Gods Pocket

Sista morgonen ombord på Sea Venturer tog jag det lugnt och packade medan de andra dök. Det kluckade i vänster öra och kunde ändå vara dags för ett dykuppehåll. Vid elvatiden på förmiddagen anlände vi vid Gods Pocket Resort. Det första vi fick se var ett örnpar mitt under parning! Vi var bara 20 meter bort och jag fick några fina bilder. Vi hade haft det bra ombord men efter sex dagar var det skönt att få komma i land.

Gods Pocket Resort på Hurst Island

Det var rena lyxen att vistas här. Man behövde inte ens bädda sängen själv. Bill Weeks drev stället tillsammans med sin fru Annie. Jason var vår alltid trevlige och rolige divemaster. Han envisades med att använda alldeles för stora byxor och hade dem halvt nedhasade på ändan. Jag kunde inte låta bli att säga till honom att vi hade vadslagning om när hans byxor skulle trilla ned. Stort garv! Han hade hört kommentarerna förut men tyckte att tusentals lastbilschaufförer och rörmokare inte kunde ha fel. I gengäld så retade han mig för min orangefärgade dykardräkt. Susan lagade makalöst god mat och hennes man John gjorde allt möjligt. De bodde tillsammans med sin katt på en vacker trämotorbåt som låg vid bryggan. Undantaget den lilla skyddade viken där Gods Pocket ligger, var hela Hurst Island ett naturreservat. Här fanns markerade stigar för den som var sugen på äventyr i vildmarken.

Dykbåten på Gods Pocket

Båten man använde för dykningen från Gods Pocket var praktisk med gott om utrymme och en hytt som alla dykare fick plats att sitta i. Det fanns till och med en liten nödtoalett. Båten var helt i aluminium, stark men inte speciellt snabb på grund av att vattenjetaggregaten var små. Med på dykutfärderna fanns alltid en låda med kaffe, te och chokladmjölk och Susans goda kakor. Det fanns också en isolerad balja med varmt vatten att värma kalla händer i. På eftermiddagen gjorde vi ett dyk vid Browning Wall som är en dykplats man inte tröttnar på i första taget. Vädret var lysande även denna dag och maten Susan lagade var fantastisk! Vi avslutade kvällen med öl, salta kringlor och en videofilm i "klubbhuset".

Dagens första dyk blev vid Seven Tree Island. Jag såg två stycken Red Irish Lord och lyckades fotografera en av dem innan kamerabatteriet gav upp. Idag regnade det tyvärr och av och till kom det lite snö. På vägen tillbaka från dyket såg vi Whitesided Dolphins från båten, men sjögången var tyvärr så kraftig att jag inte lyckades ta något kort.

Bull Kelp	Johan glider förbi vid Alexander Wall	Kelp Geenling

Eftermiddagsdyket gjorde vi vid Snowball som troligen kallas så på grund av alla vita havsanemoner. Som vanligt var det otroligt mycket att se. Jag såg ett djur som jag trodde var en snäcka men snarare kan beskrivas som en tusenfoting med skal. På vägen tillbaka till Gods Pocket fick Jason syn på späckhuggare. De var en bit bort, men vi lyckades komma endast 20 meter ifrån dem trots den långsamma båten. Tyvärr var sjögången även denna gång för hög för fotografering. Det skvätte helt enkelt för mycket vatten.

Jag bodde granne med Dave, en amerikan från Portland i Oregon. Det var en trevlig och pratglad kille som var här ensam. Första dagen dök han med Jason men följande dagar dök Dave och jag oftast tillsammans. Idag dök vi vid Hussair Point East och Snowflake. Vid andra dyket hittade Dave en bläckfisk djupt inne i en håla. Vi hade hört av Bill att bläckfiskar avskyr sjöstjärnor och att man kunde jaga ut dem ur sina hålor genom att stoppa in en sjöstjärna. Vi såg bara några stora sugkoppar och var för fega för att försöka jaga ut den. Vem vill slåss med en stor bläckfisk? Dagen avslutades med en som vanligt otroligt god middag: inbakat kycklingbröst med färska örtkryddor.

Jason, Bill och John njuter av inbakat kycklingbröst

Nu var det sommartid även i Kanada. På sena förmiddagen åkte vi ut till vraket av Themus igen. Det var rejäl sjögång, ganska blåsigt och bara 8 till 10 meters sikt i vattnet. Dave och jag simmade lite vilse och insåg först efter halva dyket att vi kommit ned vid den aktre delen av vraket. Vi såg en stor Linn Cod men ville helst hitta en Wolf-Eel. När vi väl hittade en hade jag bara 50 bar luft kvar. Vi stannade en stund och steg sedan upp till 2 meter där vi låg och gjorde säkerhetsstopp. Medan vi väntade hörde vi plötsligt båten över oss. Det var endast en meter till kölen. Tur att den hade vattenjet och ingen propeller! "That was a close shave" sa Dave! Andra dyket blev vid Alexander Wall. Jag frös ganska mycket och beslöt därför att stå över det sista dyket för dagen. När de andra kommit tillbaka från dagens sista dyk fick vi en traditionell kanadensisk påskmiddag: ugnsstekt skinka, grovt mosad potatis och kålrot, senapsmajonnäs och gröna ärter!

Susan lagade fantasktiskt god mat!	Traditionell kanadensisk påskmiddag

Så var vi framme vid den sista dykdagen som blev varm och solig. Vi skulle dyka först klockan 12 men gav oss av redan klockan 10.30 för att försöka få se späckhuggare. Det blev inga späckhuggare men ett mycket bra dyk vid Browning Wall. Jan hade trampat snett och skadat ena knät under en promenad i skogen och Petra hade "kluck i örat", så båda stod över. Lena, Irene och jag dök ihop till 27 meter. Resten av dykarna dök djupt. De var nere på 50 meter bara några minuter för att se vad som fanns och ta några kort. Det var tydligen ganska mörkt på djupet och inget särskilt att se djupare än 35 meter.

Vårens första kolibri	Vithövdade örnar fanns det gott om

Under våren flyger stora mängder kolibrier upp från Mexico för att häcka i British Columbia. En timme av eftermiddagen ägnade några av oss åt att fotografera en av de få kolibrier som kommit tidigt. Sista dyket i Smaragdhavet gjorde jag och Dave vid Snowball. Sikten var nu hela 18 meter och det blev en fin avslutning på 11 dagars dykning.

Sista morgonen gick vi upp tidigt för båtresan in till Port Hardy där Al väntade på oss med bussen. Resan till Victoria kändes lång och seg och så snart vi kommit fram till hotellet smet jag iväg för att kolla min e-post. På kvällen åt vi på Hunters igen.

Nu hade vi en dag kvar i Victoria som vi bland annat ägnade åt att springa i dykbutiker och sportaffärer. De hade ett makalöst utbud av fritids- och sportprylar till ganska bra priser. Sen eftermiddag gick jag en egen sväng till några bokhandlare och gjorde några fynd. Om inte böcker varit så tunga skulle jag köpt med mig mycket mer. Tjejerna hade valt ut en Thailändsk restaurang för kvällens avskedsmiddag så dagen avslutades gott och ganska starkt.

Trots den fina och bekväma dykningen, underbar natur, god mat och fantastisk service längtade jag hem de sista dagarna. Jag hade helt enkelt blivit överfull av intryck. Min lilla undervattenskamera hade överexponerat de flesta av mina bilder. Av 10 filmer blev det bara 15 visningsbara bilder. Resultatet av all mat blev att jag gick upp 5 kg. Min stora dykardräkt hade blivit lite trång över höfterna! Dags för diet Jag fick en fantastisk resa, ny lust till dykningen, motivation till att göra färdigt trestjärnigt certifikat och anledning till att köpa en väldigt bra dykutrustning. Dykning i Svenska vatten känns tyvärr inte så intressant längre. Jag har blivit bortskämd.

Hans i nya torrdräkten

Till startsidan