Connda Vennessa

Rosie köpte Connda Vennessa tillsammans med sin dåvarande pojkvän hösten 2000. När de gick isär försökte de sälja båten utan att lyckas och hon tvingades köpa ut honom. Connda Vennessa var i dåligt skick och hon totalrenoverade båten på egen hand i Grekland under 2001. Den 11:e september 2001 skulle hon börja resan från Grekland till Sudan. Hennes mamma ringde och berättade om vad som hänt i New York och bad henna stanna i Grekland. Händelsen försenade henne ett helt år. Där stod hon med nyrenoverad båt och stora kostnader utan att kunna sätta igång.

Båten är byggd på Irland för 28 år sedan. Skrovet och grundkonstruktionen är en fiskebåts för styrkan och sjövärdigheten. Virket togs från Sydafrika. Det har byggts ett antal liknande båtar på samma varv. Båten har aldrig använts som fiskebåt.

Connda Vennessa

Connda Vennessa har en avsaltningsanläggning. Vattnet man dricker ombord är alltså renat havsvatten och smakar faktiskt riktigt gott. Reningen sker genom omvänd osmos. Saltvattnet sätts under tryck varvid rent sötvatten vandrar över ett mycket fint filter.

Det har varit svårt att hitta en bra besättning. De flesta Sudaneser utför ett arbetsmoment på enklast och snabbast möjliga sätt även om det innebär att man måste göra om jobbet många gånger. Det egendomliga är att man slarvar trots att arbetet ombord är ett av de bästa man kan få och ganska välbetalt. Manuellt arbete i hamnen betalas med 1 US $ per dag. Besättningen har en månadslön på 300 till 350 US $ beroende på uppgifter. Det är dubbelt så mycket som på många av de andra båtarna som finns utanför Sudan. Gästerna brukar ge 30 till 50 US $ i dricks per gäst och vecka. Dricksen delas sedan mellan de tre besättningsmännen.

Vid ett tillfälle när Rosie var ifrån båten 14 dagar hyrde en besättningsman in en annan man för att göra hans arbete. Under en sexveckorsperiod bytte hon ut fem besättningsmän. En av dem fick sparken när Rosie upptäckte honom sittandes på bränsledunkar med en tänd cigarett i munnen.

Rosie hade från början en europeisk besättning men ingen av dem klarade i längden av att arbeta i värmen. Rosies syster arbetade som kock på båten i några månader men fick åka hem på grund av att hon fick malaria. Hon hade låtit bli att skydda sig när båten låg i Port Sudan. Rosie och Ali har klarat sig. Men så använder de alltid långärmade kläder och myggmedel när båten ligger i hamn under riskperioderna.

Abdulla, Motasim och Essam

Den nuvarande besättningen fungerar mycket bra. Motasim sköter gummibåten vid utfärder, Essam hjälper Rosie med maskinunderhåll och Abdulla lagar maten. Ali ansvarar för dykningen och löser av Rosie vid rodret. Man hjälps åt med de övriga uppgifter ombord.

Tidigare körde Rosie både båten, skötte dykningen och städade. När det var lite passagerare lagde hon dessutom maten. Sedan Ali och den nya besättningen finns ombord kan hon koncentrera sig på att köra och sköta båten och ibland att underhålla gästerna. Under vår resa blev det ingen mer underhållning än lite skottsk folkmusik. Men så var vi också bara intresserade av att dyka och fotografera och krävde varken handledning eller underhållning.

Byråkrati i Sudan vållar egentligen inga problem alls för Rosie men driftskostnader och tillstånd kan vara dyra. Hon har en representant vid namn Chico i Port Sudan som tar hand om alla formaliteter. Han möter gästerna vid flygplatsen och ordnar även transporten tillbaka. Reservdelar och annat som inte går att få tag på i Port Sudan importerar agenten från Jeddha i Saudi Arabien. Visserligen tar han 10% i avgift men det blir ändå billigare än att beställa från någon annanstans. Vi betalde Chico 200 US $ var för revskatt, busstransfer och andra utgifter han hade. Revskatten kostar 10 US $ i grundavgift och sedan 7 US $ per dag.

Tillbaka till Sudan 2003