Expedition Röda Havet 2001 - del 3

En ny dag grydde och några av oss var de första gästerna på plats vid frukostbuffén. Denna morgon hann vi med att prova på både omeletter, pannkakor, egyptiska kakor och färskost. Någon sovmorgon blev det inte på denna resa då bussen till Magawish gick vid åttatiden. På vägen fick vi se mer av Hurghada. Ursprungligen var detta ett par små fiskebyar som tack vare turismen utvecklats explosionsartat och nu bildade ett samhälle som sträckte sig över flera mil utefter kusten. Hurghada var fortfarande som en stor byggarbetsplats utan byggnadsarbetare. Vi såg massor av påbörjade byggen men endast ett där man faktiskt arbetade. Kanske tog pengarna slut, kanske befriar ett påbörjat bygge från fastighetsskatt... Landskapet var öken med en del låga berg och lite vass i diken och vattensamlingar. Övrig växtlighet var planterad och konstbevattnad.

Hurghada från havet (foto Hans Spicar)

Under natten hade det börjat blåsa ganska hårt och på morgonen undrade vi om det skulle vara möjligt att dyka. Vi tog för säkerhets skull sjösjuketabletter (Marziné). Vi kom trots blåsten ut till revet och gjorde vårt första dyk vid Norra Aburamada. Det var soligt och fortfarande mycket blåsigt. På grund av sjögången fick vi göra oss i ordning i lä för att sedan förflytta båten till dykplatsen där vi snabbt fick hoppa i vattnet i farten. Det var spännande men också ganska stressande vilket nästan förstörde dyket för Eva. Sikten var 15 meter och det fanns goda möjligheter att fotografera. Hans hade med sig två likadana Canon AS-1 för att kunna använda både diafilm och vanlig film. Tyvärr havererade den ena kameran redan under nedstigningen, kanske på grund av det snabba ihoppet med kamerorna i västfickorna. Kameran är egentligen avsedd för maximalt 5 meter men Hans hade använt en av dem i bortåt 50 dyk, ofta till mer än 20 meters djup. Självklart så var det den nyare kameran som gick sönder. För Joakim gick det bättre då han använde klubbens nyinköpta Sea & Sea som är en riktig undervattenskamera.

Brown Striped Butterflyfish vid Abu Ramada
North (foto Joakim Carlsson)

Peacock Grouper vid Abu Ramada
North (foto Joakim Carlsson)

Dykbåtarna såg mycket snabbare och modernare ut än de var. De flesta var handbyggda i trä men liknade stora moderna plastbåtar. Den enda båten som inte bara såg snabb ut var den båt som bevakade naturreservatet där vi dök några gånger.

Bernhard, Joakim och Cinna vid Gota Aburamada (foto Hans Spicar)

Dagens andra dyk gjordes vid Gota Aburamada som också kallades "Aquarium". Vi fick ett fantastiskt bra dyk med runt 15 meters sikt. Vattnet var lite strömt så det var tungsimmat före vändningen. Men i strömmen stod många fina fiskar. Både Lionfish och Surgeonfish i det närmaste poserade för fotografering.

Lionfish vid Gota Aburamada (foto Hans Spicar)

Kvällen ägnade vi åt ett nytt besök på Café Prince. Maten var lika god som kvällen innan. Stämningen bättrades på genom att hela Hurghada blev strömlöst en stund. Det blev tystare och de flesta restauranger tände extra lyktor och levande ljus.

Efter middagen gick vi för att titta på vad de hade att erbjuda i de alltid kvällsöppna butikerna. Det fanns mycket att välja på, främst konsthantverk, vattenpipor, sportkläder, handdukar, kryddor, smycken och parfym. Tyvärr var de flesta försäljare mycket påstridiga. Enda sättet att slippa bli indragen i en affär var att inte svara på deras frågor, inte möta blicken och bara surt gå förbi. Det kändes oartigt men utan att göra så hamnade man snabbt inne i en butik med en försäljare som försökte bli familjär. Prutning var svår att lyckas med. Egyptierna hade lärt sig att blekansikten har pengar de gärna vill bli av med. Vi beställde i alla fall specialdesignade T-shirts som minne från vår resa. Hans och Bernhard köpte handdukar till hela släkten.

Kryddor på marknaden (foto Eva Webb)

Det kunde vara extremt dyrt att köpa importerade varor. Det var inte lätt att tyda de arabiska prislapparna så det gällde att fråga om priset innan man köpte något. Bernhard erfor detta när han betalde motsvarande 140 kr för en flaska solskyddsmedel.

Det var förbjudet att ta in drycker på hotellet. Detta gällde även vatten. Vi fick lämna ifrån oss våra kassar med vattenflaskor i receptionen och ta ut dem när vi lämnade hotellet. Man var tydligen mycket angelägen att gästerna skulle använda den, utöver öl, alkoholfria minibaren. Efter någon dag började vi smuggla in vatten och starkare drycker hade vi ju redan med oss från flyget. Någon större alkoholkonsumtion blev det dock inte för vi hade i stort sett bara tid och ork för att dyka, äta och sova.

Till del 4

© 2001 Hans Spicar | www.resochdyk.nu | skicka e-post