Dykresa till Ålesund i Norge

Min korta men efterlängtade ledighet närmade sig äntligen. Efter en hel sommars slit utan semester var det dags för dykresa till Ålesund i Norge. Veckan innan avfärden till Norge uppstod problem med transporten; vi hade inte tillräckligt många bilar. Med dykutrustning skulle det vara lagom med tre personer i varje bil. Vi hade två och en halv bilar (min Fiat räknas som halv) tillgängliga för 11 personer. Vad göra? Att hyra bil visade sig vara alldeles för dyrt men Lars Erik ordnade bil billigt från sitt jobb så det löste sig. Dessutom fick Dennis för mycket att göra på jobbet och Kenneth nytt jobb. Elva små dykare skulle ut och dyka, två fick förhinder, så var de bara nio. Vi var sju dykare från Storspiggen; Johanna, Robert, Hans, Bernhard, Lars Erik, Carl Johan och Peter. Sedan tillkom Peters bror Michael som följde med för att fiska samt Love från DK Tumlaren i Uppsala som kom med tåget till Göteborg. Från Karlstad körde Åsa och Mårten (även de från DK Tumlaren) direkt till Ålesund.

Övre raden: Hans, Carl-Johan, Bernhard, Mårten, Peter, Robert Nedre raden: Lars-Erik, Åsa, Love, Johanna

Robert, Johanna och Love beslutade sig för att börja resan redan kl 01.00 på natten. Vi andra sansade oss något och träffades på klubben 05.00 lördagen den 9/8. Kvällen före gick åt till packning och förberedelser. Det var inte lätt att somna till fyrverkeriet som inledde Göteborgskalaset, men några timmars sömn blev det i alla fall.

Resvädret var det allra bästa; sval sommarmorgon utan regn. Upp till Oslo hade vi minimalt med trafik, sedan fylldes vägarna av morgonpigga norrmän på väg ut i naturen eller till sina hytter. Trafiken flöt dock bra och vägarna visade sig vara bättre än vi väntat oss. En tydlig skillnad var att tempot var betydligt lugnare än i Sverige. Kanske beroende på det stora antalet automatiska fartövervakningskameror som stod längs vägarna. Det varnades i god tid för kamerorna på stora skyltar, antagligen var endast ett fåtal i funktion. Både norrmän och vi svenskar var duktiga ögontjänare och saktade oftast ned. Vi log så mycket vi orkade, för vem vill se sur ut på vykort från norska vägverket. Polisen lyste med sin frånvaro. Mitt på fjället började vägen så försämras, asfalten var avhyvlad och vi befarade en plågsamt långsam resa. Så mitt på fjället, när man väntar sig att se renar, mötte vi en polis på motorcykel. Tur att vägen var för dålig för fortkörning.

Vy över fjorden utanför Ålesund

Landskapet i Norge var värt resan bara det. Gudbrandsdalen verkade aldrig ta slut och vyerna blev bara mer fantastiska. På vägen ned från fjället, mot havet, passerade vi den berömda Trollväggen. Ni vet, det där stället där en massa galningar kastar sig ut med fallskärm. Jag har hört att världens högsta vattenfall skall finnas i Brasilien. Det måste vara fel, för varenda fjällbrant hade något vattenfall. Här talar vi inte om några hundra meter utan i något fall närmare kilometern. Fjälltopparna var fortfarande snöklädda på sina ställen. När vi började komma ned mot kusten slog vädret slog om till regn. Regnvädret var lite oroväckande. Hade vi åkt från sommar och sol till en veckas regn?

Carl Johan, som åkte med Peter och Mikael, bjöd på en del underhållning i bilen. Halvvägs till Ålesund började han fundera på hur kilometerräknaren påverkades av hjulens storlek och kom fram till att vägen skulle bli mycket kortare om man satte på stora hjul på bilen. Allmänt garv! Efter Trollväggen körde vi igenom en enormt lång tunnel. Carl Johan mindes barndomens lekar i baksätet och försökte hålla andan. Han tvingades ge upp blå i ansiktet, tunneln var nämligen 6,5 kilometer lång!

Dykbåt i fjorden utanför dykcentret

Efter 90 mil och 12 timmars resa var vi så äntligen framme i Ålesund. Johanna som inte har körkort hade tillbringat större delen av resan sovandes i baksätet på Roberts bil. Nu var hon pigg och vi väckte gemensamt Robert som försökte sova. Så kan det gå om man envisas med att köra på natten. Åsa och Mårten hade åkt tidigt och kom fram redan fredag kväll. På grund av ett missförstånd med den närliggande campingen, fick de tillbringa den första natten i bilen. När vi andra kom fram var de redo att bjuda på middag. Odd, en av ägarna till dykcentret gick igenom våra dykdagböcker. Han har vistats mycket utomlands och snackade därför norska med inslag av amerikansk engelska. Love fick finna sig i att genast bli döpt till Love Machine av Odd, vilket han senare visade sig vara ett passande namn. Regnet upphörde och det blev en mycket fin och något trött kväll.

Aquarius Dykcenter låg direkt vid vattnet

Aquarius Dykcenter ligger strax utanför Ålesund, på lagom promenadavstånd till centrum. Det startades 1985 och drivs av Pelle och Odd. Man har planer på att utveckla verksamheten till ett vattensportcenter med stugor att hyra. Dykcentret är inrymt i en del av Ålesund Dykklubbs hus. Huset ligger i det närmaste på kajen och vi behövde aldrig bära våra grejer längre än ca 30 meter. I klubbhuset fanns kök, stor samlingssal för ca 60 personer, dam respektive herr omklädningsrum, dusch och bastu. Vi sov på madrasser på golvet uppe på övervåningen. Där fanns en tyvärr tom bardisk, en massa soffgrupper och en stor balkong mot fjorden.

Odd och Pelle	Peter, Lars-Erik och Mikael

Avståndet över fjorden var mycket svårbedömt och bergen bortom vattnet mycket höga. Dykcentret hade en ruggigt snabb aluminiumbåt, en Hårek med 150 hk motor, vilket gjorde att alla transportsträckor kändes korta.

Första dyket gjorde vi på MS Öygard på andra sidan fjorden. Fartyget var ett 30 meter långt passagerarfartyg byggt 1954 som sänktes för dykning av Sula Sportdykarklubb 1986. Dykförhållandena var verkligen en positiv överraskning. Vi gick ned efter en ankringsboj och redan vid drygt 10 meters djup såg vi fartyget tydligt. Det låg på 24 meters djup på snäckskalsbotten och det vimlade av fisk kring vraket. Vattnet var 18° varmt så ingen av oss som dök vått frös. Jag hade fått låna en uv-kamera av en god vän. Att hitta fina motiv att fotografera gav dykningen en ny dimension. Tyvärr slutade blixten att fungera och jag upptäckte att spärren för batterifacket var trasig. Därför följde kameran bara med på två dyk. Några få bra bilder blev det i alla fall. Som tex när Bernhard drog en Breiflabb (Marulk) i stjärten. Sekunden efter att jag tog bilden högg den efter honom!!

Robert	Love	Mårten

Andra dykdagen åkte vi till nordsidan av Ålesunds hamn för att dyka på på Konsul Carl Fisser, ett tyskt fraktfartyg som sänktes 1944 av engelsmännen. Fartyget vägde 6000 ton, var 122 meter lång och 12 meter brett. Vraket låg delvis djupare än 30 meter så vi fick nöja oss med den aktra delen. Även denna dag var förhållandena utmärkta; solen sken och det var nästan vindstilla. Odd letade sig fram till vraket med hjälp av ekolod. En mycket stark ytström gjorde att vi fick hålla oss i båten för att inte driva iväg innan vi gick ned efter ankringslinan. Sikten var 15 till 18 meter och vattnet runt 16° varmt!! Jag fick lära mig att vrak fungerar som konstgjorda rev. Även här var det mycket gott om fisk. Vi såg bland annat Marulk, Torsk, Sjurygg, Rödspätta och en hel del fisk jag inte kan namnet på. Detta var mitt hittills absolut bästa dyk!!

Senare samma dag gjorde vi ett dyk på en undervattensklippa. Även här var det gott om fisk men framför allt extremt mycket ormstjärnor. I Norge är det tillåtet att ljustra fisk så Robert och Lars Erik hade ljuster med sig och jag provade att kniva en rödspätta. Det ska erkännas att det var lite otäckt att ta livet av fisken men den smakade desto bättre när den kom ur stekpannan.

På kvällen gav sig Peter och Mikael ut på fjorden utanför centret för att fiska. På ganska kort tid fick de en mängd makrill, en del sej och torsk. Med torsken och sejen agnades en krabbur vilket dagen därpå resulterade i åtta stora krabbor.

Utsikt från dykcentret

Johanna hade delat in oss i matlag för att mathållningen skulle skötas rättvist. En hel del basvaror hade vi köpt hemma för att spara pengar. Det visade sig dock inte vara så stor prisskillnad som vi trott. Av någon underlig anledning hamnade jag i köket nästan varje dag. Kanske beroende på att jag faktiskt tycker om att laga mat. Att använda den något omoderna spisen var inte helt lätt. Fisksoppan förvandlade sig till en gryta med ytterst små fiskbitar. Nåja, den smakade OK i alla fall. En dag var hela matlaget ute och dök, varför jag assisterad av Bernhard och Carl Johan ställde mig och stekte gårdagkvällens fångst av makrill. Robert hade det inte lätt; han gillar inte fisk och tål inte vad som helst i matväg. Det blev till att hålla tillgodo med Kvicklunch ganska många gånger. Vi gjorde också några besök på Burger King inne i stan.

Tredje dykdagen var det dags att prova strömdyk Det duggregnade men klarnade upp framåt lunchtid och blev en varm och solig eftermiddag. Att följa med strömmen var lite speciellt och mycket bekvämt. Vi hamnade dock rejält fel några gånger och tvingades gå upp. När det gick som fortast var det bara att köra med armkrok och åka med. Mellanlina fick vi av säkerhetsskäl inte använda under detta dyk. Love, Robban och Mårten hittade under dyket en plånbok och plastkort utspridda. Lars Erik tyckte sig se en död dykare och Åsa en dödskalle. Detta sammantaget med den hittade plånboken gjorde att vi funderade på om ett mord skett i strömmen. Johanna hittade en tallrik med rörbyggande havsborstmaskar, kalkgångar och lite annat på som såg ut som matrester. Så hittade hon en flaska, lade en sjögurka på tallriken och började leta efter bestick. Hon provade också att lägga en rödspätta på den men den ville inte ligga kvar. Sedan spelade Johanna och Åsa volleyboll med en sjögurka, Johanna vann. Man kan hinna med mycket under ett dyk bara man vill!

Johanna och Bernhard	Hans är redo för dyk

På kajen utanför dykcentret fanns det en trappa ned i vattnet. Det var tydligen en populär badplats för varje kväll dök det upp norskor modell yngre. De badade i underkläderna vilka delvis blev genomskinliga. Mycket intressant att spana på från balkongen! Ena dagen låg det en svart BH kvar, andra dagen en vit; var det möjligen ett lockbete? Flickorna dök upp varje dag. Johanna konstaterade indignerat att så var det jämnt; ”det dyker alltid upp unga tjejer i närheten av dykare”. Dykgroupies var ett nytt fenomen för mig. Några av killarna hängde på balkongen och glodde på de unga damerna. Med lite påhejning och hjälp fick Carl Johan upp en av tjejerna på andra våningen. Efter en del prat tryckte hon sig tillgivet mot honom. Det blev en tur på stan med bil och en sväng till utsiktsplatsen ovanför staden. Dock kom han snart tillbaka ensam med kommentaren ”de blir bara kära och det är alldeles för långt till Ålesund”.

Carl-Johan charmade dykgroupie

Det var inte bara Carl Johan som charmade damer. Lars Erik, Peter och Mikael träffade några glada damer på krogen och fick en inbjudna till en grillfest. Killarna ratade dock de tillfälliga änkorna och backade ur. Istället för lättflörtade damer satsade Peter och Mikael att fiska igen. De åkte tidigt en morgon på fiskeutfärd och fångade åter igen mängder av fisk. Denna gång såldes den dock på torget av båtägaren. Endast några filéer stektes och hamnade på smörgås.

Under vår vecka i Ålesund provade vi också på att dyka i tareskog och på ytterligare ett stort vrak där det fanns stim med enorma torskar. Vi gjorde också flera fina och varierade dyk i fjorden utanför dykcentret. De mest ihärdiga dök även några nattdyk. Några dagar hade vi med oss Karin och Ralph från Tyskland. De visade sig var extremt sportiga. Med på resan fanns inte bara dykgrejer utan också utrustning för att klättra i berg och en kanot!

Kvällen före vår dykfria dag ägnade vi åt en gemensam kväll ute på stadens pubar. Det var ingen större fart på nattlivet denna kväll men vi hade mycket trevligt. En del av oss dök lite mindre men studerade Ålesunds nattliv desto mer. Den dykfria dagen ägnade vi åt att slöa och att se den vackra staden. Ålesunds centrala delar förstördes i en explosionsartad brand 1904. I vinterstormen spred sig branden snabbt och mer än 10000 människor blev hemlösa. I en stor hjälpaktion där bland annat Tyskland hjälpte till byggdes staden upp i dåtidens moderna stil, ”Jugend” eller ”Art Nouveau”. Stilen präglar fortfarande staden men det finns också en hel del betong som det brukar vara i kuststäder. Mitt i Ålesund finns en hög klippa med utsiktsplats och restaurang längst upp. Några av oss tog oss uppför den extremt branta trappans alla 418 trappsteg. Den är definitivt inget för folk med svindel!

Nätterna var oftast lugna undantaget en ”elefanthjord” som dundrade in några nätter. Peter och Mikael bjöd på en veritabel snarkkonsert; det lät som om de tävlade i att snarka värst. Jag är lättväckt och hade tack och lov tänkt på att ta med öronproppar.

En eftermiddag åkte vi vattenskidor. Eller rättare sagt, några av de andra åkte och jag försökte. Jag kom aldrig upp ur vattnet och var efter drygt tio startförsök helt slut i underarmarna. Odd blev tvungen att fälla ned fören på båten för att få upp mig ur vattnet. Dagarna efteråt klarade jag knappt av att bära min utrustning. Väl hemma i Göteborg fick jag så ont att jag fick ligga och strecha underarmarna mot sovrumsväggen och var tvungen att ta värktabletter för att kunna sova.

Som en del kanske märkt ogillar Johanna att bli fotograferad. Trots ihärdig fototerapi har inte inte spärrarna släppt men en del bra kort blev det ändå. Hennes fotofobi kommer sig av alla arrangerade familjefoton hon tvingats delta på. Stå bakom kameran har hon dock inget emot.

Hemresan startade nästan lika tidigt som ditresan, kl 06.00. Vi var mycket nöjda, efter mycket bra, bekväm dykning och en trevligt vecka. Till Ålesund åker vi gärna igen!

Texten ursprungligen publicerad i Spiggen Nytt nr 4/97.