Resedagbok Australien 2003

2/2 Till Fitzroy Island

Under natten kom en kraftig regnskur. Vi vaknade redan strax efter klockan fyra av att en gatsopningsbil körde förbi fyra gånger. Det var hopplöst att somna om. Bernhard var hungrig men fick vänta till klockan sex då köket öppnade. Efter frukost tog vi för första gången på denna resa ryggsäckarna på ryggen. Vi gick till Trinity Warf där färjan till Fitzroy Island låg och väntade. Vi checkade in, fick biljetter till båten, fick en voucher för boendet och en voucher för kajakpaddling. Båten var en stor katamaran och färden till ön skulle ta en timme. När vi satt och väntade på att åka iväg så började det regna. Det var ett skönt och svalt regn som upphörde när vi närmade oss ön.

Fitzroy Island är ungefär 4,5 km lång och 2 km bred. Ön är en nationalpark undantaget Welcome Bay där resorten ligger. Jessica på Raging Thunder hade varit här under helgen så vi tog en promenad i väntan på att huset skulle städas. Det låg lite enskilt på motsatta sidan om de övriga boendena. Utsikten från verandan var fantastisk. Huset hade tre sovrum, vardagsrum med barkök och toalett med dusch. Det kallas för VIP-house och används av Raging Thunders personal och andra som är inbjudna av företaget.

När vi kommit i ordning så gick vi till dykshopen för att hyra fenor och skyddsdräkter och höra oss för om dykningen vi ville göra. Vi lyckades få två dyk för priset av ett. Det råder lite delade meningar här på ön om hur det är med stingers (Jelly Box Fish). En del säger att de finns och andra påstår att de inte finns här. Vi tyckte ändå att det var bäst att hyra dräkter. Även om det inte finns några stingers så är solen oerhört stark och risken att bränna sig är stor. Man känner ju inte hur solen bränner när man ligger i vattnet och snorklar.

Vi gick tillbaka till huset och tog på oss våra ”snygga” dräkter för att snorkla nedanför vårt hus. Vattnet var ljummet och vi såg en hel del fiskar och koraller. Jag fick äntligen se nakensnäckor för första gången i mitt liv. Tre stycken dessutom! Sikten var inte så fantastisk, bara runt 6 meter, så det var lätt att tappa bort varandra. När vi kom upp ur vattnet hade det samlats en grupp japaner på stranden. En japanska kastade sig över Hans för att bli fotograferad med honom där han stod i sin dräkt med mask och snorkel på.

Bernhard på Nudie Beach

Tidig kväll gick vi stigen över till Nudey Beach. För nästan varje steg vi tog rasslade det i undervegetationen och en ödla for iväg. Det finns gott om ödlor på ön i storlek från gecko till meterlånga varaner. Vi såg även kakaduor och hönsliknande fåglar som grävde efter föda i marken. Stranden var vacker och, undantaget oss och en kille som jobbade på resorten, helt öde. Hans tog en serie bilder för ett panorama. Det är mycket svårt att få stativet att stå helt plant och han insåg att han saknade en ”leveling base” till stativet. De stora ljuskontrasterna och den snabba solnedgången ställde också till problem. Det gällde att hinna ta en serie bilder innan ljuset förändrades. När vi gick tillbaka så hade det börjat skymma men vi klarade oss utan våra ficklampor. Middagen i restaurangen var en buffé för 15 AUD. Maten var inte jättegod men mätta blev vi i alla fall. Eftersom vi vaknat så tidigt var vi väldigt trötta och somnade redan vid niotiden.

3/2 Dykning

Idag skulle vi dyka. Vi provade och satte på oss utrustningen på baksidan av dykbutiken. Sedan gick vi ned till stranden där dykbåten låg. Det var lätt att gå med utrustningen på då vi använde våra skyddsdräkter och bara hade ett par kilo i viktbältena. Vi dök med instruktören Crissie och två irländska tjejer som gick dykkurs. Första dyket var gjordes strax norr om Welcome Bay. Solen sken och det var nästan vindstilla. Vi var väldigt varma och det var skönt att få komma i vattnet. Sikten var runt 8 meter och det fanns en hel del att titta på. Vi fick klara oss själva en stund medan Crissie genomförde övningar med de andra. Oss passade detta utmärkt då vi inte hade dykt på ett halvår.

Under dykuppehållet passade vi på att äta lunch. Vårt andra dyk gjorde vi i sundet mellan stora och lilla Little Fitzroy Island. Jag hade för första gången med mig digitalkameran i sitt undervattenshus. Det var lite ont om tid och först på båten upptäckte jag att det satts smuts i tätningen. Ett läckage skulle ha förstört kameran så jag lämnade den för säkerhets skull i båten. Med på utfärden var också en grupp som snorklade. Vi dök åter tillsammans med Crissie och irländskorna. Andra halvan av dyket simmade vi själva några varv runt en mindre topp av korall. Sikten var lite bättre än på förmiddagen och här fanns ännu mer vackra koraller och fiskar. I ett hål hittade Bernhard en gigantisk muräna. Vi ryggade tillbaka när vi insåg hur stor den var. Huvudet såg lika stort ut som en människas!

Våra irländska dykkompisar

Senare på eftermiddagen visade oss managern Peter White de olika boendena på ön. Man kan bo i Beach Cabins som består av två sovrum, ett barkök och badrum eller i Beach Bunk som fungerar som ett vandrarhem. Det finns även möjlighet att campa på ön. Runt poolen finns restaurangen, poolbar, reception, dykshop och butik. Det finns även en beachbar, som dock inte var öppen nu under lågsäsongen.

Många besöker ön över dagen och det blev ganska tomt på folk när eftermiddagsfärjan gick vid femtiden. Vi badade i poolen och latade oss i största allmänhet tills det var dags att duscha och byta om för middag.

Under middagen började vi prata med Karin och Lena Skåpe som vi hade träffat på dykutfärden. Vi flyttade över till deras bord. Vi hade mycket trevligt och berättade om Susan på Student UNI Travel som skulle åka till sydpolen för att ”sitta på ett isberg i tre veckor”. Lena berättade då om en tjej hon brukade segla med som arbetat på båtar vid sydpolen. Tjejen var en duktig styrman och hade blivit uppringd och värvad till en annan båt mitt på Atlanten. Den här historien kände både Bernhard och jag igen. Det visade sig var Stina Carlsson som är lillasyster till Johan Carlsson. Världen är liten!

4/2 Soluppgång och kajakpaddling

Idag ringde väckarklockan redan tio i fem. Peter hade rekommenderat oss att gå upp till det gamla fyrtornet på öns nordspets och se soluppgången. Det var mörkt så vi använde våra små ficklampor. Vi gick i rask takt för att inte komma för sent. Vägen steg brant upp för sluttningarna och vi var snart genomsvettiga. Tyvärr hade det kommit en molnfront så det blev ingen vacker soluppgång.

På vägen tillbaka lyckades jag lura med mig Bernhard upp till utsiktspunkten på öns topp. Vi hade ju ändå redan klarat av halva stigningen. Vi tog det lite lugnare och vilade på vägen upp. På toppen fanns flera stora klippblock och jag klättrade upp till det översta. När känslan av svindel gått över lyckades jag på något vis få upp stativet i någorlunda läge och tog bilder för ett panorama. Pappas oro för oss kanske inte är helt obefogad. Om jag hade ramlat ned skulle jag ha skadat mig ordentligt eller slagit ihjäl mig. Utsikten var minst sagt fantastisk och väl värd den jobbiga vägen. Stigen ned till Welcome Bay bestod delvis av trappor och var lättare att gå. Bernhard ringde hem till Lars och sin syster Ewa. Tala om teknikens under. Här står man på en bergstopp på andra sidan jordklotet och ringer hem! Vi hade glömt ta med vatten och var både rejält törstiga och hungriga när vi kom ned till restaurangen. Den var inte öppen ännu så vi gjorde egen frukost på den mat vi tagit med oss från Cairns.

När katamaranen från Cairns kom in mötte vi Mick som skulle guida oss under dagens kajakpaddling. Utöver oss var det sex unga japanskor och Diego som var deras guide.

Det hade börjat blåsa en del så vi kunde inte paddla runt ön utan fick hålla oss på läsidan. Även idag använde vi våra skyddsdräkter, men denna gång för att inte bränna oss i solen. Vi kom i vår kajak först och tränade paddling och styrning längs med stranden. När de andra kommit i ordning paddlade vi mot Little Fitzroy Island. Det var lite knepigt att synkronisera paddeltagen men efter ett tag gick det ganska bra.

Japanskorna pudrade näsan på Little Fitzroy Island

Vi drog upp kajakerna på en liten strandplätt på Little Fitzroy Island och hoppade i för att snorkla. Idag hade jag testat undervattenshuset och var säker på att det skulle hålla tätt. Kameran fungerade bra och det blev en del roliga och fina bilder. Vattnet var lite ”dimmigt” av små partiklar så det fick mest bli närbilderna. För att inte flyta upp var jag tvungen att andas ut under vattnet. Det kändes lite märkligt men fungerade. Vi har båda blivit mycket bättre på att fridyka på bara någon dag.

När vi kom upp ur vattnet väntade en lunchbuffé på stranden. Japanskorna talade just ingen engelska och vi fick därför Mick för oss själva. Efter lunchen gick och klättrade vi tre upp till fyrtornet på ön. Vi kunde se ända till korallön Green Island. Mick berättade att Box Jelly Fish (stingers) främst finns intill land vid mangroveträsken där de föds. Det finns dock en annan liten manet som är lika svår att upptäcka och även den ganska giftig. Att bränna sig på den kan vara mycket smärtsamt och för personer med svagt hjärta kan den vara dödlig. Om skyddsdräkterna sa Mick ”you better be safe than sorry”.

Vi snorklade en stund till innan det var dags att paddla till Nudey Beach söder om Welcome Bay. Där tog vi ett sista svalkande dopp. Jag kom i först genom att trilla i vattnet då jag hävde mig ur kajaken. Trots att jag använde solskyddskräm och min australiensiska cowboyhatt så hade jag bränt sig i nacken. Vi var dessutom båda två röda om handryggarna.

Vi var helt slut efter den tidiga morgonen och all aktivitet. Vi lades oss för att vila och somnade så djupt att vi missade middagen. Det blev till att stilla hungern med yoghurt och mackor.

5/2 Fångar i paradiset

Idag är sista dagen för oss på Fitzroy Island. Eftersom det inte blev någon frukost i restaurangen igår, så hade vi bestämt att äta där i dag. Vår frukostmat hade vi ändå ätit upp igår kväll. När vi satt och åt frukost fick vi höra att mogonfärjan från Cairns skulle bli sen. Det visade sig att en i besättningen hade fastnat med fingret i maskin. Det var ambulans, polis och brandkår där och båten kunde inte gå förrän han hade kommit loss.

Vi frågade Peter White, om vi kunde sitta någonstans med vår dator och det ordnades så vi fick låna huset som låg granne med vårt hus. Vi satt där och skrev lite dagbok och mitt på eftermiddagen bestämde vi oss för att gå till poolen och bada lite samt äta lunch. När vi låg i poolen kom en man fram till oss och undrade om vi skulle åka med färjan tillbaka till Cairns på eftermiddagen. Vi svarade att vi skulle det och då bad han oss gå till receptionen. Sagt och gjort, vi gick dit och fick reda på att färjan inte skulle gå alls under dagen. Tydligen så hade de varit tvungna att plocka isär motorn för att killen skulle komma loss. Vi blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att stanna en natt till på ön, vilket vi mer än gärna gjorde. De besökare som hade tider att passa fick åka till Cairns med Sunlover som lade till på ön på väg in från revet. Det fanns dock inte plats för alla. Fångar i paradiset! Som tur var fanns det inga platser på ballongflygningen som vi hade tänk åka på dagen därpå. Vi hade fått boka in oss den 12 februari istället.

Vi satt vid poolen hela eftermiddagen och in på kvällen. Hans jobbade med lite panoramabilder utan att riktigt lyckas och jag badade i poolen. När Lena och Karin kom till restaurangen gick vi hem och tog en snabb dusch och återvände för att äta middag med dem.

6/2 Tillbaka till Cairns

Eftersom vi inte hade planerat att stanna en dag till på ön så hade vi ingen frukostmat, utan det fick bli restaurangen även idag. Vi tog med allt vårt bagage ner till receptionen och gick sedan för att äta frukost. Där satt redan Lena och Karin, så vi slog oss ner vid deras bord.

Farväl till Fitzroy Island

Båten kom in som planerat och strax därpå var vi ombord och på väg bort från ön, tillbaka till Cairns. När vi kom iland stod vi och pratade lite med Lena och Karin, som skulle åka upp till Cape Tribulation senare under dagen. Vi tog adjö av varandra och vi gick mot Student Uni Travel. Nu visade det sig att Susan inte lämnat något meddelande till oss angånde seglingen vid Whitsunday Island. Killen undrade vad för meddelande det skulle vara och jag förklarade att det gällde vad vi kunde få för pris på seglingen. Han ringde till ProSail och ordnade så att vi fick stand by-priset, vilket var 75 AUD lägre än ordinarie pris. 399 AUD per person är ändå ganska mycket pengar så vi tvekade en stund. Alla som vi talat med hade rekommenderat segligen så vi slog till. När vi var klara där gick vi till YHA för att checka in och lämna vårt bagage på rummet.

Eftermiddagen tog vi det lugnt. Vi gick till Inbox Café för att kolla våra mail och döm om vår förvåning när tjejen bakom disken säger att vi inte får använda vår egen dator! Hans ifrågasatte varför, eftersom det gick bra fyra dagar innan. Hon förklarade att chefen har ändrat rutinerna och att det inte funkar att folk kommer med sina egna datorer och pluggar i dem. Då drog Hans till med en liten vit lögn och sa att vi var tvungna att få göra det eftersom vi skrev resereportage för mitt jobb. Då var det inga problem och vi fick även ok på att komma tillbaka i morgon. Där satt vi sedan nästan hela eftermiddagen och passade även på att äta lunch. På vägen tillbaka gick vi till Woolworth och handlade frukostmat och vatten. När vi kom tillbaka till YHA så skrev Hans dagbok och jag tog hand om vår tvätt, som nu var ganska omfattande. Vi badade lite i poolen och slöade mest sedan hela kvällen. När vi gått och lagt oss hörde vi hur ett holländskt par började gräla med varandra. Hans tyckte att de kunde åka hem till Holland och gräla så att vi fick sova.

Med Taka 2 på Stora Barriärrevet