Hajar

Rosie satt en kväll med oss på akterdäcket och berättade sanna skräckhistorier om hajar. Det är betydligt fler som dödas av hajar än vad den officiella statistiken säger. I många fattiga länder registreras inte alla olyckor. För en tid sedan dödades två fiskare när de kastade ut nät i grunt vatten i närheten av Port Sudan. En tredje fiskare förlorade ett ben.

Man löper stor risk att bli angripen av Tjurhaj inne i hamnen i Port Sudan. Ibland försvinner barn som badar. Vid ett tillfälle tvingades Rosie arbeta 5 timmar under båten. Hon fick lura med sig en besättningsman för att få hjälp med att reparera båten.

Rosie har blivit attackerad av samma tre meter långa Oceanic whitetip shark vid tre tillfällen. Hon och en divemaster simmade ut från revet mot båten då den dök upp första gången. Rosie hade filmat och släpade på en stor videokamera. Dessutom hade de motström. Den andre dykaren sprang med fenorna på uppför lejdaren och Rosie kastade upp videokameran på båten. Då böjde sig hajen i en båge och for in i henne. Som tur var bet den inte. När hon kommit upp ur vattnet insåg hon att de hade 14 dykare kvar i vattnet. Hajen simmade fram och tillbaka i ytan. För att hålla den ifrån dykarna så körde båtföraren med en gummibåt mellan dykarna och hajen. De andra dykarna uppfattade inte alls hajen som hotfull. Varje gång Rosie gick i vattnet vid den platsen dök hajen upp och visade ett aggressivt beteende. Efter den tredje gången sade Rosie upp sig. Första gången Rosie stötte på hajen så hade en annan grupp just genomfört en hajmatning. Dessutom hade hon menstruation. Troligen kände hajen igen hennes lukt.

Grå revhaj, Spotted sweetlip och ... (titta noga)

Rosie Framton har anledning att inte tycka om hajmatning. Om det sker ofta så ändras hajarnas beteende och de yngre hajarna lär sig inte att jaga. Hajen är ett vilt djur till stor del styrt av instinkt varför hajmatning även medför en ganska stor risk för de som deltar. På senare tid har man provat en metod där man har några fiskbitar i en tät glasburk med vatten. Utsidan och händerna på den som fyllt burken diskas noga. På så sätt känner hajarna av doften av fisk först när burken öppnas i vattnet på dykplatsen. Det räcker med några få bitar fisk för att locka till sig dem.

Människor står inte på hajarnas meny. De äter döda och svaga djur. Om man ändå blir biten så upptäcker de att vi inte är goda. Tyvärr kan man ju ändå bli rejält skadad. De farliga hajarna är de som blir riktigt stora. Har de väl bitit så fortsätter de. De farliga typerna av haj är Vithaj, Tigerhaj, Tjurhaj, Blåhaj och Hammarhaj, ju större desto farligare. Även Oceanic whitetip kan vara farlig. Stora hajar är inte flockdjur och har revir. Hajar varnar nästan alltid och simmar då in i det de känner hotar dem utan att bita. Ibland anfaller stora hajar direkt från djupt vatten för att de misstar en människa för en säl, delfin eller stor fisk. När man fiskar får man ibland upp en halv fisk för att hajar har hunnit före.

Tillbaka till Sudan 2003