Resedagbok Australien 2003

28/3 Tillbaka i Perth igen

Vi kom fram till Perth vid halv elva på förmiddagen. Det var en liten nätt resa på 19 timmar. Jag sover uselt på bussar och flygplan och denna resa var inget undantag. Det blev bara en halvtimmes sömn. Bernhard, den lille grisen, han sov minsann hela natten.

Bussterminalen låg i anslutning till järnvägsstationen och det var bara en kort bit att gå till YHA Northbridge. Vi checkade in men fick ett annat rum än det vi hade bokat. Jag gick ned och frågade receptionisten men han påstod att de inte hade några rum med dusch och toalett. Jag förklarade att vi tittat på rummet i samband med att vi bokade för en dryg vecka sedan. Han vidhöll att något sådant rum inte fanns och betedde sig som om han trodde jag ljög. Det slutade med att jag bad honom ringa chefen och nu fanns plötsligt rummet vi frågade efter. Det var dock upptaget så vi skulle först kunna få det i morgon. Vi såg i bokningskalendern att den ursprungliga bokningen raderats. Rummet vi fick så länge var helt OK.

Vi gick till centrala Perth och tog en fika på ett café. Sedan handlade vi juice, yoghurt, mjölk, cornflakes, bröd, salami och philadelphiaost. Köket på YHA såg rätt bra ut men vi fick en smärre stinkchock när vi öppnade en av kylarna. Den var trasig och hade så varit sedan den 26/3. Det stod massor med matpåsar kvar. Som tur var fanns det två andra kylskåp.

Nu var vi rejält trötta och det var inte att tänka på att hålla sig vaken. Vi sov i fyra timmar och vaknade först vid sextiden på kvällen. Efter en uppfräschande dusch gick vi till Han’s Café och åt middag. Sedan tillbringade vi resten av kvällen på internetcaféet. Det kanske verkar vara ett tråkigt sätt att tillbringa en fredag kväll men vi orkade inte gå på krogen. Och öl har vi druckit så det räcker till och blir över på vägen upp till Exmouth. Utanför internetcaféet var det hålligång.

Ur Bernhards e-post:

Just nu sitter vi på ett internetcafé med många kineser som spelar något vansinnigt spel. Jag fattar inte vad det går ut på men de skjuter i alla fall på varandra. Anledningen till att jag berättar det är att det kom in en tjej, som var full som en spruta, och frågade om någon av killarna ville ha sex med henne! Jag vet inte vad man skall säga och tro. Grabbarna här inne är tre äpplen höga och kanske max 15 år och hon måste vara desperat som går in på ett internetcafé och frågar. Det finns hur många barer och klubbar som helst här omkring. Hon kanske hade försökt där och såg detta som en sista utväg... Vad vet jag? Jag frågade henne inte eftersom jag satt här och skrev e-post.

29/3 Ett besök i Fremantle och en ny fars på YHA

Vi sov så länge vi kunde och checkade ut exakt klockan 10. Vi tog gott om tid på oss för att äta frukost. Matsalen är utomhus på bakgården/trädgården men under tak. Här finns automater med snacks, dricka och glass, ett biljardbord, tv och stereo. I delen utan tak växer ett stort träd och här finns en grillplats. I anslutning till bakgården finns också tvättstuga och några av toaletterna. Vårt nya rum var inte städat ännu men vi fick lägga in vårt bagage på rummet. Jag ville inte släpa runt datorn idag så jag lade den i facket som döljer ryggsäckens remställ.

Det var lite molnigt ute och runt 20 grader varmt. Vi tog pendeltåget till Fremantle som är Perths hamnstad. Stan är vacker och mycket av den gamla bebyggelsen finns kvar. Vi gick till marknaden och strosade ikring och letade efter lämpliga presenter till familjerna. Här fanns allt från mat till hantverk, kläder och några restauranger. Vi köpte dock ingenting för våra ryggsäckar är rätt så fulla. Vi fortsatte med en promenad i de gamla delarna i hamnen och hittade sedan Creative Native. Butiken är både ett galleri för konst skapad av aboriginer och en stilfull souvenirbutik. Här hittade vi äntligen t-shirtar av märket Churinga till ett vettigt pris. De är handgjorda och företaget ägs av aboriginer. Dessutom är de bland de snyggaste t-shirtar vi sett, rena konstverk. Jag har redan fyra olika motiv sedan tidigare men vi köpte några till att ge bort när vi kommer hem. Här i Fremantle finns massor av kul caféer och restauranger men många av dem är ganska dyra så vi åt på Hungry Jacks.

Vackra gamla hus i Fremantle

Min vänstra armbåge har åter börjat svullna och gör ont vid rörelse. Till följa av att jag håller armen ganska stilla så har den börjat svullna. Jag märkte det genom att det var jobbigt att ha på sig klockan. Det blir till att börja ta antibiotika igen. Jag har med mig Lexinor som bör kunna fungera även om det inte precis är förstahandsvalet vid denna åkomma. Blir det inte bättre så får jag väl gå tillbaka till Dr Wolman.

Tillbaka på YHA visade det sig att vårt rum stått med öppen dörr hela dagen. Tack och lov saknades ingenting. Det var dessutom minst sagt dåligt städat. Sängkläderna var bytta i dubbelsängen och soporna tömda men i övrigt var ingenting gjort. I badrummet låg en skitig tvål och en använd handduk hängde kvar. På golvet låg det matrester och dammråttor. Jag gick och klagade och mannen i receptionen noterade mina klagomål i en bok. Jag tog ned smutsliga lakan ur våningssängen och handduken. Nu ville han höra städpersonalens åsikt och påstod att vi kanske hade smutsat ned rummet. Med tanke på gårdagens strul var jag ganska irriterad. Det slutade med att jag bad honom att följa med och kolla rummet. Han slängde tvålen i papperskorgen, plockade upp resterna av torkat kött från golvet frågade ironiskt om detta var det största problemet vi upplevt i Australien.

Vi var ganska förbannade och överreagerade kanske. Det som retade oss var inte att det var smutsigt utan hur vi bemöttes. Inte fan går jag och klagar på obefintlig dammsugning i ett rum om jag själv smutsat ned det. Och hur skulle vi kunnat smutsa ned ett rum genom att lägga in våra ryggsäckar? Vi funderade ett tag på att lämna stället men beslöt oss för att stanna och se vad som hände. Det var ändå för sent att boka av och få några pengar tillbaka för natten och kommande natt. Vi gick en promenad och passade på att kolla två andra ställen. Ozi Inn var litet och må hända mysigt men inte ett dugg renare än YHA Northbridge. Vi gick vidare till Underground Backpackers och bad att få ta en titt. Här var det rent och snyggt. Alla rum hade AC, köket var stort och välutrustat, det fanns en hyfsat stor pool, bar och ett internetcafé. I alla rumspriser ingick frukost. Vi bokade inget men tog ett visitkort. Här träffade vi också Francis som vi dykt med i Exmouth. Han hade totalt bott mer än en månad på Underground Backpackers och var mycket nöjd. Hit flyttar vi om det blir mer strul. Uppdatering 2003-04-30: YHA Northbridge är inte med i YHA lägre. Kanske var vi inte de enda som var missnöjda?

Vi har köpt ett telefonkort på Global Gossip för 20 AUD. För den summan kunde man ringa över 5 timmar till Sverige. Vi passade på att ringa långa samtal till våra syskon. Jag pratade en lång stund med Anders, Miranda och Susanne. Det var riktigt kul för vi har bara hört av dem några få gånger under resan.

Promenaden hade lugnat ner oss lite när vi kom tillbaka till YHA. Bernhard låg och läste ”Riket vid vägens slut” av Jan Guillou som han äntligen kommit in i och jag satte samman panoramabilder. Efter en stund frågade jag honom något och konstaterade att han somnat. Det är en gåva att kunna somna när som helst... Utanför drog ett makalöst oväder igång. Det åskade och blixtrade och sedan satte ett skyfall utan dess like igång. Vi har varit med om häftiga regn i Thailand men detta var värre. Vattnet sprutade ur stuprännorna som om någon anslutit en brandslang till dem. Så höll det på mer eller mindre hela natten.

Ur Bernhards e-post:

På hemsidan finns även några panoraman som Hans har sysselsatt sig med under resan då han har varit vaken och inte fotograferat. Vi har tagit så fantastiskt många foton så jag vet inte om någon någonsin kommer orka titta på dem. Jag tror vi är upp i 2500 bilder med digitalkameran och 400 diabilder. Det blir många bilder med tanke på att Hans hinner ta 90 bilder under ett dyk på 55 minuter. Han ser dock inte så mycket som jag eftersom hans synfält ständigt är begränsat till kameralinsen. Man kan nog säga att jag har sett mer av Australien denna gången än vad han har gjort.

Nu har vi en vecka kvar och det är med blandade känslor vi åker hem. Det skall bli kul att komma hem igen och träffa alla igen. Samtidigt så kommer jag inse när jag vaknar hemma i min säng på tisdag morgon, "fasiken, jag har varit i Australien och nu är jag hemma igen - låt det vara en dröm". Tiden har gått oerhört fort och med tanke på att vi har gjort så många saker så kommer det ta tid att ta till sig allt. Nåväl, jag får väl resa genom bilderna när vi kommit hem. Då får jag se det Australien som Hans har sett under två månader. Det skall bli spännande...

30/3 Mera regn

Regnet fortsatte i lite lättare omfattning under morgonen så vi tog det lugnt. En trevlig kille kom och dammsög utan de sura kommentarer som vi förberett oss på. Bernhard läste och jag grejade med bilder. På eftermiddagen slutade det regna så vi gick ut på jakt efter någon billig restaurang. Han’s Café är visserligen billiga och bra men vi kände inte för asiatisk mat idag. Vi hittade många restauranger men prisnivån var väl hög. Det slutade med att vi delade på en pizza. Sedan gick vi förbi Woolworths och köpte mer frukostmat och lite fika.

Min arm har fortsatt att svullna och så jag får knyta och öppna handen regelbundet för att pumpa undan vätskan. På kvällen gick vi åter till internetcaféet och jag passade på att på www.fass.se kolla de mediciner jag fått och har med mig. Innan vi gick och la oss smorde jag in armen med avsvällande och smärtlindrande salva och fick hjälp av Bernhard att kompressionslinda armen. Med två extra kuddar lyckades jag fixa högläge. Ibland är det bra att vara sjuksköterska med erfarenhet av ortopedi.

31/3 Kings Park

Vädret såg lite lurigt ut när vi vaknade och det verkade för kallt för att åka till stranden för att bättra på färgen. Vi gick en sväng i centrala Perth och köpte några fler presenter. Sedan tog vi en av gratisbussarna till Kings Park som ligger väster om centrum. Parken började anläggas redan 1872 och är väldigt stor. Härifrån hade vi fin utsikt över Swan River och Perth. Parken är till stor del bush men här finns också stora krigsmonument och en botanisk trädgård. Vi fikade vid ingången till trädgården och gick sedan en långpromenad. Det var intressant och vackert. Vi satte oss att vila på en bänk vid en parkering. I en av bilarna var det uppenbart att föraren fick ett ”blåsjobb”. Vi gjorde oss förstås lite lustiga över det och jag böjde mig ned över Bernhard. Paret i bilen förstod att vi sett dem för de åkte därifrån med en tutning. Vi vinkade glatt till dem!

Promenad i Kings Park

Resten av dagen gjorde vi inget speciellt. Middag åt vi på Han’s Café. Idag blev det jätteräkor i citron, kokos och chilisås för mig. Bernhard valde wookade grönsaker och biff. Till maten drack vi det lokala ölet Swan Draught.

Vi är nog rätt mätta på intryck nu. Det känns som om vi redan har ”ena benet hemma”. Jag har fått mitt schema. Jag skall enbart jobba på en urologavdelning i vår istället för att hoppa runt. Det är en bra början för det är svårt att lära sig ett nytt område om man inte får kontinuitet. Därmed har jag börjat planera våren och funderar på saker jag behöver ordna innan jag börjar jobba.

På torsdag morgon går flyget till Singapore. Från Peter och Linda har vi hört att det är fullt pådrag i Singapore med anledning av SAL (den smittsamma lunginflammationen) och en influensa epidemi. Alla som har feber undersöks och det finns sjuksköterskor på flygplatserna. Peter hade ont i halsen och feber. Det blev ett väldigt pådrag och tog 4 timmar innan man konstaterade att det bara var en vanlig halsinfektion. Han blev nästan frisk under väntetiden. Vi kan inte göra så mycket åt vår resväg. Alternativet är att flyga via någon annan destination med Qantas men då hamnar vi i Peking istället. Frågan är om det är säkrare. Ett annat alternativ är via USA men då pratar vi om nya flygbiljetter och det har vi inte råd med. Och så ska det ju finnas platser också. Så det är bara att åka med på livets resa och göra det bästa man kan.

1/4 Ännu en molnig dag

Kära dagbok! När jag i morse drog ifrån gardinen för att kolla vädret började lille Bernhard att gråta. Det var molnigt! Nu kommer hans syster Ewa att vinna tävlingen om vem som är brunast.

I brist på badväder hade vi en lång sovmorgon och åt en sen frukost. Vi beslutade att istället ta en titt på det närliggande Perth Cultural Center. Det fanns flera museer och ett bibliotek. Vi valde Western Australian Museum där vi tittade på en utställning om Perths historia sedd både ur aboriginernas och ur de vita invandrarnas synvinkel. Man fick en bild av aboriginernas sociala vanor och förhållandet till naturen. Vi fick en mycket bra visning av utställningen. Det fanns också några dinosaurieskelett.

I en annan del av museet fanns en tillfällig utställning om homosexualitet och de homosexuellas situation i Western Australia i nutid och historiskt. Utställningen var välgjord och intressant. På en TV gick en naturfilm som visade att homosexuellt beteende fanns hos många olika djurarter. Ibland var det tydligt vilken fördel det gav för överlevnaden, ibland inte. En sorts apor i Afrika har sex så fort de blir irriterade eller arga på varandra. Tänk vad intressant det skulle bli om vi människor gjorde likadant. En del dåliga chefer eller sura kollegor skulle få knulla hur mycket som helst. I lokalen gick det omkring en vakt som gav intrycket att utställningen var oanständig och att vi nog borde gå. Han hade nog mått gott av att vara apa…

För omväxlings skull och för att spara lite pengar lagade vi mat själva på YHA. Det blev en god tortellini alla panna som vi avnjöt i trädgården på bakgården. Vid datorerna satt en kille och kollade Aftonbladet på nätet så vi utgick ifrån att han var svensk. Han hette Per, var från Örebro och hade nyss kommit till Australien.

I vanlig ordning så var det ett fasligt oväsen från gården halva natten.

2/4 Sista dagen i Perth

Idag var det strålande sol så vi gav oss av med pendeltåget till Cottesloe Beach (web cam) . Det blåste en svag vind men av och till växte enorma vågor upp nära stranden. När två stora vågor kom efter varandra och möttes de när den första var på väg ut igen kunde vågorna bli över två meter höga. Det hände inte så ofta så jag fick stå ganska länge med digitalkameran beredd för att kunna filma ett sådant tillfälle. Ibland var de badande helt oförberedda och blev fullständigt översköljda. Roligast var det när en tjock gubbe gick vid strandkanten och blev blöt. Vid ett tillfälle bildades en stor våg en bra bit ut vid en grupp barn på surfingbrädor. Livräddare var ute med dem och ingen kom till skada. Vi badade i bränningarna och stod på huvudet när det kom stora vågor. Det hade varit bra om vi hade tänkt på att ta med snorkel och cyklop. Folk badade för fullt trots att en simmare en tidig morgon för ett knappt år sedan blivit uppäten av en vithaj. Sådant avskräcker inte australiensare. Men så är det också vanligare att blixten dödar någon än att bli biten av en haj.

Lugnt vatten men ändå höga vågor vid Cottesloe Beach

I folkmassan tyckte sig Bernhard se Jenny från Kanada. Hon försvann dock snabbt så vi hann inte kolla om vi sett rätt. Per som vi träffat dagen innan var också här och gjorde oss sällskap. Jag köpte mig en dagstidning för att orientera mig om SARS och kriget i Irak. Solen brände verkligen idag så jag flyttade mig in i skuggan efter bara en timme. Solskyddet till trots var det lätt att bränna sig.

Sen eftermiddag åkte vi tillbaka in till Perth och gick ned till Swan River en stund. Vi kände att vi inte kunde lämna staden utan att ha sett floden. Nu var vi rätt trötta och hungriga så vi åkte tillbaka med gratisbussen City Cat. Middag åt vi tillsammans med Per på Han’s Café.

Bernhard började känna sig förkyld och jag var täppt i näsan efter de vilda lekarna i bränningarna på Cottesloe Beach. Vi hoppas slippa fastna i kontrollen vid inresan i Singapore. Vi vill inte tillbringa många timmar på något sjukhus. Vi gjorde också ett sista besök på internetcaféet The Virus Lounge. Prema hade skickat e-post och varnade oss från att komma till Singapore. Det var så dags dagen innan vi skulle åka. För den delen fanns det ändå inga realistiska alternativa vägar hem. Hur smart hade det till exempel varit att flyga via Hong Kong istället?

Vi tvättade en del och hade svårt hinna att få tvätten torr. När grejerna väl var torra packade vi och överraskades av vi faktiskt hade plats över i ryggsäckarna. Som vanligt när vi ska resa vidare så kom vi i säng först strax efter midnatt. Och givetvis brakade oväsendet igång på bakgården… Fan vad jag är trött på fulla engelsmän!

Till Singapore