Sol, bad och dykning i Railey

Efter fem dagar i Bangkok hade vi fått nog; staden sög musten ur oss. Nu ville vi till sol, bad och dykning i södra Thailand. På hotellet fanns det en liten resebyrå som ordnade med nattbuss ned till Krabi i södra delen av landet. Vi blev hämtade på hotellet med en minibuss och körda till busshållplatsen i närheten av Kao San Road. Där träffade vi Helen och Brian som var vana resenärer i Thailand. Vi fick tipset att åka till Railey Beach som låg mellan staden Krabi och fiske- och semesterbyn Au Nang. Allt skulle vara bra där och i Willmaguiden vi hade med oss fanns det också flera goda omdömmen om både boende och området i stort. Bussen tog runt 36 passagerare men det blev ändå lite trångt för Hans som är lång. Vid femtiden på eftermiddagen började äntligen färden från Bangkok. Trafikstockning, videofilm, hus och åter hus; staden verkade aldrig ta slut. Vi fick varsitt fikapaket med vattenflaska och bussen gjorde flera längre stopp under natten. Det var svårt att sova men någon slags vila blev det i alla fall. Runt klockan sex var vi framme i Surat Thani där vi åt frukost och bytte buss. Nu var det ljust igen och på vägen mot Krabi fick vi se det vackra landskapet. Nåja, runt staden Surat Thani var det inte så vackert. Överallt pågick något bygge. Thailand verkade trots den ekonomiska krisen vara på gång!

Det lilla vi såg av Krabi stad och hamn var vackert. Bussföretaget ordnade båttaxi med long-tail-boat ut till Railey Beach. Platsen är en halvö men det finns inga vägar dit. Solen reflekterades mot vattnet och Hans brände nästan omgående höger hand. Det gällde att hålla sig i skydd av taket på båten. Båtturen tog 45 minuter och nu var vi i paradiset!

Sand Sea Bungalows	Vår bungalow i Railey	Chicken Island

Vi gick runt till flera ställen innan vi hittade någonstans att bo. Självklart påstod alla att den bungalow vi tittade på var den sista de hade ledig. Vi blev lite oroliga därför att det kinesiska nyåret skulle firas om några dagar och vi hade hört att det kunde vara fullbokat. På Sand Sea Bungalows, som var positivt omnämnda i vår guidebok, hittade vi en bungalow för 600 bath per natt. Det fanns ett acceptabelt rent badrum, fina rottingmöbler, ett klädskåp, ingen luftkonditionering men en kraftig takfläkt, så vi slog till. Det fanns både lyxigare och enklare bungalows men denna passade både våra krav och kassan. För den som ville spendera stort fanns lyxresorten Dusit Rayavadee att tillgå med dygnspriser på mellan 8000 och 40000 bath! Här firade Eva Dahlgren och Efva Attling smekmånad och de har ju råd. Vi ekonomiresenärer kunde dock leva gott på 750 bath per dag och person. I Railey fanns många branta klippor och många resenärer kommer hit för att klättra. Om man inte ville klättra så fanns det kanoter att hyra att utforska öarna och den vackra kusten med. Och så fanns det förstås goda möjligheter fin sportdykning.

Baby Shark Divers höll till i en liten enkel bungalow på gångvägen mellan öst- och väststranden bara 50 meter från var bungalow. Firman drevs sedan tio år av Richard, en kul kille från Kanada. Divemasters var Craig från Toronto och Dominique från Montreal i Canada. De hade båda jobbat i en stunt- och vattenskidshow på en djur- och nöjespark i utkanten av Bangkok. När sedan den ekonomiska krisen kom och bathen rasade fick all personal i showen sparken. De var nämligen avlönade i dollar och även den rika ägaren av parken där de jobbade tvingades att spara. De åkte på semester till södra Thailand, dök med Baby Shark Divers och fastnade hos Richard.

Baby Shark Divers tog ut max fyra dykare åt gången och dök från tre stadigt inhyrda long-tail-båtar. Vi bokade in oss för två dyk följande dag vilket kostade 1500 bath (250 kr) per person. Richard kollade våra certifikat och loggböcker, vi provade utrustning och uppmanades att "go easy on the beer". Vi lånade fenor för snorkling. Bernhard fick två olika med kommentaren; "same-same, but different". Vi fick höra att den största hälsofaran inte var giftiga fiskar eller ormar utan nedfallande kokosnötter. Det räckte med att se de spräckta cementgångarna mellan husen för att förstå att det var sant.

Så var det äntligen dykdag. Vi steg upp klockan halv sju och fick skynda oss för att hinna med frukost. Divemaster denna dag var Dominique. Vår utrustning var redan i båten så vi behövde bara bära våra små ryggsäckar. Vi åkte rakt ut från kusten till Ko Ha, en liten klippö som stod upp 50 meter ur havet. Den visade sig vara lagom stor för att simma runt på 60 minuter. Med på utfärden var Lennart från Stockholm som hade tagit dykcert hos Baby Shark Divers året innan.

Soap i sin för dykning specialutrustade "Long Tail Boat"

Väl framme förtöjdes båten vid en boj och Dominique gick mycket noga igenom vad som gällde. Vi gick igenom handsignaler och fick lära oss att en knuten näve riktad mot något betydde fara/giftig/ej röra. Stående order var att inte röra vid någonting, vare sig flora eller fauna. Detta för att inte skada oss på giftiga djur och växter eller bryta av korall. Han berättade att det för vissa koraller kan ta 500 till 1000 år för att växa 10 cm. Vi dök med shortys, väst och 12 liters aluminiumflaskor med 3000 psi. Det fanns ingen reservstång på flaskorna utan 700 psi var gränsen för att börja gå upp. Det var väldigt bekvämt att slippa tjocka dräkter och tunga viktbälten. Vattnet var 25 grader i ytan och vi kom aldrig ned i ett kallare skikt. Dräkten gjorde ändå nytta för efter en timme i vattnet kände vi oss trots allt lite kalla. Vi dök alla fyra tillsammans med Bernhard och Hans och Dominique och Lennart i par. Sikten var tyvärr bara mellan 8 och 10 meter med lite grumsigt vatten. Korallerna och växtligheten var inte så färgglad som vi väntat oss men det var och andra sidan på riktigt och inga perfekta filmbilder vi upplevde. Vid en närmare titt kryllade det av liv och visst fanns färgen där. Vi såg massor av fisk, bland annat Parrotfish, Lionfish, Moorish Idol, Pufferfish och en blå liten fisk som man i brist på riktigt namn kallade Perfekt Blue. Jag flåsade på rätt bra i början av dyket så Dominique ändrade paren och gick upp med mig innan han fortsatte med de andra. Dykningen gick lugnt och kontrollerat och allt gick som det skulle.

Many-lined Sweetlip	Sea Anemon	Bi-color Clownfish

Vi flyttade båten några kilometer till Ko Yaje, en liknande men lite mindre klippö. Här var djurlivet ännu rikare. Vi såg många stora fiskstim, mer Parrotfish, ett stim Yellotail Baracuda och en Leopard Shark! Vi hade med oss vår nyinköpta allväderskamera. Dominique förklarade att den säkert skulle hålla tätt på betydligt större djup än de 5 meter som angavs i bruksanvisningen. Högre tryck skulle bara ge tätare packningar. Han hade ofta använt engångskameror på 20 meters djup. Det som satte gränsen var att mekanismen kanske inte skulle orka med. Vi provade att ta kort på 12 meters djup utan problem. Självklart begränsades möjligheterna av tillgängligt ljus och den inbyggda blixten. Vattnet var inte heller tillräckligt klart för att man skulle kunna ta annat än närbilder. Vi tog fyra rullar uv-bilder under dyk och snorkling de följande veckorna. Bara en fjärdedel av bilderna blev acceptabla och några få riktigt bra. Kul var det i alla fall. 

Varning för fallande kokosnötter	Railey West	Bernhard redo för dykning

Nästa dag försökte vi gå upp tidigt men lyckades inte riktigt. Det blev frukost klockan 9 på Sand Sea som vanligt. Som det brukar vara fick vi vid två tillfällen in mat som andra beställt. Hans frågade om de inte använde bordsnumren. Efter en liten stund kom servitören in med mat med vårt bordsnummer men åter igen fel. Nåja, frukost fick vi i alla fall. Sedan gick vi till södra stranden Tham Phra Nang där lyxhotellet Dusit Rayavadee låg. Lyxhotellet hade halvtama apor som plockade ned kokosnötterna för att undvika olyckor på hotellområdet. Vi provade att snorkla men det var bara en meters sikt så vi gav upp. Stranden var fin, nästan krabbfri och det fanns "Long Tail Boats" som fungerade som flytande kiosker. Stranden var brantare och därför ej så påverkad av ebb och flod. Här fanns också några lyxiga båtar som tillhörde hotellet. Vi försökte ligga i solen men tvingades kvickt söka skydd under ett träd där vi blev några timmar. Vi lyckades ändå bränna oss om axlarna och fick färg lite överallt. På vägen hem bokade vi in morgondagens dykning.

Flytande kiosk vid Tham Phra Nang	Railey West

Eftermiddagsfikat på Sand Sea blev en negativ överraskning; vi ignorerades totalt. Efter 20 minuter tröttnade vi och började vifta. Sedan gick allt i snigelfart och självklart kom fel mat till oss. Blev de förolämpade av min kommentar imorse? Den var ganska naturlig eftersom de ständigt blandade ihop gästerna. Kaffet kom aldrig så vi gick till kassörsluckan som egentligen var för personalen och betalade. Vill de inte ha våra pengar så ska vi inte hålla god min heller. Det fanns gott om andra ställen att äta på.

God service är inte självklart här. Det upplevde vi också när vi lämnade in tvätt. Kinesiskan som hade tvätteriet såg totalt ointresserad ut och betedde sig som om vi släpat in kattskit. Vad levde hon av? En och annan inföding hade dock humor. Vid eftermiddagens ebb satt några båttaxiförare i en strandad båt och vinkade till sig en kvinna. När hon kom fram ropade de "Krabi, Krabi", som de brukade göra för att locka till sig kunder, och gapskrattade.

Sen eftermiddag bytte vi om till kängor och klättrade upp i ett av bergen där det fanns fina utsiktsplatser. Det blev en brant klättring genom den täta växtligheten! Tyvärr gick det endast att komma halvvägs upp, men det blev fina bilder ändå. I solnedgången sköljde vi sedan av oss svetten i havet.

Railey East med Railey West i bakgrunden

På kvällen åt vi middag på Railey Beach Resort tillsammans med Andrej och Christian från Stockholm som vi pratat med tidigare. De hade rest många gånger och var mycket trevligt sällskap. De berättade att vi inte skulle vara ledsna för att vi fått en bungalow utan luftkonditionering. Asiatisk luftkontiditonering brukar oftast bara ha två lägen, av och på. Man vänjer sig aldrig vid värmen och får lätt luftvägsinfektioner. Vi fick också förklaringen till varför några av restaurangerna inte serverade alkoholhaltiga drycker; de drivs av muslimer. Man fick dock ta med sin egen dryck. Restaurangen vi åt på denna kväll drevs av kineser så det fanns alkoholhaltiga drycker och vi drack varsin stor Singha. Denna kväll firades det kinesiska nyåret och det var tjockt med folk på stranden. Vi lade oss i tid för att vara utvilade inför morgondagens dykning. Något fyrverkeri hörde vi inte men vaknade dock av att en kockosnöt med ett brak föll ned på taket på en bungalow bredvid vår.

Så var det dags för dyk med Baby Shark Divers igen. Dyken var ungefär som förra gången men denna gång hade vi Craig som divemaster. Vi tog en hel del kort, såg vattenorm, muräna och sköldpadda. På vägen tillbaka hade det blåst upp ordentligt och vågorna gick höga. Det skvätte in rejält så vi blev genomblöta. Det var som om någon stod med en spann och slängde vatten på oss. Vi frös faktiskt trots att det var nästan 40 grader varmt när vi kom iland! Efter dyket var vi jättetrötta. Vi åt chips, ananas, vattenmelon, drack massor med vatten och sov sedan resten av eftermiddagen. Middag åt vi på Railey Village och avslutade kvällen med att lägga oss i sanden och beskåda den fantastiska stjärnhimlen.

Typiskt för Railey svärmorstunga, yokapalmer, cocospalmer bouganvilja i olika färger geckoödlor som lät som fåglar få fel mat av vimsiga servitörer ihärdigt kundraggande båttaxiförare cementgångar spräckta av nedfallna kokosnötter en massa katter strandkrabbor nyrika ryssar klättrare

Till del 4