Resedagbok Australien 2003

27/1 Äntligen börjar resan

Resfebern uteblev nästan helt denna gång. Kanske beror det på att Bernhard jobbar med att sälja liknande resor och att vi har haft gott om tid att förbereda oss. Jag var ledig 10 dagar innan avfärd och hann med nästan allt jag ville ha gjort innan avresa. Strax innan vi åkte till Landvetter kom jag på att vi glömt kopiera viktiga handlingar. Det blev lite stressigt men jag hann scanna in biljetter och pass och skicka filerna till min webbmail.

Till denna resa hade vi köpt bra ryggsäckar på Stadium. Packningen blev förhållandevis lätt trots att vi har med oss dator, ett stativ, två kameror och ett undervattenshus till digitalkameran. Man lär sig en del från tidigare resor. Det mesta går dessutom att köpa på plats. Egentligen behöver man bara pass, pengar, tandborste, handduk, badbyxor och några ombyten. Så lite hade vi dock inte med oss.

I vanlig ordning så ställde Yvonne upp med skjuts till flyget. Vi blev körda i hennes nyss köpta Saab 9-3. Den var i nästan nyskick trots att den var 7 år gammal. Att flyga iväg någonstans har nästan blivit rutin för oss båda. Men det var bara trevligt att äntligen vara på väg.

Flygningen till Köpenhamn tog bara 30 minuter. Nu hade vi nästan 4 timmars väntan tills planet till Singapore skulle starta. Det verkade till en början bli en lång väntan men så stötte vi på en gammal bekant till mig. Erik och Linda hade precis gift sig och var på väg till Thailand på bröllopsresa. De skulle flyga med samma plan som oss och gå av vid mellanlandningen i Bangkok. Vi satte oss vid en bar och umgicks över öl, vin och smörgås. Jag och Erik hade inte träffats på flera år så det fanns en del att komma ikapp. Erik var tidigare läkemedelskonsulent men jobbade sedan 5 år med försäljning på Cisco. Linda var föreståndare på ett kooperativt dagis. De hade ganska nyligen köpt ett gammalt hus i Ekebäck där Linda vuxit upp. Timmarna flög iväg för vi hade alla mycket att berätta. Vi fick skynda oss till planet. Denna bekantskap hoppas vi kunna återuppta när vi är tillbaka hemma igen.

Bernhard, Erik och Linda

Planet var en ganska ny och bekväm Airbus 340. Bernhard hade fixat så att vi satt vid en av nödutgångarna och vi fick därmed ett enormt benutrymme. Vid starten satt en av flygvärdinnorna mitt emot oss och vi hade en trevlig konversation. Varje säte hade en egen liten platt bildskärm där man kunde välja musik, olika filmer och se bilder från en kamera i planets front eller nedåt. Det var en lång flygning på drygt 10 timmar och 10000 km till Bangkok. Vi försökte sova men det var svårt att mer än ”nicka till”. För mig är de flesta stolar i turistklass obekväma så jag sov en stund liggandes på golvet med fötterna upp i stolen. I Bangkok gick vi av planet för en liten bensträckare. Vi tappade tyvärr bort Erik och Linda som skulle byta till ett inrikesflyg till en ö i södra Thailand.

28/1 Singapore

Strax efter klockan sju på kvällen kom vi fram till Singapore. Under vår resa i Malaysia 1998 hade vi träffat Anita och Prema som båda arbetade på en veterinärklinik i Singapore. Veckan innan vi åkte lyckades vi få kontakt med dem och vi hade en liten förhoppning om att de skulle komma och möta oss. Vi såg dock ingen av dem på flygplatsen. Vi fick snabbt ut vårt bagage och åkte taxi till Garden Hotel på Balmoral Road. På utsidan av hotellet hängde en stor banderoll med ett bibelord och i lobbyn fanns en kristen bokhandel. Så vi drog slutsatsen att hotellet ägdes av något kristet samfund. Rummet hade två stora sängar, luftkonditionering och en balkong. Det fanns en pool i bottenvåningen och en på taket på femte våningen. Hotellet var av mellanklass och egentligen för dyrt för vår budget. Men genom sitt jobb hade Bernhard fixat en rejäl rabatt. Bernhard ringde hem till sin pappa. 22 timmars resa sätter sina spår och efter en dusch somnade vi gott.

29/1 Fönstershopping och ett roligt återseende

Efter frukost fick vi telefonkontakt med Anita på hennes jobb. Vi beslöt att höra av oss till kvällen för att bestämma var vi skulle träffas. Vad gör man i Singapore? Chinese Garden och Singapore Zoo hade vi besökt förra gången vi var här. Sentosa Island kan beskrivas som en kombination av en söderhavsö, Disneyland, Universeum och Liseberg. Det lockade men vi var för trötta för att orka med en hel dag av äventyr. På vägen tillbaka ska vi stanna i tre dagar och hoppas hinna med Sentosa Island då istället. Singapore är fullt av möjligheter till shopping så vi gick till den närliggande Orchard Road. Här kan man köpa i stort sett vad som helst, både billiga grejer och svindyra märkesvaror. Till min stora förvåning så tröttnade Bernhard efter två timmar på att gå i affärer! Hade hans shoppingkomplex gått över? Hjälper nikotinplåster mot fönstershopping? Jag köpte i alla fall en snygg kortärmad skjorta i siden i blått och sandfärgat mönster.

Singapore ligger nära ekvatorn och här är det alltid varmt och ganska fuktigt. Denna dag var inget undantag och emellanåt svalkades vi av kortvariga regn. Det var riktigt skönt att promenera trots regnet. Klimatet gör också att ön är mycket grön. Man är noga med stadsplaneringen och trots att det bor 4 miljoner människor på en ganska liten yta så finns det gott om plats. Det finns många parker och alla vägar kantas av träd och grönområdet. I början av Orchard Road växer stora träd som nästan bildar ett tak över gatan.

När vi tröttnat på att gå i affärer så beslöt vi oss för att gå till Singapore History Museum för att lära oss lite mer. På något konstigt sätt lyckades vi vända på väderstrecken och gick vilse. Museet var intressant men vi orkade bara en timme. Vi åkte tillbaka till hotellet med MRT (mass rapid transport) som är Singapores tunnelbana. Stationerna och tågen är mycket rena och härligt kylda av luftkonditionering.

I Singapore får det inte säljas tuggummi och den som ändå spottar ut tuggummi på gatan får böta. Rökning är endast tillåten på bestämda platser där askfat finns. Och så får man inte kissa i hissar. Om någon ändå gör det så stannar hissen tills polisen kommer. Det kanske vore ett bra sätt att få folk att sluta kissa i hissarna upp från Masthuggsterassen? Landet har utvecklats från i stort sett ingenting i slutet av andra världskriget till ett modernt land med mycket hög standard. Medelinkomsten ligger på svensk nivå. Skatterna är lägre men sjukvård dyrt. Man har ett system för pension och sjukförsäkring där varje medborgare tydligt kan se hur mycket de jobbat ihop. Arbetslöshet existerar i stort sett inte. Många oattraktiva jobb sköts av Malaysiska och Indonesiska gästarbetare. Runt en fjärdedel av befolkningen bor tillfälligt i Singapore för att arbeta. Demokratin är det nog lite si och så med.

På vägen tillbaka passade vi på att äta en sen lunch på en liten restaurang i Balmoral Plaza. I en liten välsorterad butik vi köpte vatten. Här fanns till och med svenska chips! Efter maten fick vi ett akut behov av att sova middag.

En öl	före maten

Vi halvåttatiden fick vi ett meddelande från Anita att hon och hennes man skulle komma till hotellet runt klockan åtta. Vi satte oss på en av bänkarna utanför och inväntade dem men istället dök Prema upp. Anita var försenad och via mobiltelefon blev vi istället inbjudna hem till henne. Det var tyvärr svårt att få tag på taxi på grund av det stundande kinesiska nyåret. Affärerna hade öppet sent för att folk skulle kunna handla presenter och många åkte taxi hem.

Det tog oss en timme att tas oss hem till Anita och hennes indiskfödde man. Han körde ut djurfoder och de hade träffats när han levererat till veterinärkliniken där Anita arbetade. Han var mycket trevlig och intressant att prata med. Anita hade nyligen köpt en gård i närheten av sin hemstad Perth i Australien. Gården var utarrenderad men hon och hennes man planerade att i framtiden bosätta sig där och driva ekologiskt jordbruk. De var trötta på stressen i Singapore. Prema hade haft ryggproblem och tvingats söka hjälp hemma i Indien. Ryggen var bra nu men på grund av lågkonjunkturen var det svårt att hitta jobb. Tidigare hade hon jobbat med ekonomi på veterinärkliniken. Hon läste nu en snabbkurs till undersköterska som staten betalade. När vi kommer tillbaka i april så har hon precis gjort sin examen så vi kommer att kunna fira tillsammans med henne. Vi fick se en del bilder från Perhentian Islands där vi träffats. Vi visade en massa bilder på vår dator men glömde tyvärr att fotografera våra vänner! Vi får en ny chans genom att Anita kommer till Perth i början av april bara några dagar innan vi flyger hem igen.

Vi blev bjudna på pizza och juice. De hade inte hunnit få alla möbler på plats ännu så vi satt på kuddar på golvet. Det blev en sen men mycket rolig kväll. Det kändes verkligen inte att det var fem år sedan vi träffades senast.

30/1 Sista dagen i Singapore

Idag sov vi så länge vi kunde. Efter frukost packade vi och lämnade rummet strax före klockan tolv. Det hade regnat hela förmiddagen och regnade fortfarande så vi gick till ett internetcafe i Balmoral Plaza. Stället var nästan tomt undantaget ägarens fru som satt och spelade vid en av datorerna. Det såg lite ovant och kul ut med en muslimsk kvinna i dok sittande vid ett actionspel. Killen som hade internetcafet hade aldrig kopplat upp en Mac förut. Det räckte förstås med att sätta i ethernetkontakten och så var vi på nätet. Hans kunde inte låta bli att påtala den stora fördelen med att ha en dator som var immun mot virus. Vi kunde ladda ned vår e-post men det visade sig att några inställningar fattades för att ladda upp e-post via Thalamus server (vår internetleverantör hemma). Det gick dock att skicka e-post via vårt konto hos Apple. Hans skickade ett meddelande till sin bror Michael och bad honom skicka koderna som saknades. Det tog en stund att uppdatera hemsidan och skicka post. Vid tvåtiden fylldes den tidigare tomma lokalen av vilt dataspelande pojkar i skoluniform. De flesta datorer hade högtalare så det blev ett väldigt oväsen när de sköt för glatta livet.

Efter skolan går grabbarna direkt till spelhålan.

Vädret hade blivit torrare och solen syntes. Med MRT tog vi oss till de äldsta delarna av det gamla Singapore. Vid hamnen tog vi kort på varandra och Singapores nationalsymbol, Merlion. Singapore heter Singapura på Malaysiska vilket betyder lejonets stad. Merlion är en kombination av lejon och fisk. Middag åt vi på en uteservering vid den gamla kajen. På kajen står alla gamla hus i kinesisk stil kvar. Det är barer och diskotek överallt och lär vara ett väldigt hållingång på kvällarna.

Merlion vid Clifford Pier

Tiden går fort när man har roligt. Det var dags att åka tillbaka till hotellet för att hämta packningen. Vi satt en stund i foajén för att svalka oss och Hans talade en stund med en annan hotellgäst om Sverige och Singapore. Han var förvånad över att Hans var sjuksköterska och trodde först att det handlade om idiellt arbete. Förklaringen att Hans i grunden har en militär sjukvårdutbildning verkar fungera bra för att få asiater att tänja på sina fördomar.

I Singapore ger man normalt inte dricks på restauranger och i taxi. Chauffören som körde oss till flygplatsen hade nog träffat för många utlänningar för han gav ingen växel tillbaka utan tog en dricks på 20 % för given. Nåja, vad gör det när en taxiresa på 40 minuter bara kostar 100 kr. Det finns gott om taxibilar och de flesta är extremt rena. Anledningen är att chaufförerna kan få böter om bilarna är smutsiga...

Vi har just nu ätit middag ombord på flyget till Cairns. Vi flyger med Australian Airlines som är ett dotterbolag till Qantas. Man utgår från Cairns och har direktlinjer till Japan, Taiwan, Hongkong och Singapore. Flygplanen är målade med en dämpad orange färg på ovansidan och vitt på vingarna och undersidan. Personalens skjortor är i samma orange färg och byxorna svarta. Flygbolagets symbol är en känguru målad i vitt på aboriginernas vis. Det är roligt att se att fyra av kabinpersonalen är killar varav en aborigin. Ner med könsroller och rasfördomar!

Till Cairns