Storviksastroblemet –
En märklig geologisk företeelse

Version 1.0

Ladda ned artikel i pdf-format för utskrift (81 MB)

Abstract

Utefter vägen mellan Storvik och Hammarby i Gästrikland finns en stor bergtäckt; koordinaterna till dess infart är (i RT 90-systemet) X = 671545N och Y = 154068E. I centrum av brottet fanns en pelare (den är nu bortbruten) av mellan 30 till 50 m diameter, bestående av ett mycket poröst material: Röda isolerade mikroklinkristaller, hopkittade genom en pasta, vilken uppenbarligen har kommit underifrån, bestående av hematit och hydromuskovit (illit). Samma massa finns inom Siljansastroblemet vid Trollberget X = 674820N och Y = 141875E. I avrymningen fanns stuffer som tydde på stor mekanisk åverkan: Blandning av olika bergarter, spruckna smältor med stora mängder bergbeckt. Detta kommer förmodligen av Siluriska skiffrar som en gång har täckt området. I periferin av brottet hittades bland sprängstenen som blev över antydan till förkislade crinoider. De bästa proven på detta har tyvärr försvunnit under ett internt vägbygge. Mycket tyder på att stället är ett gammalt astroblem som tyvärr har skadats eller förstörts helt genom bergsprängningen.

Inledning

Mina studier av området söder om Storvik Gästrikeland hade från börja ingenting med astroblem att göra utan med den lokala berggrunden, med den där förekommande jotniska sandstenen. Denne är samtida med den jotniska sandstenen i Västerdalarna, vilken är lättåtkomlig i de enorma kvartära lämningarna i Vanåns dalgång. Där har jag stött på tumstora hål, utfylla med koncentriska ringar av kalcit och på grävspår av någon organism som har anlagt ett system av med varandra förbundna bohål. Grävnigen skedde huvudsakligen utefter de horisontella sedimentations-ytorna, så länge sanden har varit fuktig. Bohålen som hör ihop bildar en koloni, har en given storlek; men olika storlekar (= olika kolonier) förekommer. Flera system av olika stora bohål kan förekomma i samma stenblock; de interfererar inte med varandra. Även andra ”fossil” finns i dessa block, som t.ex. kulor av sand och kalcit, vilka vittrar bort och lämnar tydliga håligheter i den nuvarande sandstenen.
Jag har rapporterat om detta i Geologisk Forum /1/, men inte fått någon respons på detta. Med tanken på formationens ålder borde denna bildning, dessa fossil, vara högintressanta.
I trakten av Storvik har jag ej hittat något liknade. Detta kan bero på att sandstenen där börjar ta slut (den är längre österut). Däremot kom jag in i ett aktivt stenbrott tillhörande NCC, hoppades att i de vertikala väggarna se något av sandstenen. Stenbrottet ligger utefter vägen mellan Storvik och Hammarby, syns inte från vägen. Dess infart har koordinaterna (i RT 90 systemet) X = 6715454N, Y = 1540685E. Stenbrottet är fortfarande i drift, har formen av en oval med längdaxeln ca 500 m och tväraxeln ca 300 m. Längdaxeln har riktningen nordöst-öst och brottets djup är 15 till 20 m.

Fynden

Stenbrott anläggs så att den ytan, vilken senare skall bli brottet, avrymmas medelst schaktmaskiner från all vegetation, alla lösa stenbock och all morän. Detta material körs till kanten av det senare brottet, skiktas där upp till en vall. Dels har man blivit av med allt löst material som kan flyga iväg vid sprängning, dels har man fått en skyddsval så att fordon inte kan störta in i det stora hålet. På utsidan av vallen går en väg runt hela brottet. På denna väg gick jag någon gång efter år 2000 på spaning efter jotniska sandstenar, hittade knappast några. I gengäld hitta jag något som hade kunnat komma från ett meteoritnedslag, se Bild 1. och 2. Blocket innehöll alla möjliga bergarter i helt statistisk blandning. Även kalcit förekommer. Flera andra block som var på samma ställe var en oregelbunden blandning av andra bergarter, innehöll dock sprickor, fyllda av stora mängder bergbeck. Bergbecket förekommer inte på något ställe i brottet. Bergbecket var för tillfället till synes stelt, flöt dock över tiden och fördärvade underlaget. Utan att riktig förstå blockens betydelse blev två block slängda. I dag vet jag bättre: Bergbecket kom från överliggande Siluriska svartskiffrar! Se Bild 3. Eftersom i Bild 1. även kalcit syns, kan bildningen av sedimenten i stuffen ha ägt rum någon gång under Ordovicium. Senare fynd av fossilrester från denna tid antyder att nedslaget måste ha varit senare, kanske från samma tid som Siljans-astroblemet.

Jag har besökt brottet ungefär vart annat år, kunde så följa dess utveckling över tiden. Genom den pågående utvidgning av brottet i sidled stötte man för ca tio år på en mycket skör bergart, som skiljde sig från allt man har sett tidigare. Den bildade en propp på ca 30 till 50 m diameter, som gick rakt ner. Bergarten består av mörkröda mikroklinkorn på några millimetrars avstånd från varandra, hopklistrade med en pasta. Hela berget var poröst, genomsläpplig för gaser och vätskor. Den kunde brytas medelst lastmaskinerna som körde mot väggen och tog sig tuggor. Krossning gick mycket lätt, man fick ett grus på 5 till 8 mm storlek och röd färg, mycket lämpat för trädgårdsstigar.
Från pelaren måste ha vertikala radiella sprickor ha gått ut, vilka var fyllda med samma pasta; man såg dem i den motsatta bergväggen och ser dem kanske fortfarande. Det hela gjorde intrycket av en fumarol. Denna är en exhalation från en dold vulkanisk magma.

I Gästrikland har väl aldrig en magma funnits. Ett större meteoritnedslag skapar en komplex krater med en kammare vid mycket hög temperatur under mycket lång tid. Liknande processer som i en fumarol måsta ha ägt rum, genom att bundet och fritt vatten i berget har förångats till en överkritisk gas, vilken ur graniten har löst bort all fri kvarts och transporterat den uppåt, lämnande en porös struktur, hoplimmat av den brungrå pastan vi ser mellan kornen.
Docent Skogby på Riksmuseet har gjort en Röntgen-analys på denna pasta och funnit, att de består av mineralen hematit och illit. Hematit = Fe2O3 och illit (Hydromuskovit) = K1Al2[ (Si,Al)4O10][OH]2 ]·n H2O. Hydro-muskoviten uppstår genom nedbrytning medelst vattenånga av muskovit och hematit kan komma från hematitförekomst i berget eller från meteoriten. Även en stenmeteorit (chondrit) kan innehålla metalliskt järn. I fallet Siljan är det detta järn som har färgat vissa partier av det utslungade pulvret (finkrossat berg och meteorit) rött, vilket senare gav  den röda varianten av Orsasandsten (det finns en färglös, vit variant och en beige, infärgad av bränd silurisk skiffer).
Tyvärr existerar pelaren inte längre i dag. Man skulle kunna hitta dess läge, dock fick man då avrymma det i ”golvet” av brottet liggande krossade berg.

När allt kommer omkring är pelaren med den märkliga porösa bergarten inte alls så konstig! I Siljansastroblemet finns det något liknande vid Troll-berget (RT 90: X=674820N, Y=144875E). Trollberget är en vertikalt stående diabasplatta. Vid koordinatpunkten delar sig tillfartsvägen norrifrån till Trollberget i två omslutade vägar. Vid delningspunkten har man under de senaste åren grävt efter sand för att förbättra tillfartsvägen. Härvid har block kommit fram av en porös bergart av samma typ och färg som i brottet vid Storvik. Tillfartsvägen är belagd med denna grus och är mörkröd. Det bruna klistret som håller ihop de frilagda mikroklinkornen är detsamma som i Storviksastroblemet: Hematit och illit.

Det finns en tredje indikering på astroblem (de första två är här resterna av en nedslagsplats och den urlakade och kvartsfria bergarten i centrum). Detta är förekomsten av förkislade rester av ursprungligen siluriska fossil med kalkskal som cystoider och crinoider. Dessa djur har levt i märgeln. Där kan de vid andra astroblem fortfarande hittas med sitt ursprungliga kalkskelett. Om märgeln finns i semisfären som omsluter det chockade området sker två saker: Under den långa tiden av mycket hög temperatur inom denna semisfär går kvarts och även mikroklin och albit i lösning i vattenånga och transporteras bort, avsättes längre upp som sprickfyllnader eller även breda gångar, men även som ersättning av kalk i de nämnda fossilen. I en brottyta ser man då runda ringar i röd mikroklin eller vit albit eller bitar av den långa stängeln av en sjölilja. Dessa siluriska omvandlade fossil finns i Sijan-astroblemet på många ställen, mycket utpräglat vid stranden av Siljan vid byn Tina, söder om Rättvik /2/ (Position i RT 90: X = 674960N, Y = 146060E. Resten an märgeln är överförd till en kvartsrik, färgad massa; stänglarna är fortfarande vita, består av matt plagioklas. Ett annat ställe finns vid Långtjärn i Dala-Floda astroblemet /3/. Andra astroblemet med rester av cystoider finns i Närke, i utlöparen av Kilsbergen vid Skärmarboda/4/. Ett tredje stället är resterna efter astroblemet väster om Hjo /5/ i stranden av den runda sjön Mullsjön. De icke-omvandlade fossilen (fortfarande bestående av kalk) finns i märgeln från Dalhalla vid (RT 90: 146275E/675945N).

Här tillkommer stenbrottet vid Storvik, dess sydöstra sida, nära de nu pågående sprängningarna. Där har jag hösten 2016 deponerat ett upplag av vita, av kvarts och albit bestående ”ögon”; tyvärr var de 2017 - p g av breddning av vägen - borta. I stället har jag där hittat röda ”ögon”, nu bestående av mikroklin. Sådana röda eller rosa ögon finns även i den lokala moränen söder om Ockransjöarna; leta där i sandtag.
På ställen med riklig förekomst av dessa ”ögon” (får ej förväxlas med ögongneis) kan man förmoda nedfallet av en större meteorit, vilken har skapat ett komplext astroblem. ”Ögon” i ögongneis har inge pupill, är enfärgade cirklar, består ofta av mikroklin, se Fig. xx, vilken visar rapakivi-granit från Finland.

Bilder

Bild 1: Material från en nedslagspunkt av en meteorit
 

Bild 2: Baksidan av stuff enligt bild 1

 
Bild 3: Bergbeck i smälta
 
Bild 4: Material från centrumpelaren. Den ljusa ytan är ett färskt brott. Materialet har ingen hållfastighet alls.
 
Bild 5: Prov från centrum. Märkliga mikrokliner med centrum prick
 
Bild 6: Omvandlade rester av crinoider
 
Bild 7: Crinoidrester?
 
Bild 8: Rester av crinoidstänglar
 
Bild 9: Förkislade crinoidstänglar. Ingen fri kvarts

Om författaren

Författaren är fysiker (PhD) från Universitetet i Stuttgart och gelog (fil. kand) från Uppsala Universitet.

Litteratur

/1/ Spicar, Erich: ”Egendomliga bildningar i Dalasandstenen”, Geologiskt Forum, Årgång 11, nr. 44, december 2004

/2/ Spicar, Erich: ”Siljansastroblemet, Ett komplext astroblem”, www.vbgf.se, gå till ”Rapporter”, klicka där

/3/ Spicar, Erich: ”Several recently discovered supposed astroblemes in Dalecarlia, Sweden”, www.vbgf.se, gå till ”Rapporter”, klicka där

/4/ Spicar, Erich: ”Kan Närkeslätten vara ett gammalt astroblem?”
Litofilen årgång 33, nr 4, nov 2016

/5/ Spicar, Erich: ”Discovery of unknown astroblemes in Sweden: Mullsjö near Hjo”, www.vbgf.se, gå till”Rapporter”, klicka där


© 2017-11-22 Erich Spicar