Resedagbok Australien 2003

13/2 Cairns till Mission Beach

Idag åkte vi från Cairns med Oz Experience klockan åtta. Vi var lite sena och fick sitta längst bak i bussen. Chauffören som kallades för Puddles berättade att vi på vår väg ner till Mission Beach skulle åka via Kuranda, Millaa Millaa Falls och Paronella Park. Vi kunde, om vi ville, åka Sky Rail upp till Kuranda. Det hade vi redan gjort på vår förra resa så vi bestämde oss för att sitta kvar på bussen upp till Kuranda. Strax innan vi kom fram meddelade Puddles att Sky Rail var stängd för service, så alla fick åka buss upp.

Nu börjar äventyret i den gröna bussen

I Kuranda hade vi ett stopp på 45 minuter för att äta frukost och plocka upp fler resenärer. Hans och jag, som redan hade ätit frukost på YHA, gick runt och tittade på allt som fanns att köpa. Här var utbudet mycket bättre än nere i Cairns och dessutom billigare. Vi åkte vidare och stannade till i Artherton för att köpa lunchmat som vi skulle äta vid Millaa Millaa Falls. När vi kom fram och klev ut ur bussen möttes vi av ett nästan öronbedövande ljud från alla gräshoppor. Det var väldigt varmt och vi satt i gräset och åt vår medhavda lunch bestående av pastasallad, bröd och cajunskinka. Vi kunde bada om vi ville, men det kändes lite omständligt så Hans nöjde sig med att bada fötterna.

Milla Milla Falls

Efter en timma åkte vi vidare mot Paronella Park som är grundad av en spanjor som hette José Paronella. Han kom från en fattig familj i Spanien och utvandrade till Australien i början på 1900-talet. Han gjorde sig en förmögenhet genom att köpa och sälja sockerrörsplantager. Efter åtta år åkte han hem till Spanien igen för att han inte hade betalat skatt i Australien och för att gifta sig. Det visade sig att den utvalda redan var gift och hade barn så han fick gifta sig med hennes syster. De återvände sedan till Australien och under hans mammas efternamn. De letade efter en plats att bo på och hittade efter ett tag platsen där han uppförde Paronella Park. Det var en stor park med balsal och bio som allmänheten fick komma och besöka. När han var klar med parken och skulle börja njuta av vad han hade skapat så upptäcktes det att han hade cancer. Han gjorde en del underhåll i parken men han hade nästan ingen kraft kvar. När han dog efterlämnade han sig sin fru och två barn. Parken var i familjens ägo fram till början av 70-talet. Josés dotter är fortfarande i livet och bor i Brisbane.

Fontänen i Paronella Park

Parken drivs nu som ett minne över Josés dröm och är lite av ett spökslott. Vi möttes av den nuvarande ägaren och hans tre hundar. Hundarna följde oss på en guidad tur genom parken. Guiden var ganska kul och det fanns en hel del att se men det tilltalade knappast den yngre delen av resenärerna. Vi matade fiskar och ålar och fick se små fladdermöss sitta och sova i taket på en tunnel. I träden runt den gamla tennisplanen satt det mängder av flygande hundar vilka Hans försökte fotografera med hjälp av teleobjektiv.

Vi fortsatta ner till Mission Beach Resort där vi skulle stanna över natten. Vi bokade plats i sovsal. Efter att jag hade visat mitt brev från Oz Experience så fick jag bo gratis. Det kändes lite dumt att visa brevet eftersom receptionisten blev lite överraskad och sa att han inte visste att vi skulle komma. Det var plats för sex personer i rummet men vi delade bara med en kille från Israel. Han använde dock alla fyra sängar som var över, kläder i en säng, ryggsäck i en annan och lakan från en tredje.

Mission Beach Resort är en lite lyxig semesteranläggning där en del används för backpackers. Man bor i likadana hus som alla andra gäster men delar rum med andra backbackers. Från rummens uteplatser nådde man en pool som låg i en vacker trädgård. Ett av rummen var omgjort till kök och ett annat till tvättstuga.

Mission Beach Resort

På bussen träffade vi tre andra svenskar som skall åka samma sträcka som oss ner till Byron Bay. Det var Linda, Peter och Gabriel från Uppsala. Vi träffade dem igen när vi svalkade oss i poolen och pratade lite mer med dem. Efter bad och dusch gick vi och köpte öl och kollade vår e-post.

På Mission Beach Resort serverades en buffé bestående av 82 olika rätter. Vi gjorde vad vi kunde för att prova det mesta men efter fyra vändor fick vi båda matslag. Hans vågade knappt rapa på väg därifrån av rädsla att maten skulle komma i retur.

14/2 Mission Beach till Airlie Beach

Vi var fortfarande lite mätta när vi vaknade så det blev en lätt frukost. Dagens rutt var i stort sett en transportsträcka så jag satt med datorn och redigerade bilder och skrev dagbok tills bägge batterierna tog slut. I Townsville gjorde vi ett stopp för lunch. Vi köpte varsin macka på Subway och snubblade sedan på ett internetcafé där vi fick koppla upp oss. Vi hade ont om tid så vi fick nöja oss med att hämta hem e-posten.

Vi kom fram till Airlie Beach klockan 17.30 och behövde bara gå 100 meter uppför en backe för att komma till boendet vi bokat. Club 13 Begley Street hade fått goda vitsord av resenärer i Willmaguiden. Stället var nog egentligen byggt som andelslägenheter men konverterat till hostel/motel. Det bestod av ett antal sammanbyggda delar som klättrade uppför sluttningen. Det fanns en liten mycket vacker pool och många stora terrasser. Vi bodde i ett dubbelrum med delat badrum för 50 AUD. Stället var lyxigt byggt men inte speciellt väl underhållet. Det verkar lite märkligt att ha ett så fint ställe och sedan bara låta det förfalla.

ProSail kontor låg nästan bredvid Club 13. På väg ut för en promenad genom Airlie Beach passade vi på att gå förbi och bekräftade bokningen och fick detaljinformation. Det finns över 70 båtar som seglar med turister runt Whitsunday Island. Airlie Beach har egentligen ingen beach men väl en konstgjord strand som kostat 3 miljoner AUD att anlägga. Efter huvudgatan finns de flesta restaurangerna och hostels. Många av dem har inkastare och när vi passerade ett ställe fungerade inte mina öron riktigt.

Inkastare: Would you like to see the meny guys?
Jag: No, we have already booked everything!
Inkastare: What?
Jag: Dine another day! (senaste Bond-filmen heter Die another day)

Vi var rätt trötta så det fick bli en snabb middag på McDonalds. Tillbaka på Club 13 tvättade vi och packade ned de få sakerna vi behövde ta med på båten i våra små ryggsäckar.

Segling vid Whitsunday Island