Med Nimrod III på Stora Barriärrevet

Under mars 1998 reste jag tillsammans med Bernhard Sahlgren med buss längs Australiens östkust från Sydney till Cairns (karta). På intressanta platser stannade vi till några dagar men i Cairns fanns det så mycket att uppleva och göra att vi blev kvar två veckor. En av anledningarna att stanna länge här var att hinna med att dyka och snorkla på Stora Barriärrevet. Läs om våra "öden och äventyr" i följande utdrag ur vår dagbok.

Vid fyratiden på eftermiddagen den 7/3 var vi äntligen framme i Cairns. En otrolig hetta slog emot oss när vi klev av bussen. Det var inte långt att gå till Bellview där vi bokat in oss men svettigt i värmen. Bellview låg på Esplanade, en gata utefter vattnet där de flesta restauranger och hostels låg. Vi fick som alltid ett väldigt vänligt bemötande och blev visade till vårt rum. Det var ett stort och fint rum för fyra personer med luftkonditionering och eget badrum. Tyvärr hade rummet en smutsig heltäckningsmatta men sådant får man vänja sig vid.

Det fanns gott om matställen och hostells på Esplanade

Efter en snabb dusch gick vi runt för att lära oss hitta på Bellview och passade på att tvätta all vår smutstvätt. Av Linda i receptionen fick vi tipset att gå på en föreläsning som kallades Reef Teach. Vi hann precis fram innan den skulle börja. Paddy Colwell, marinbiolog och sportdykare, informerade om revet, miljö, biologi och vad man ska tänka på som sportdykare. Han var helt otrolig och mycket skicklig i att hålla oss uppmärksamma de dryga två timmar föreläsningen tog. Till stil och utseende påminde han om John Cleese. Tillbaka på Bellview tog vi hand om tvätten och gick sedan ut och åt på matmarknaden strax intill.

Idag hade vi sovmorgon och det var väldigt skönt. På Esplanade låg hostelen tätt och det fanns många restauranger och caféer att välja mellan. Vi gick ut och hittade snabbt ett bra frukostställe. Efter frukost lämnade vi in lite film på framkallning och gick sedan tillbaka till Bellview för att planera våra dagar i Cairns. Receptionen fungerade också som resebyrå och turistinformation. De bokade mängder av utfärder och hade gott om informationsbroschyrer. Vi tittade på utbudet av utfärder på revet och insåg snabbt att det kunde löna sig att boka in sig på en båt där man bodde ombord några dagar. Detta dels för att hinna dyka mer och framför allt komma ifrån de vanligaste dykplatserna där ibland över 100 snorklare och dykare fanns samtidigt. Vi tittade närmare på Rum Runner, Taka Dive och bestämde oss slutligen för Nimrod 3. Vi bokade en resa med utfärd tisdag kväll och hemkomst lördag förmiddag. Turen skulle gå norrut utefter kanten på revet och vi skulle få flyga tillbaka till Cairns från Lizard Island. Egentligen skulle det kostat 800 AUD per person men på grund av lågsäsongen fick vi 300 AUD rabatt per person och dessutom en gratis övernattning på Bellview för att vi bokade genom dem.

Lyxhotel och kasino för den som hade mycket pengar

Följande morgon vaknade vi vid niotiden. Vi fick skynda oss lite för att hinna packa och checka ut i tid. Vi lämnade in ryggsäckarna i Bellviews bagagerum och gick för att fördriva dagen med att strosa runt i Cairns och göra ärenden. Vi gick först till dykfirman för att betala resan och sedan postkontoret men konstaterade besviket att vi ingen post fått. Vi tog ut lite pengar på banken och hittade ett bra internetställe att surfa från och skicka e-post.

Många hus i Cairns är byggda i gammal Queensland-stil

Sen eftermiddag hämtades vi vid Bellview med buss för transport till hamnen där Nimrod 3 väntade. Båten var en katamaran som ursprungligen varit ett forskningsfartyg. Den gjordes om till privatbåt av ägaren och såldes till dykfirman för ca 10 år sedan. Företaget ägdes av en affärsman i Sydney och ett äkta par och deras dotter skötte kontoret. Man konkurrerade främst med Mike Ball Dive Expeditions som hade en lite rymligare och lyxigare båt men också var rejält mycket dyrare. Man samarbetade med Taka 2 och båda bolagen brukade boka om till varandras båtar om man hade för lite passagerare eller om det är annat som gjorde att man inte kunde gå ut på revet. Det fanns en Nimrod 1 och 2 men de hade inget med företaget att göra.

Trots lågsäsong var resan fullbokad. Det visade sig bero på att Taka 2 hade maskinfel och bokat om sina passagerare till Nimrod 3. Med på resan var 18 dykare fördelade på Nobuyok, Michiko och Yuko från Japan, Katrin, Robin och Bärbel från Tyskland, Tim från Australien, Allan från Canada, Susan och John, James och Candy från USA, Carolina och Thomas från Sverige och Jill och Clement från Singapore. Besättning ombord på denna resa bestod av James (kapten), Jim (divemaster), Theresa (hostess), Dave (kock) och Bill (maskinist) samt Kotoe som var japansk dykinstruktör. Samtliga i besättningen dök. Jim hade varit divemaster i 7 år och kaptenen hade dykt i 30 år.

Till del 2