Cod Hole

Nu var vi vid Cod Hole som förväntades vara resans höjdpunkt. Cod Hole och Pixie Pinacle rankas bland världens 10 bästa dykplatser enligt boken The Best Divesites Of the World av Neville Coleman. Vid Cod Hole dyker runt 800 dykare per vecka! Här fanns en grupp Giant Potato Cod som Jim skulle mata vid nästa dyk. För att fiskarna inte skulle skadas av matningen hade endast ett mindre antal dykare utbildning och tillstånd att mata dem. Det var nära att vi fått byta dykplats därför att en dykinstruktör försvunnit några dagar innan vid Cod Hole. Han hittades dock död dagen innan vi anlände.

Potato Cod	Närkontakt vid matningen

Direkt när vi kom i vattnet såg vi två stora Potato Cods. Sikten var mellan 20 och 25 meter och vi hade ingen ström! Nedanför oss bredde ett vackert undervattenslandskap ut sig med formationer av korall stående på stråk av sand. Den goda sikten gjorde att vi för första gången fick känslan av att flyga. Vi kom nära inpå ett antal hajar som låg och vilade på botten. Några av dem kom vi riktigt nära men de flyttade på sig när det var några meter mellan oss och dem. Vi träffade även på Mick, en Maori Wrasse, som fått sitt namn efter de stora läpparna som får honom att påminna om Mick Jagger.

Maten ombord var makalöst god och den blev inte sämre av att vi serverades av den alltid glada och pigga Theresa. Allting var välorganiserat och det var roligt att lära känna de andra resenärerna. James och Candy från USA var lite småjobbiga. De envisades med att dyka med en mängd smycken på sig. Candy var inte sen med att få fram att de hade en del pengar, "I love my Saab" utbrast hon när hon berättade om sin cabriolet. Det andra amerikanska paret, Susan och John, var mer avspända och mycket trevliga. 

Clownfish	Jättemussla
Lionfish	Manylined Sweetlip

Efter lunch gjorde vi ett andra dyk vid Cod Hole och denna gång för att vara med när Jim matade Potato Cod. Vi fick sätta oss i en vid halvcirkel på en stor öppen yta med sandbotten. Jim gick runt framför oss och matade ledarhonan med fisk. Vi kom riktigt nära den ca 180 cm långa och 100 kg tunga fisken! Totalt var det sex stycken Potato Cods i gruppen och runt ikring oss kryllad det av andra fiskar som ville sno åt sig av maten. Självklart så kunde den japanske dykaren inte låta bli att röra vid en Potato Cod trots att vi blivit tillsagda. När jag sett honom göra det några gånger ilsknade jag till och tillrättavisade honom. Anledningen till att man inte ska ta i dem är att slemmet som skyddar deras skinn gnids bort och de drabbas av svampinfektioner som kan vara dödliga. Jag tog många kort och några visade sig bli fantastiskt bra.

Divemastern Jim strax innan matningen	Nyfiken Potato Cod

Sen eftermiddag var det dags för dyk vid Dynamite Pass och vårt sista dyk på Stora Barriärrevet. Även detta dyk var mycket lyckat. Vi simmade igenom en del mycket vackra formationer. Jag tog en hel del kort mellan ytan och 5 meters djup där det var bäst ljus. Nimrod 3 gick nu till Lizard Island för att ankra i lä över natten. På akterdäckets övre plan stod kocken och förberedde kvällens barbercue. Ljuset från båten lockade till sig haj och kocken slängde i en del kött som hajarna slogs om. Det var inte läge att bada!.

Korallformation

Efter frukost blev det transport med gummibåten in till stranden. Vi fick vänta en stund på de tre plan som flög in nya passagerare och som på låg höjd skulle flyga oss tillbaka till Cairns. Katrin hade fått ihop det med maskinisten under kvällen och hade skavsår på knäna efter ett besök på stranden under natten. Det såg ganska komiskt ut. Flygningen över revet gav en mycket vacker utsikt och en fantastisk avslutning på dykningen vid Stora Barriärrevet.

Flyg tillbaka till Cairns från Lizard Island	Barriärrevet från 300 meters höjd

Vid 12-tiden var vi framme vid Bellview. Vi hade sjöben och vinglade omkring hela dagen. Trötta var vi också. Våra pappersbilder hämtade vi vid 17-tiden. Många bilder var misslyckade men det fanns också en del väldigt lyckade.

Till startsidan