Resedagbok Australien 2003

18/2 Airlie Beach till Dingo

Idag skulle bussen gå så tidigt att vi tvingades hoppa över frukosten. Vi tänkte inte på att det går bussar både norrut och söderut så vi gick nästan på fel buss utanför Koalas. Vår buss kom lite senare så vi hann köpa lite juice och några Snickers som frukost. Snacka om onyttig nödfrukost. Chauffören/guiden kallades Dayze, hade pipskägg, slätrakat huvud och samma sorts solglasögon som Puddles (och en annan Oz-chaufför vi senare mötte vid ett matstopp). Alla chaufförer får smeknamn under sin utbildning. De kör omkring i en Oz-buss under 6 veckor för att träna på körning, öva på att tala i mikrofon, lära sig fakta och historia och lära sig var intressanta ställen ligger. Dayze körde lite för försiktigt enligt instruktören så han sa; ”it’s like driving miss Daisy” (det finns en film som heter ”Driving Miss Daisy”). Puddles fick sitt smeknamn genom att han under en mikrofonövning berättade om att han gillar att köra bil igenom vattenpölar.

Vi hade en lång transportsträcka till Dingo. Oftast är det ganska torrt på slättlandet. Men för några veckor sedan hade man äntligen fått rejält med regn så vi fick se ett grönt landskap istället för en röd australiensisk halvöken. Vi skulle stanna över natten på familjeägda Namoi Hills Cattle Station.

Vi började med att åka till en av ägarfamiljernas homested (privathus). Där fick vi göra ett studiebesök i verkstaden där man kan göra sin egen didgerido. Sedan fick vi försöka lära oss hantera en piska. Man använder pisksnärtens kraftiga ljud för att driva boskap. Om man skulle piska boskapen skulle det inte bara vara brutalt utan också orsaka skada och panik. Ljudet uppstår genom att piskans yttersta del bryter ljudvallen. De som inte bar glasögon uppmanades ta på sig skyddsglasögon. Jag lyckades piska mig själv på kinden lite lätt. Det var svårt och bara några få lyckades åstadkomma en ”piskknall”. Matt som instruerade oss fick den förstås att smälla högt hur lätt som helst.

Gabriel fick piskan att smälla

Vi fortsatte med att försöka kasta bumerang. Bernhard höll sig klokt nog i skuggan för det var rejält hett i solen. Mina svarta skor fick fötterna att koka. Värmen kändes ändå ganska uthärdlig för här var luften mycket torrare än vid kusten. Det var många som ville kasta bumerang så det blev inget för oss. Intressant var det i alla fall. Efteråt fick vi ”bushtea and damper” vilket var ett slags örtte och svagt sötad sockerkaka.

Dayze körde bussen till stället där vi skulle sova. Vi klev istället på en boskapslastbil för en rundtur på farmen. Bland betande kor såg vi kängurur och emuer. Kängurur må se snälla ut man kan vara ganska farliga. De morrar för att varna om man kommer för nära. Om man inte vänder så kan de sparka en och kan riva upp magen med klorna de har på bakbenen. Matt berättade om en kille som kom för nära en känguru vid en golfbana och fick sys med 57 stygn.

Man har endast kor av indiskt ursprung då de är resistenta mot parasiterna, klarar värmen och klarar sig själva bättre än europeiska kor. Man har inte mer boskap än vad marken klarar av på lång sikt. Just nu har man runt 5000 kor på en yta motsvarande Belgiens! Vi fick en genomgång av hur de sköter boskapen. Matt rekommenderade oss att äta hamburgare på Hungry Jacks då de endast har australiensiskt kött i sina hamburgare. McDonalds har registrerat varumärket 100% Australian beef. Men varifrån köttet i hamburgarna kommer ifrån är en helt annan sak.

Det finns 10 gånger fler kängurur än innan den vite mannen kom till Australien. Antalet kängurur regleras främst av tillgången av vatten. När boskapsskötseln kom till Australien så fick även kängurun tillgång till vatten. I vissa områden finns så många kängurur att de konkurrerar med boskapen om gräset. Där jagar man dem ungefär som vi jagar älg. Man äter endast kött från känguruer som hålls som boskap då det finns för mycket parasiter i köttet från vild känguru.

Ett annat problem är att tamhundar ibland parar sig med dingos. Resultatet är dingos som är stora och ganska aggressiva. Även katter som förvildats kan vara farliga. De har mycket byte att jaga och riskerar att lokalt utrota vissa djur. Man jagar av och till både dingos och katter. Nyligen sköt man en katt som vägde 32 kg och den var inte tjock!

I Australien vimlar det av termiter vilket man kan se på stackarna som sticker upp lite överallt. Matt berättade att vikten av alla termiter är större än vikten av alla djur ovan markytan.

The Dingo Experience

Turen slutade där vi skulle bo. Platsen var ursprungligen boende för arbetare på stationen. Stället var enkelt men mycket trivsamt. Vid den kombinerade receptionen och baren fanns en mängd bord under ett solskydd. Stället var fullt med roliga skyltar och detaljer som ett träd med skor och ett badkar som pool. Efter middagen och några öl så var vi rejält trötta. Vi satt en stund vid lägerelden och lade oss sedan.

Rundturen, middag, frukost och boende i sovsal kostade 39.50 AUD per person. Vi valde att lägga till 5.50 AUD för att få dubbelrum med fläkt och egen toalett. Valet visade sig vara klokt för husen som dubbelrummen låg i låg lite vid sidan om, så vi hörde i stort sett ingenting av festandet. Vi sov jättegott.

19/2 Dingo till Bargara

Vi vaknade ganska pigga vid halv åtta. Frukosten hoppade vi över för att slippa stressa. Det fick bli en Cola och bananchips till frukost istället. Vid baren/matsalen hängde en hel hög bakfulla och trötta backbackers. Inte så konstigt med tanke på att det var ett rejält hålligång igår. Man hade lärt sig linedancing och haft dragkamp med påföljande rumpvisning av den norrgående bussen som förlorade. Vid ett tillfälle lär barpersonalen jobbat endast iklädda en hatt nedtill!

Första stoppet var vid Rockhamtons Zoo. Det var fri entré och medan vi tittade på djur så åkte Dazey och tankade bussen. Parken var stor och vacker och det var skönt att sträcka lite på benen.

Kängurur i Rockhamton Zoo

Några timmar senare var det dags för lunchpaus på en för en gångs skull riktigt bra vägkrog. Fast vi fick vänta ganska länge på den förbeställda maten. Jag surfade så länge och Bernhard och Chiara hade svensk-italiensk språklektion med varandra. Alla fick mat när den norrgående Oz-bussen kom.

Sista sträckan ned till Bundaberg tittade vi på filmen Snatch. Vi har sett den förut men den är så full av detaljer så den var kul att se igen. Jag satt och redigerade bilder och tittade på filmen ”med ett öga”.

Denna natt bodde vi på Kellys Beach Resort i Bargara som ligger strax utanför Bundaberg. Stället var en resort lik den i Mission Beach men fräschare, lite lyxigt och mer personligt. Buffé och frukost ingick i priset och maten var riktigt bra! Vi bodde i små hus med ett dubbelrum, våningssäng i vardagsrummet och tre sängar på loftet. Det fanns kök och separat dusch och toalett med handfat mittemellan. I vardagsrummet bodde några killar som nog borde tvättat fötterna oftare och använda strumpor. Det luktade stinkfot!

På kvällen satt vi hos Linda & co och drack dyr importerad Killkenny öl som vi köpt av misstag. God var den i alla fall. Chiara dök upp och så pratade vi med en kanadensiska som läste till psyksköterska. Vi hade en mycket trevlig kväll.

20/2 Bargara till Mooloolaba

En ny dag i semesterparadiset och ombord på Oz Experience bussen. Vi kom iväg lite sent. Killarna med stinkfötterna körde vi till Bundaberg så att de skulle kunna ta expressbuss norrut. Oz-bussen norrut var nämligen fullbokad. I Hervey Bay tog vi farväl av Chiara och bad henne ringa när hon kommer till Sydney. Hon hade köpt ett paket med boende, segling vid Whitsunday Islands och en tre dagar på Fraser Island. Hennes tur till ön utgick härifrån. Vi hade valt att göra vår tur till Fraser Island från Mooloolaba för att vinna en dag. Och så lär det vara betydligt trevligare att stanna i Mooloolaba. Vi hittade Dick Smith Electronics och köpte en ny adapter. Den vi hade med från Sverige passade inte riktigt och glappade. Bernhard är en ofrivillig kackerlacksdödare. På väg tillbaka till bussen tittade han inte var han satte fötterna och knäckte med ett ljudligt krasande en stor kackerlacka. Imorse mosade han en med toalettdörren.

Lunch åt vi i det lyxiga Noosa. Här bor många rika kändisar och staden är väldigt välhållen. Man har lärt sig av misstagen från Surfers Paradise och inga hus tillåts vara högre än 4 våningar. Här finns därför också Australiens minsta McDonalds skylt. Det finns, med ett enda undantag, bara rondeller i Noosa.

Vi kom fram ovanligt tidigt till dagens mål som var Mooloolaba. Stadens namn är minst sagt svårt att säga för en svensk. Men efter en dags övning klarade vi det. Mooloolaba Beach Backpackers verkar vara ett bra backpackerställe undantaget dåligt städade och utrustade kök. Tyvärr så stjäl många resenärer det som går att ta med sig. Tjejen i receptionen berättade att det försvunnit 5 strykjärn det senaste året! Linda hade problem med översvämmade toaletter. Vi lade till några dollar för att få ett dubbelrum. Sängen var inte den bästa men badrummet var kaklat och nog det finaste vi sett hittills.

Mooloolaba Beach Backpackers

Med mycket hjälp av Dazey och tjejerna i receptionen fick Bernhard tvådagarsturen med Fraser Tours till Fraser Island gratis. Jag fick hostellets provision som rabatt och betalade bara 161 AUD istället för 191 AUD. De ringde också till ett närliggande internet- och spelcenter och kollade så att vi fick koppla upp oss med egen dator. Vi är inbokade i dubbelrum med luftkonditionering i ställets motelldel när vi kommer tillbaka från turen. Förhoppningsvis får vi rabatt.

Vi gick en kort promenad till internetstället där vi kollade vår e-post, uppdaterade hemsidan och fotogalleriet. Det var inga problem alls att koppla upp oss med min iBook. I med ethernetsladden och så började e-posten rasa in. Vi betalde dubbla avgiften, men vad gör det, man sitter ju inte uppkopplad så länge. Vi fortsatte promenaden förbi akvariet och gick en bit på esplanaden utefter stranden. Här fanns många lyxiga affärer. Stället är helt fullt av hotell och semesterlägenheter. Mooloolaba är väldigt stort och består egentligen av flera orter som vuxit samman. Det är ett trevligt ställe att vila upp sig på och är inte så dyrt som det ser ut. På Coles köpte vi frukostmat och läckra chokladkakor. Det hade börjat regna lite så vi skyndade oss tillbaka.

Kvällsmaten fick bli en pizza respektive bbq-tallrik på hostellet. Vi pratade en del med Martha från Vancouver som var kosmetolog, energisk och full av bus. Hon påminde på något sätt om Bernhards syster Ewa. Imorgon bitti ska hon hoppa fallskärm. Tyvärr missade vi att utbyta e-postadresser. Hon hade definitivt varit en kul person att hålla kontakten men inför framtida resor till Kanada.

Jag skrev färdigt dagboken för resan med Taka 2 och Bernhard skrev om dagen då vi flög ballong. Jag gjorde även ett snabbjobb med bilderna från ballongflygningen för att kunna ladda upp dem. iPhoto som följer med datorn och mitt konto på mac.com underlättar verkligen hanteringen av fotoalbumen på nätet. Det är bara att välja ut bilderna man vill ha med, skriva en bildtext och en rubrik, välja stil och trycka på knappen publicera.

Vi packade om våra grejer så att vi bara tog med det nödvändigaste i våra små ryggsäckar och midjeväskor. Våra stora ryggsäckar lämnade vi in för förvaring. Man tar alltid med sig för mycket. Jag hade gärna skickat hem systemkameran och teleobjektivet. Visserligen blir det en del fina bilder med hjälp av framför allt teleobjektivet och stativet. Men jag klara inte av att ta så många diabilder att det blir något sammanhang mellan bilderna. När jag kommer hem ska jag göra en minimerad provpackning i min vattentäta ”silverryggsäck”.

Vår sena kväll avslutades med att vi gick och laddade upp dagens material på hemsidan. Vi kom tyvärr först i säng vid midnatt. Natten var varm och svettig så jag sov inget vidare.

Fraser Island