitt vin som vi planerade att ge till vår busschaufför, Dayze, eftersom detta var hans sista resa. Han skulle snart tillbaka till universitetet igen.

Från Singleton åkte vi på Convict Road som byggts av straffångar och var den ursprungliga vägen från Sydney till Hunter Valley. Sträckan var krokig och mycket vacker. Vi hade bara ett kort stopp på vägen för att alla skulle kunna gå på toaletten innan vi kom ut på expressvägen. Efter två timmar kom vi ner till Sydney. Staden är till ytan världens största stad undantaget de städer som uppstått genom att flera städer vuxit ihop. Den sista timmen åkte vi inom Sydneys stadsgräns. Första stoppet i Sydney var Kings Cross. Där steg inte så många av utan de flesta fortsatte till Sydney Central. Sydney Central YHA, där vi hade bokat rum, låg runt hörnet. Det var skönt att ha bokat något i förväg. Det är inte lätt att hitta något boende den närmsta tiden med tanke på att Mardi Gras pågår. Jag hade under ett av stoppen ner passat på att ringa och boka biljetter till lördagens stora parad som går genom Sydney. Vi har fått veta att det vara i stort sett omöjligt att se något av paraden om man inte har bokat biljetter där man har en reserverad plats. Detta kostade 80 AUD per person men det är det värt. Det är trots allt den största karnevalen näst efter den i Rio de Janeiro.

Vi tog adjö av Dayze och Hansi lämnade vinflaskorna till honom. Han blev mycket glad och överraskad. Vi tyckte det var bättre att ge dem till honom när vi lämnade bussen än ikväll. Då slipper han släpa runt på dem när vi är ute och dricker öl.

Vi gick till YHA och checkade in. Vi har bokat ett twinroom de första fem nätterna och i sovsal de sista tre nätterna. Vi passade också på att fråga om det fanns något twinroom ledigt men det var fullbokat. Vi får fortsätta att höra oss för. Vi fick rum 501 med utsikt åt söder och därmed mycket sol. Tack och lov så fanns det bra gardiner för mörkläggning. Rummet var enkelt och fräscht med en våningssäng, en stol, en spegel och två rader krokar på väggarna. Det skulle inte ha varit fel med ett bord eller liknande där vi kunde lägga saker istället för att behöva ha dem på golvet eller fönsterbrädan.

Efter att ha kommit i ordning passade vi på att tvätta all vår smutstvätt. Under tiden vi tvättade åt vi middag i restaurangen som ligger i anslutning till YHA. När allt var klart duschade vi och gjorde oss i ordning för att gå ut. Vi skulle gå till en bar som hörde till Wake Up som är ett nyöppnat hostel alldeles i närheten av YHA. Det var bestämt att de från bussen som ville, skulle träffas där för en öl eller vad man nu ville ha att dricka. Det var trevligt och Hansi och jag spelade biljard mot Dayze och Michelle. Det gick inte så bra för oss men vi hade kul och det är huvudsaken. Vi gick därifrån så vi var hemma igen strax innan midnatt.

Sydney