The Bangkok Ripoff

Som de naiva och godtrogna svenskar vi är, gick vi givetvis på en rejäl blåsning. Efter en stunds lätt förvirrad promenad runt ett tempel träffade vi en kille som påstod sig jobba på Thai Airways. Han hjälpte oss att orientera oss och stoppade en tuktuk för att arrangera en rundtur till några tempel. Nu började "The Bangkok Ripoff". Det skulle bara kosta 10 bath men chauffören skulle få bensinkuponger om han efter rundturen fick köra oss till ett skrädderi och en juvelerare. Vi hade funderat på att få sytt upp var sin kostym, så varför inte? Templen var fina men lite nedgågna och dåligt underhållna. Det kanske inte är så konstigt med runt 400 tempel i Bangkok. Har man sett tre tempel har man sett alla. Det var i alla fall kul att åka tuktuk. Den trevlige chauffören hette Tim och var i trettioårsåldern. Han berättade att han studerade på universitetet och jobbade extra som tuktuk-förare. Så hamnade vi på ett stort och lyxigt skrädderi, Manhattan Export Ltd, drivet av kineser och indier. Vi såg en del snygga kläder som ett svenskt par hämtade och bestämde oss efter en stunds funderande för var sin sidenkostym med väst, extra byxor, tre sidenskjortor och två slipsar. Allt till ett rimligt pris. Så långt allt väl. Tim väntade på oss och föreslog att han skulle visa oss staden och lite traditionell thailändsk kultur. Vi frågade vad han ville ha i ersättning för det och fick till svar att det var upp till oss. Han ville främst få tillfälle att öva på sin engelska och nöjde sig med att vi bjöd honom på mat och dryck. Att många studenter vill öva sin engelska hade vi läst i en guidebok så det verkade rimligt. Vi beslutade att mötas vid hotellet senare på kvällen. 

Till hotellet kom Tim med en kompis som skulle köra. Vi åkte en lång stund och passerade bland annat kungapalatset. Vi stannade vid en enkel restaurang och satt vid ett bord på gatan. Det verkade mysigt, billigt och enkelt men helt ok för oss. Maten var kanske lite väl exotisk men det mesta gick ned med thailändsk whiskey med mycket isvatten. Det var mycket trevligt ända tills notan kom. De ville ha 2740 bath. Hans höll på att ramla av stolen av förvåning och mungiporna åkte ned. Vi hade blivit lurade! Chockade kom vi oss inte för att protestera och det kändes lite pinsamt då pengarna knappt räckte. För denna summa hade vi kunnat äta en brakmiddag för fyra personer på Patpong Seafood och dessutom kunnat supa oss knallfulla. Ledsna och förvånade över att ha blivit lurade åkte vi vidare för att se traditionell thailändsk dans. Tankarna hann dock klarna under resan och väl framme hade vi beslutat oss för att avbryta farsen. Vi försökte förklara att vi inte hade råd med ett dyrt ställe till och att pengarna var slut men nu förstod herrarna minsann inte engelska. Chocken började ersättas av ilska och Hans förklarade att vi inte var kompletta idioter. Bernhard hängde på sig kameraväskan och gjorde sig beredd att springa. Vi föreslog att de skulle köra oss tillbaka till hotellet men det begärde de 200 bath för! Hans kokade, sa att de lurat oss och att de kunde nöja sig med den feta provisionen de skulle få av restaurangen. Just då kom en taxi förbi som vi stoppade. Resan tillbaka till hotellet blev längre än vi trott, för vi var långt utanför de centrala delarna av staden. Vi fick plocka fram våra väl gömda reservdollar för att betala taxin. Tillbaka på hotellrummet var vi urförbannade. Inte för att ha blivit lurade på 450 kr utan för att vi kände oss förolämpade. Dagen därpå insåg vi att vi kanske kommit lindrigt undan. Vi kunde lika gärna ha blivit rånade på kamera, klockor och reservpengarna. Den middagen var läropengar. En fattig thailändare eller asiat som är trevlig eller hjälpsam har ofta en baktanke med det. Kostymerna blev i alla fall väldigt snygga och välsydda, men vi hade säkert kunnat få dem billigare hos någon annan skräddare.

Shopping

Thailand och Bangkok kan vara shopparnas paradis. Oavsett var vi valde att handla fanns det vackra saker och priserna var ofta låga. I varuhus, finare affärer, på restaurang och i Meter-Taxi prutade man inte. På alla andra ställen och dyra turistbutiker kunde man förhandla eller pruta. Klädseln är viktig för Thailändarna och man får oftast ett bättre pris om man är någorlunda välklädd så spar de slitna shortsen till stranden. Vi kollade grossist- och gatumarknaden Pratunam i närheten av Indra Regent Hotel och Bayoke Tower och gjorde några fynd. Utbudet var enormt men värmen begränsade krafterna. Bästa utbudet men också de högsta priserna fanns på kvällsmarknaden på Patpong. Här måste man pruta våldsamt om man verkligen vill ha en vara till ett bra pris. Försäljarna vet att man har pengar och det är svårt att bedömma hur mycket ett rimligt pris är. Utgångspriset är oftast fullständigt orimligt. Vi ville köpa en fin damklocka (Dior-kopia) för vilken försäljaren begärde 5500 bath (100 kr motsvarade ca 600 bath). Vi erbjöd 1200 bath och köpte slutligen för 1800 bath, vilket fortfarande var en mycket bra affär för säljaren. Dagen innan, på Pratunam, hade vi köpt 20 st sidenshorts för samma pris! Bästa sättet att få ned priset visade sig vara att komma en liten stund innan stängningsdags och att hota med att gå om man inte fick ned priset till rimlig nivå. Säljarna vill nämligen absolut inte förlora en kund.

Bangkoks äckeltopplista

• mosad råtta i rännstenen
• katt med ett bakben brutet och läkt baklänges
• gatans doftsensationer
• jättestora kackerlackor
• snacksen i Chinatown (stekta insekter och kackerlackor)
• tiggare utan varken hela armar eller ben
• torkade utspända hönor och bläckfiskar
• smutsiga och eländiga vilda katter och hundar
• äckliga matstånd på gatan
• svart jello gjord på "stinkfrukten" durian

Till del 3