Browning Wall och Campell River

Rullningen upphörde vid sextiden. Efter frukost berättade Mike att han spytt för första gången till sjöss. Det gungar mer på bryggan än nere i hytterna… Vi var nu på väg mot Browning Pass i norra delen av Vancouver Island. Det fanns en chans till bra dyk och jag kände mig bättre. Första dyket gjorde vi på eftermiddagen vid Dylan Rock. Jag dök tillsammans med John Hall för att prova hans digitala Olympus C40Z med undervattenshus. Vi såg många olika fiskarter och en hel del stora fiskar. Jag har dykt här tidigare och precis som då hittade vi Wolfeel. Vi fick närkontakt och kelade med en av dem flera gånger. Vid ett tillfälle slingrade sig en Wolfeel omkring mig vilket inte var helt behagligt! John fick en del riktigt fina bilder. Mina bilder blev dock mindre bra…

Ett urval nakensnäckor (foto John F Hall)

På kvällen gjorde vi ett skymningsdyk vid Browning Wall. Vi dök på ett ställe där man är skyddad från tidvattenströmmen. Det var otroligt vackert och som vanligt fullt av liv. Denna gång ställde jag digitalkameran i autoläge och tog bilder med mycket gott resultat. Efter dyket gick jag och John igenom bilderna på hans dator och jag tog tacksamt emot alla tips om kameror, uv-foto och litteratur. Kvällen avslutade vi svenskar med att två timmar i bubbelpoolen beskåda stjärnorna och dricka öl. Kan livet bli bättre?

Idag kände jag inte av förkylningen längre. Jag nös ibland men insåg att det nog berodde på allergi mot dammkvalster från kudden. Med rätt medicin gick det över.

Bullkelp fungerade som uppstigningslinor	Lingcod

Vårt första dyk idag gjordes vid Plummer Rock vid Stubbs Island. Vi dök vid en vägg i ett sund. Tyvärr var det mer ström än beräknat så vi for iväg med en väldig fart. Det gällde att hålla sig vid väggen för att undvika nedströmmar. Detta var verkligen inget dyk för nybörjare. Vi höll oss kvar i skyddade klippskrevor och for sedan iväg en bit till nästa klippskreva. Jag lyckades riva upp ett hål i en av mina handskar. Kent hade vidvinkel och sikten var bra. Det blev en hel del foton av mig. Den stora Hasselbladkameran var dock svår att hantera i strömmen. I en skreva hittade jag en Red Irish Lord som jag fick hyfsade foton av. Kent hade trots fem resor till Kanada inte lyckats få till ett riktigt bra kort på den fisken. Jag lyckades dock inte påkalla hans uppmärksamhet och han märkte inte vad jag höll på att fotografera. Kanske beroende på att Red Irish Lord är så väl kamouflerad.

Den "Red Irish Lord" som Kent missade

På eftermiddagen hade vi en sista ”naptime with Andy” och sedan höll Judith en frågetävling om oss, resan, naturen och dykningen. Efter tävlingen firade vi en av resenärernas födelsedag. Han fick en radiostyrd segelbåt som han testade samma kväll. Jag förstår fortfarande inte hur hans fru lyckades få den ombord utan att han märkte det.

Dagens andra dyk blev vid Coppercliffs vid Campell River. Namnet på platsen kommer av de gröna utfällning kopparmalm som finns på klipporna vid ytan. Tidvattenströmmen var 10 knop snabb men vi dök vid en skyddad del av klippan. Den här gången blev det ingen trängsel och här kryllade det av Copper Rockfish och vi hittade blåa sjöstjärnor. Jag tog en hel rulle bilder.

Blå sjöstjärna	Ormstjärna

Resans sista dyk gjorde vi vid åttatiden på morgonen vid Cape Breton. Vi dök på ett transportfartyg från 2:a världskriget som sänktes i september 2001 som ett dykmål och konstgjort rev. Sikten var 15 meter och fartyget fortfarande ganska rent. Vi simmade omkring och över vraket och man kunde kika in i lastrum och hytter. Vi dök en kort stund till 32 meter och jag avbröt efter 25 minuter på mellan 20 och 30 meters djup. Kent hade luft kvar och stannade tillsammans med John H. Jag började uppstigningen ensam och förväntade mig att få deras luftbubblor efter mig. Det visade sig dock att vi gick upp efter olika uppstigningslinor. På grund av dykets djup och längd gjorde jag ett 3 minuters stopp på 6 meter och 5 minuter på 3 meter. Dessa stopp må vara tråkiga men utan dem skulle ett sådant dyk troligen leda till dykarsjuka.

Efter dyket åt vi en riktigt delikat brunch. Judith scannade de bästa av Eriks och mina bilder och vi fick samtidigt en visning av bryggan. Båten har ett trådlöst nätverk på bryggdäck och salongdäck I de vanliga hytterna finns ethernetuttag. Man har förbindelse med nätet via GPRS. De sista timmarna ombord spolade vi av och torkade vår utrustning. Det kändes tråkigt att packa och lämna denna fantastiska båt, dess trevliga besättning och de andra dykarna. Nautilus Explorer la till, vi bytte e-postadresser och tog adjö av alla.

Vår taxi kom först och snart var vi tillbaka på Travelodge. En tupplur och sedan dusch och rena kläder var allt vi behövde. Det regnade hela dagen så man kan säga att det märktes att Vancouver är byggt i en subtropisk regnskog. På kvällen träffade vi Art Haseltine som Kent kände sedan en tidigare dykresa. Art är en pensionerad marinbiolog och ägnar sig åt något så udda som undervattensfotografering i svartvitt! Han bor i Kalifornien men var i Vancouver för att mönstra på Nautilus Explorer på resan efter oss. Vi avslutade kvällen med en delikat middag på ett Stekhouse.

Art och Kent på kajen på Granville Island

Den 29/5 var vår sista dag i Vancouver. Vi träffade Art igen som var vänlig och skjutsade runt oss i sin hyrbil. Det regnade nämligen fortfarande… Vi åkte till det gamla varvsområdet på Granville Island där det fanns fina affärer, bra fik och stora saluhallar. Här hittade Kent sjökort över Queen Charlotte Islands och jag videofilmer om Queen Charlotte Islands och Vancouver Island. Art körde oss tillbaka till Travelodge där vi tog farväl och beställde en taxi till flygplatsen. Så här i slutet av resan konstaterade vi att Vancouver är en vacker och spännande stad och egentligen värd ett längre besök.

Kents stora väska var för tung (38 kg) så vi fick packa om och lägga grejer i mina förhållandevis lätta väskor. Andra resenärer tittade på oss som om vi inte var riktigt kloka. Sedan lyckades Kent fastna i kontrollen med sin verktygsbox. Det var gott om vassa grejer i den så det var inte så konstigt. Vi kom iväg i alla fall och verktygen åkte med bland det andra incheckade bagaget. På planet visade han mig att de missat hans fickkniv!

På Heathrow handlade vi taxfree fast vi båda insåg att det hade varit smartare att göra det i Kanada eller på planet. Då hade det nämligen blivit riktig taxfree. Vi rundade av med gravad lax och ett glas vin. Nu bar det av till Köpenhamn och självklart så stod flygplanen så långt ifrån varandra man bara kan komma. Det hade varit snopet att missa planet den sista sträckan. Vi hann dock med och landade på utsatt tid på Landvetters flygplats. Vädret var fint och så var man hemma i verkligheten igen…

Vill du veta mer? Under rubriken länkar finns samtliga länkar från den här artikeln och lite till. På Nautilus Explorers hemsida finns massor av bilder och du kan även titta på fler bilder från vår resa i Captains log. John Gulliver har publicerat en reserapport på engelska.

Till startsidan